Eftersom jag är filosofiskt lagd och har ett öppet sinne som är inställt på att det kan finnas flera bra lösningar på samma problem, så har jag lite svårt att förlika mig med andra människors stelbenta trångsynthet. Jag föraktar ett sådant beteende där man tar en massa saker för givna - då man egentligen inte alls kan ta dem för givna. Jag hatar förhastade slutsatser. Jag föraktar intellektuell lättja - då man tror att man genast har hittat den ultimata lösningen när man egentligen bara har hittat en preliminär och ganska tafflig lösning.
Människor vill alltid ha konkreta exempel för att kunna begripa en tankegång. Så - här kommer ett konkret exempel.
Jag har hjälpt min äldsta dotter att flytta en massa föremål. Då måste jag parkera bilen någonstans. Det finns inte gott om fri yta att ställa bilen på nu när det finns kolossala snömassor överallt. Jag parkerade därför på en ledig parkeringsficka utanför huset där dottern skall bo. Observera nu att det ingenstans framgick att det finns särskilda förhyrda P-platser där jag ställde bilen. Ingen skylt eller annat informerade om att den plats jag tog är en av någon hyresgäst betald parkeringsplats. Nå, jag håller på att plocka ut någonting ur bilen när jag hör någon röst från ett obestämt håll: "Hallå, hallå!". Jag flackar med blicken hit och dit tills jag ser henne - det är en medelålders kvinna som upprört påkallar min uppmärksamhet.
Jag: "Ja-a?"
Hon: "Kan du flytta på din bil?! Det där är min plats! Jag har betalat för den parkeringsplatsen!"
Jag: "Jaha. Och hur skulle jag kunna veta det?!"
Hon: "Ja, men - det säger ju sig självt!"
Jag: "Nej. Det säger sig inte alls självt!"
Poängen med denna historia ur verkligheten är att det i själva verket inte är mycket som säger sig självt. Den parkeringsplats varpå jag ställde min bil hade lika gärna kunnat vara reserverad för besökande eller någon annan kategori. Den hade också kunnat vara fri och icke alls reserverad.
Direkt efter denna händelse svor jag ve och förbannelse över den grälsjuka kärringen...
Människor vill alltid ha konkreta exempel för att kunna begripa en tankegång. Så - här kommer ett konkret exempel.
Jag har hjälpt min äldsta dotter att flytta en massa föremål. Då måste jag parkera bilen någonstans. Det finns inte gott om fri yta att ställa bilen på nu när det finns kolossala snömassor överallt. Jag parkerade därför på en ledig parkeringsficka utanför huset där dottern skall bo. Observera nu att det ingenstans framgick att det finns särskilda förhyrda P-platser där jag ställde bilen. Ingen skylt eller annat informerade om att den plats jag tog är en av någon hyresgäst betald parkeringsplats. Nå, jag håller på att plocka ut någonting ur bilen när jag hör någon röst från ett obestämt håll: "Hallå, hallå!". Jag flackar med blicken hit och dit tills jag ser henne - det är en medelålders kvinna som upprört påkallar min uppmärksamhet.
Jag: "Ja-a?"
Hon: "Kan du flytta på din bil?! Det där är min plats! Jag har betalat för den parkeringsplatsen!"
Jag: "Jaha. Och hur skulle jag kunna veta det?!"
Hon: "Ja, men - det säger ju sig självt!"
Jag: "Nej. Det säger sig inte alls självt!"
Poängen med denna historia ur verkligheten är att det i själva verket inte är mycket som säger sig självt. Den parkeringsplats varpå jag ställde min bil hade lika gärna kunnat vara reserverad för besökande eller någon annan kategori. Den hade också kunnat vara fri och icke alls reserverad.
Direkt efter denna händelse svor jag ve och förbannelse över den grälsjuka kärringen...
Jag håller med. Dock vill jag tillägga att man måste ha överseende med att alla inte har förmågan att betrakta samma kulle från flera olika sidor. På samma sätt som jag hoppas att människor har överseende med mina oförmågor, t.ex. att minnas namn eller datum.
SvaraRaderaTack! Jag håller med dig, men ibland tar tålamodet slut. Då får man väl räkna till 10 eller 100 eller 1.000...
SvaraRadera