Några rader om "Mother and child"

Sedd:

OK. Jag blir alltid misstänksam när någonting har fått högsta betyg. Och det stämde även här. Filmen "Mother and child" är inte värd högsta betyg, men den är värd ett bra betyg. Den balanserar nämligen väldigt skickligt på gränsen till det sliskigt sentimentala - utan att gå över gränsen, tycker jag. Vid något tillfälle tänkte jag att det väl bara var en tidsfråga innan de skulle spela Paul Simons "Mother and child reunion" - och det skulle ha varit "too much", men det hände inte.

Ett tag tänkte jag snabbspola eftersom jag tyckte att tempot var för dåligt. Men så ändrade jag mig: "Stålsätt dig. Var inte så lättmanipulerad." Och så lät jag bli att snabbspola. Jag vet inte, men jag är nästan allergisk mot Norah Jones-tempo. Hur som helst - filmen är i mina ögon värd ett högre betyg än vad kritikerna gav. OK, den är knappast nyskapande. Här pratar vi inte om någon kioskvältare. Man har sett allting förr, men den är väldigt finkänsligt gjord. Den är rörande. Om man inte blir det minsta berörd, så antar jag att det måste vara något fel - på åskådaren. Och Annette Bening... Hon är enastående bra. Och en sensmoral med filmen är att kristna människor kan göra gott. Retfullt för förbundet Humanisterna, antar jag.

Mitt betyg blir därför en fyra (på en femgradig skala).