Sedd igen:
Jag har bloggat tidigare om TV-serien "Bläckfisken" - bl.a. här och här. Faktum kvarstår. Nu är jag mitt inne i säsong 4. Det är en bra serie - men den hade kunnat bli Den Ultimata Maffiaserien. I sina bästa stunder går den inte att överträffa. Men tyvärr får man då och då känningar av "Pekoral!".
Det är t.ex. i en del taffliga scener där man säger väldigt konstiga och onaturliga saker. Och så dessa tabbar... Man undrar ibland om det inte fanns någon scripta att anlita. Exempel? Ja: i en scen har en man en hårt knuten slips. Nästa gång han är i bild knyter han loss slipsen och knäpper upp översta skjortknappen. Och nästa gång han är i bild - ett fåtal sekunder senare - är slipsen åter hårt knuten med slipsnål i!
Om man kan bortse från sådana tabbar och konstigt snack - där dessutom mycket är smått irriterande dubbat - så är ändå denna TV-serie nästan magisk. Dramatik saknas sannerligen inte. Det är kolossalt spännande stundtals. Fotot är mycket bra och musiken är magnifik. Och så gillar jag att se de italienska miljöerna och lyssna på det sköna italienska språket.
Det är t.ex. i en del taffliga scener där man säger väldigt konstiga och onaturliga saker. Och så dessa tabbar... Man undrar ibland om det inte fanns någon scripta att anlita. Exempel? Ja: i en scen har en man en hårt knuten slips. Nästa gång han är i bild knyter han loss slipsen och knäpper upp översta skjortknappen. Och nästa gång han är i bild - ett fåtal sekunder senare - är slipsen åter hårt knuten med slipsnål i!
Om man kan bortse från sådana tabbar och konstigt snack - där dessutom mycket är smått irriterande dubbat - så är ändå denna TV-serie nästan magisk. Dramatik saknas sannerligen inte. Det är kolossalt spännande stundtals. Fotot är mycket bra och musiken är magnifik. Och så gillar jag att se de italienska miljöerna och lyssna på det sköna italienska språket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar