Man måste läsa Henry Miller - annars har man inte levt på riktigt. Han kunde onekligen skriva. Det föll sig väldigt naturligt för honom. Läsningen tar inte emot någonstans - såvida man inte blir trött på egotrippandet.
"Stilla dagar i Clichy" (denna pocketupplaga kom 1970) skrevs 1940 och omarbetades 1956. Då var Henry Miller inte längre någon ungdom. Jag antar att han inte hade så mycket tid att skriva när han "levde rullan" som mest - utan skrev ned sina minnen åratal senare. Jag har alltid varit ett fan till honom - eller rättare sagt en del av hans böcker. Jag anser fortfarande att "Kräftans vändkrets" och "Stenbockens vändkrets" och "Sexus" är mästerverk i sin genre. De har aldrig överträffats inom sitt område. Alla andra självbiografiska romaner blir som sömnpiller i jämförelse.
Henry Miller kunde onekligen skapa läslust. Jag slukade de ovannämnda böckerna i min ungdom. Och se på mig nu. Är jag depraverad? Är jag förtappad? Är jag förlorad? Njae, inte särskilt.
"Stilla dagar i Clichy" är ungefär av samma skrot och korn - men tunnare. Samma lättjefulla, amoraliska och ansvarslösa liv, fullt av umbäranden för att skaffa sig minsta lilla matbit mellan allt krökande och gökande. Den filmades av en dansk regissör. Av lätt begripliga skäl finns det ingen rättvis trailer ur filmen tillgänglig via IMDb. De är ju så pryda.
Men jag kan lova en sak. Filmen "Stilla dagar i Clichy" är oskyldig som ett lamm om man jämför med nästan vad som helst på många porrsajter nuförtiden.
Något som är ganska rörande i samband med Henry Miller är att den gamle "bocken" blev förälskad i en betydligt yngre kvinna när han bara hade några år kvar att leva. Man kan se och höra dem båda samtala (nåja, det blev mest HM som pratade) vid en måltid här och här och här och här. Mera om denna märkliga vänskap t.ex. här.
"Stilla dagar i Clichy" (denna pocketupplaga kom 1970) skrevs 1940 och omarbetades 1956. Då var Henry Miller inte längre någon ungdom. Jag antar att han inte hade så mycket tid att skriva när han "levde rullan" som mest - utan skrev ned sina minnen åratal senare. Jag har alltid varit ett fan till honom - eller rättare sagt en del av hans böcker. Jag anser fortfarande att "Kräftans vändkrets" och "Stenbockens vändkrets" och "Sexus" är mästerverk i sin genre. De har aldrig överträffats inom sitt område. Alla andra självbiografiska romaner blir som sömnpiller i jämförelse.
Henry Miller kunde onekligen skapa läslust. Jag slukade de ovannämnda böckerna i min ungdom. Och se på mig nu. Är jag depraverad? Är jag förtappad? Är jag förlorad? Njae, inte särskilt.
"Stilla dagar i Clichy" är ungefär av samma skrot och korn - men tunnare. Samma lättjefulla, amoraliska och ansvarslösa liv, fullt av umbäranden för att skaffa sig minsta lilla matbit mellan allt krökande och gökande. Den filmades av en dansk regissör. Av lätt begripliga skäl finns det ingen rättvis trailer ur filmen tillgänglig via IMDb. De är ju så pryda.
Men jag kan lova en sak. Filmen "Stilla dagar i Clichy" är oskyldig som ett lamm om man jämför med nästan vad som helst på många porrsajter nuförtiden.
Något som är ganska rörande i samband med Henry Miller är att den gamle "bocken" blev förälskad i en betydligt yngre kvinna när han bara hade några år kvar att leva. Man kan se och höra dem båda samtala (nåja, det blev mest HM som pratade) vid en måltid här och här och här och här. Mera om denna märkliga vänskap t.ex. här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar