Peter Greenaways film "Drowning by numbers" är ett typexempel på hur konstigheter blir betraktade som stor konst. Greenaway har hyllats som ett geni - mycket beroende på att ingen egentligen fattar vad han vill. Att se den här filmen är som att se olika filmer av Fellini, Kusturica, Lynch och Buñuel ihopblandade i en mixer till en enda film - lokaliserat till England och spetsat med lite buskis. Visst, det är skickligt hantverk både här och där, men storyn är så udda och knäpp att ingen vettig människa kan tro på den.
"Befriande rolig", tyckte någon recensent. Väldigt udda humor, om du frågar mig. Sjuk humor, snarare. Säkert är filmen avsedd att få en och annan åskådare att känna sig väldigt intelligent om h*n fattar vissa klurigheter däri. I min värld får detta kvasidjupa pekoral en svag tvåa på en femgradig skala. En film bättre osedd.
"Befriande rolig", tyckte någon recensent. Väldigt udda humor, om du frågar mig. Sjuk humor, snarare. Säkert är filmen avsedd att få en och annan åskådare att känna sig väldigt intelligent om h*n fattar vissa klurigheter däri. I min värld får detta kvasidjupa pekoral en svag tvåa på en femgradig skala. En film bättre osedd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar