Sedd:
Jag lånade Antonionis "Feber" av en bekant. I och med denna film slutade Antonioni göra svartvita filmer. Det kan man på sätt och vis tycka var synd. I "Feber" lyckades han nämligen, tycker jag, föra svartvit filmkonst till makalösa höjder. Han spelade med ljus och skugga, vitt och svart, på ett mästerligt sätt. Vem vet, han kanske tänkte "Bättre än så här blir det inte med svartvitt. Lika bra att övergå till färgfilm."
Med filmen följer en intervju. Det är en fransk intellektuell man som pratar och pratar och pratar om Antonionis filmer, i synnerhet den trilogi där "Feber" är den sista delen. Men det är inte helt andefattigt pladder som denne expert håller på med. Han har en del poänger. Så t.ex. skall man inte försöka förstå Antonionis filmer som andra regissörers filmer. Den här trilogin "handlar" inte så mycket om vad som händer; de "handlar" snarare om saker och ting som inte händer. De skildrar kärlek som vissnat och dött, alienation, leda, vilsenhet och kommunikationstrassel.
I min värld är detta en mycket bra film - värd ett högre betyg än 7,7.
Med filmen följer en intervju. Det är en fransk intellektuell man som pratar och pratar och pratar om Antonionis filmer, i synnerhet den trilogi där "Feber" är den sista delen. Men det är inte helt andefattigt pladder som denne expert håller på med. Han har en del poänger. Så t.ex. skall man inte försöka förstå Antonionis filmer som andra regissörers filmer. Den här trilogin "handlar" inte så mycket om vad som händer; de "handlar" snarare om saker och ting som inte händer. De skildrar kärlek som vissnat och dött, alienation, leda, vilsenhet och kommunikationstrassel.
I min värld är detta en mycket bra film - värd ett högre betyg än 7,7.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar