Jag kapitulerar. Jag erkänner: ibland dömer jag ut en hel äggkorg p.g.a. ett enda ruttet ägg. Jag har räknat bort Horace Engdahl efter att ha försökt läsa hans "Beröringens ABC" (1994). Den boken var ett intellektuellt magplask i mina ögon. Det var avancerad gallimatias, tyckte jag. Kvasidjupt dösnack.
Nå, det är ju bra att man kan prova bärigheten i ens egna uppfattningar. Jag gav mig själv uppgiften att ge Engdahl ännu en chans. Det ångrar jag inte.
Nå, det är ju bra att man kan prova bärigheten i ens egna uppfattningar. Jag gav mig själv uppgiften att ge Engdahl ännu en chans. Det ångrar jag inte.
Horace Engdahls "Cigaretten efteråt" (2011) är ett smått genialt litet mästerverk. Mina tankar går till Sören Kierkegaards "Antingen - eller". Now we're talking, kan man säga. Den här boken är överraskande bra!
"Någonstans mellan essän och aforismen, mellan ögonblickets infall och den utmejslade iakttagelsen", står det på pärmens baksida. Så sant. Själv kallar Engdahl sina texter för "mikrobetraktelser".
Här finner vi korta formuleringar som borde hamna i framtida aforismsamlingar, här hittar vi längre stycken som påminner om essäer. Jag är imponerad. Samtidigt slås jag av den smått hädiska tanken att Horace Engdahl skulle kunna bli en alldeles lysande bloggare och "twittrare" - men det kommer sannolikt aldrig att ske.
Dags för citat! Jag har valt ett enda, lite längre citat, som förhoppningsvis ger en bra bild av den eleganta formuleringskonsten och den intelligenta iakttagelseförmågan:
"Det finns en småaktighet som består i att inte godta någon form av upphöjelse. Den är karaktäristisk för vår tid, intimiseringens och nivelleringens tid. Eftersom alla förhållanden betraktas med privatlivet som måttstock och en människa bedöms efter vad man vet eller tror sig veta om hennes triviala vanor och egenheter, som sällan är märkvärdigare än någon annan människas, kan man inte acceptera att någon intar en särställning genom sin ära eller sitt uppdrag. Det finns för övrigt varken ära eller uppdrag, det finns kändisskap och jobb. En statsminister och en fotbollsstjärna tilltalas på samma sätt, och de får finna sig i att alla anser sig veta bättre än de hur de borde ha beslutat eller passat. Varje anspråk på särskild nimbus väcker vrede men även fascination. Man längtar efter hjältar men också efter att dra dem i smutsen. Ett familjärt tilltal i situationer där det inte egentligen hör hemma är en subtil aggressionshandling. Det är ett sista utflöde av massans makt, som annars har neutraliserats så effektivt i det moderna samhället. Är man nu maktlös, vill man åtminstone vara jämlik." (s. 147f)
Jag är uträknad - på teknisk knockout.
"Någonstans mellan essän och aforismen, mellan ögonblickets infall och den utmejslade iakttagelsen", står det på pärmens baksida. Så sant. Själv kallar Engdahl sina texter för "mikrobetraktelser".
Här finner vi korta formuleringar som borde hamna i framtida aforismsamlingar, här hittar vi längre stycken som påminner om essäer. Jag är imponerad. Samtidigt slås jag av den smått hädiska tanken att Horace Engdahl skulle kunna bli en alldeles lysande bloggare och "twittrare" - men det kommer sannolikt aldrig att ske.
Dags för citat! Jag har valt ett enda, lite längre citat, som förhoppningsvis ger en bra bild av den eleganta formuleringskonsten och den intelligenta iakttagelseförmågan:
"Det finns en småaktighet som består i att inte godta någon form av upphöjelse. Den är karaktäristisk för vår tid, intimiseringens och nivelleringens tid. Eftersom alla förhållanden betraktas med privatlivet som måttstock och en människa bedöms efter vad man vet eller tror sig veta om hennes triviala vanor och egenheter, som sällan är märkvärdigare än någon annan människas, kan man inte acceptera att någon intar en särställning genom sin ära eller sitt uppdrag. Det finns för övrigt varken ära eller uppdrag, det finns kändisskap och jobb. En statsminister och en fotbollsstjärna tilltalas på samma sätt, och de får finna sig i att alla anser sig veta bättre än de hur de borde ha beslutat eller passat. Varje anspråk på särskild nimbus väcker vrede men även fascination. Man längtar efter hjältar men också efter att dra dem i smutsen. Ett familjärt tilltal i situationer där det inte egentligen hör hemma är en subtil aggressionshandling. Det är ett sista utflöde av massans makt, som annars har neutraliserats så effektivt i det moderna samhället. Är man nu maktlös, vill man åtminstone vara jämlik." (s. 147f)
Jag är uträknad - på teknisk knockout.
Vad roligt - den här har jag också nyss läst! Hade läst och gillat Meteorer tidigare, så jag köpte denna tillsammans med "Beröringens ABC" som jag inte alls tilltalades av när jag väl fick titta närmare på den. Men jag håller med dig om att "Cigaretten..." till stor del är riktigt, riktigt bra!
SvaraRadera