Man får offra sig som förälder till en tonåring. I helgen körde vi t.o.r. Stockholm för att gå på detta. (Akta öronen!)
För det första var det en ohygglig sluttning i Globen. Vi satt nästan längst upp och det var nära att jag gav upp. Jag fick svindel och mådde inte bra. Jag tänkte: "Aldrig mera Globen!"
För det andra var volymen olidligt hög. Jag höll för det öra som jag fortfarande kan höra med. Jag ville inte bli döv på båda öronen.
För det tredje var det sådan musik som jag svårligen står ut med.
För det fjärde satt det jobbiga typer framför oss. Sådana där typer som får mig att tro att vi härstammar från aporna.
Allt detta negativa vägdes upp av att jag fick träffa barnbarnen. Men det blir tillfällen att återkomma till dem.
För det första var det en ohygglig sluttning i Globen. Vi satt nästan längst upp och det var nära att jag gav upp. Jag fick svindel och mådde inte bra. Jag tänkte: "Aldrig mera Globen!"
För det andra var volymen olidligt hög. Jag höll för det öra som jag fortfarande kan höra med. Jag ville inte bli döv på båda öronen.
För det tredje var det sådan musik som jag svårligen står ut med.
För det fjärde satt det jobbiga typer framför oss. Sådana där typer som får mig att tro att vi härstammar från aporna.
Allt detta negativa vägdes upp av att jag fick träffa barnbarnen. Men det blir tillfällen att återkomma till dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar