Kvinnor - en bok

Det fanns en period i mitt liv då jag mer eller mindre slukade böcker av Charles Bukowski. (Jag har tidigare bloggat om en annan av hans böcker här.) Nu har jag inte alls samma intresse för hans böcker. "Kvinnor" (1988) är väl ett ganska representativt verk. Boken kommer knappast att gå till historien som ett litterärt mästerverk, men den är inte helt ointressant.

Jag antar att det som charmade mig vid läsningen var hans respektlöshet. Han tog s.a.s. inte skit från något håll. Han var anarkistisk och totalt uppriktig. Vid ett tillfälle följde han med en kvinna till en bar där flera manusförfattare och "folk från småteatrarna" (s. 72) brukade hålla till. Hans beskrivning av det besöket är nog ganska träffande:

"Jag tyckte genast illa om dem allihop. Där satt de och verkade intelligenta och överlägsna. De förvandlade varandra till nollor. Det värsta för en författare är att känna en annan författare, eller ännu värre, att känna flera andra författare. Som flugor på samma gamla skitkorv." (s. 73)

Vidare:
"På fester mådde jag bara illa. Jag hatade alla spel, alla fula tricks, flörtandet, amatörfyllona, alla tråkiga och påträngande människor." (s. 100)

"'Du är den mest okända berömda karl jag nånsin träffat.'
'Jag är helt enkelt inte ärelysten, det är bara så.'
'Det är du visst det men du är lat. Du vill ha det gratis. När skriver du förresten? När skriver du? Du ligger jämt i sängen eller är full eller på travbanan.'" (s. 102)

"Och ändå skrämdes jag av kvinnor - fina kvinnor - därför att de med tiden ville ha ens själ, och vad som fanns kvar av min ville jag behålla. I grunden var det prostituerade jag behövde, simpla kvinnor, för de var dödliga och hårda och ställde inga personliga krav. Ingenting hade gått förlorat när de gav sig iväg. Men samtidigt värkte det i mig efter en vänlig och mjuk, god kvinna, trots det överväldigande höga priset. Jag var förlorad i vilket fall som helst. En stark man skulle avstå från båda delarna. Jag var ingen stark man." (s. 107)

"'Allting är eskapism: spela golf, sova, äta, promenera, gräla, jogga, andas, knulla...'" (s. 354)

Tja, ungefär så. Det finns inte överväldigande mycket djupsinne här. Om man letar efter aforismliknande formuleringar, så får man leta länge. Och om man retar sig på hans kvinnosyn, så får man tänka att det var så han uppfattade de kvinnor han umgicks med...