Beroende

Ja, vi tar väl ännu en parodi när vi ändå håller på. 

Två av en

Lena tillät Robert att driva med henne. Här är en dos humor och självdistans. 

Bra parodi

Ja - mera David Hellenius i TV! Detta är träffsäkert.

And now for something completely different

Det är inte dumt att fylla år - om man får sådana här presenter. Dessutom har jag inte fyllt år än. Men det gick inte att pussla ihop firandet med en del annat som är på gång.

Jag kommer i alla fall att sitta placerad framför en DVD-spelare ett antal gånger framöver. Det här är kult om det över huvud taget finns något som kan kallas kult!

INSENOOPTION

Sedd:

Skickligt hantverk. Det är också allt. Tabbarna i "Inception" är många. Kritikerna löpte amok och blev kollektivt förförda och lurade. Det är bara två kritiker jag kan hålla med - SvD:s och UNT:s. Det här är en film som larmar och gör sig till. Det är en film för en publik som vill känna sig smart för en gångs skull - samtidigt som den tyst och i hemlighet undrar "Vad tusan handlade filmen om?". Dess egentliga budskap - om det nu finns något - är högst sannolikt väldigt torftigt. Sanna mina ord: Det är bara en tidsfråga innan det dyker upp en mördande parodi på den här filmen. Tidningen MAD skulle inte ha behövt ändra mycket i storyn.

Busringning

Det här är genialt roligt. Om man inte begriper att detta är roligt behöver man gå i terapi.

Vem? Jan.

Bra jobbat, Dorsin!

Om en bok av och om Rimbaud - och så ett litet hopp till Zappa

Njae... Jag är skeptisk. Jag förstår nog inte det fina i kråksången. För mig framstår Arthur Rimbaud som en orättvist geniförklarad yngling. Han lämnade litteraturen bakom sig när han var tjugo år, men tillhör ändå litteraturhistorien. Den här boken kom ut 1972 och den tilltalade då ett sådant "mannagryn" som jag.

Det var väl lite Sturm und Drang, lite känsla av utanförskap och lite vilja till uppror som fick mig att läsa Rimbaud. Det visar om inte annat vissa understrykningar som jag gjorde.

"Jag är tystnadens herre. Jag är nöjd med mörkret." (s. 61)

"(...) väntar jag bara på att bli en våldsamt elak idiot." (s. 65)

"Jag avskyr alla yrken." (s. 91)

"Jag förstår inte lagarna, jag har ingen känsla för moralen, jag är ett oskäligt djur (...)" (s. 97)

"Förnuftet har fötts åt mig. Världen är god. Jag skall välsigna livet. Jag skall älska mina bröder. Det är inte längre barnalöften." (s. 99)

Ursäkta mig, men detta tycker jag är ordbajs och pekoral. Jag läser - och lyssnar - mycket hellre på Mothers of Invention när de sjunger "Who needs the peace corps". Det är en underbar drift med hippies och flower power. Observera raderna
"I will wander around barefoot
I will have a psychedelic gleam in my eye at all times
I will love everyone"

Hellre Zappa än Rimbaud. Lyssna här.

Lika förutsägbart som mörker efter solnedgången

Crucified Barbara... Jag säger bara: patetiskt. Bredbent, tatueringar, arga miner, eld etc. Klyscha staplad ovanpå klyscha. Förutsägbart, förutsägbart och förutsägbart. Det är nästan omöjligt att driva med dem. De är redan en parodi på sig själva. Dessutom kan man få whiplashskador av allt headbangande.