Tja, så tokig är den ju inte - Kalle Linds "Människor som har haft fel" (2011). Den har onekligen sina poänger. Det är ingen bok man sträckläser från pärm till pärm. Det blir tjatigt. Nej, jag läste valda delar - de som handlade om personer som jag kände igen och kunde relatera till. Och stundtals blev det riktigt roligt. Jag får väl erkänna att jag har ett litet sadistiskt och skadeglatt drag i mig. Jag spinner när stora egon blir tillplattade.
Här gillar jag särskilt kapitlen om Leif Silbersky (som milt uttryckt inte hatar att vara i rampljuset), Ingvar Kamprad (Vad han än gör eller har gjort förlåter vi honom...), Amelia Adamo (Finns det någon tidning där hon inte har varit med på bild?), Jan Guillou, Janne Josefsson, Jan Myrdal (som själv erkänt att han har haft fel 1 gång) och Kay Vi Växer Bara Genom Möten Pollak. De är litterära lustmord av god kvalitet.
Här gillar jag särskilt kapitlen om Leif Silbersky (som milt uttryckt inte hatar att vara i rampljuset), Ingvar Kamprad (Vad han än gör eller har gjort förlåter vi honom...), Amelia Adamo (Finns det någon tidning där hon inte har varit med på bild?), Jan Guillou, Janne Josefsson, Jan Myrdal (som själv erkänt att han har haft fel 1 gång) och Kay Vi Växer Bara Genom Möten Pollak. De är litterära lustmord av god kvalitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar