Let it be

Jag hade en f.d. "vän" som var så "viktig" att han inte ens svarade på mail från mig. Jag tror jag vet varför han sade upp bekantskapen. Ändå har jag sträckt ut en hand och försökt. Ändå har jag kommit med glada tillrop. Ändå har jag visat prov på uppskattning. Men han sket i alltihop. Han tålde nog inte att bli ifrågasatt och emotsagd. Han ville väl att alla andra skulle dansa efter hans pipa. När jag inte följde hans minsta vink och stämde in i den bedårade hyllningskören och tyckte att han var superduktig på allt han höll på med ville han inte längre ha mig som vän. Det är härskarteknik, det.

Och nu - jag bryr mig inte. Jag hade ett bra liv innan jag lärde känna honom. Jag kan ha ett fortsatt bra liv utan honom i min vänkrets.