lördag 4 september 2010

Michael Corleone och jag...

Jag tar inte skit. Jag glömmer aldrig en oförrätt. Jag kanske förlåter, men jag glömmer aldrig. Jag kan vara oerhört långsint - ända in i döden, antagligen.

Jag har en tagg i mitt hjärta ända sedan ett par mig närstående människor insinuerade att jag var lite dum. Sedan den stunden - det ögonblicket - har mycket av mitt liv gått ut på att bevisa att jag inte alls är dum. Sedan den dagen har jag inte kunnat vara helt naturlig tillsammans med de personerna.

Nu har jag ett kristallklart och odiskutabelt bevis från Mensa att jag tvärtom är sällsynt intelligent. En vacker dag kanske jag håller upp det där beviset framför ögonen på dem som kränkte mig - jo, kränkte mig - den där gången i min ungdom.

Så långsint är jag. Aldrig att jag glömmer en oförrätt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar