Du som brukar följa denna blogg vet att jag inte slösar med höga betyg. Nu är det i alla fall dags. Bengt Renanders bok "Kreativitet för livet" (2008) ger jag en femma på en femgradig skala.
Jag tror på fullt allvar att den kan förändra vissa läsares liv till det bättre. Jag menar att denna bok är så full med kloka tankar och goda råd att den faktiskt kan innebära en ny start i mångas liv. Dessutom verkar karln vara en osedvanligt trevlig man - en sådan person som jag gärna skulle vilja vara personligt bekant med.
På dessa c:a 160 sidor lyckas författaren komma med så mycket visdom som man annars kanske får plöja igenom ett par hyllmeter med liknande böcker för att nå fram till samma "poäng". Boken är ett föredöme när det gäller att hålla sig till saken och inte flumma iväg ut på tunna isar. Den är också rik på konkreta och väldigt pedagogiska exempel.
Jag tror på fullt allvar att den kan förändra vissa läsares liv till det bättre. Jag menar att denna bok är så full med kloka tankar och goda råd att den faktiskt kan innebära en ny start i mångas liv. Dessutom verkar karln vara en osedvanligt trevlig man - en sådan person som jag gärna skulle vilja vara personligt bekant med.
På dessa c:a 160 sidor lyckas författaren komma med så mycket visdom som man annars kanske får plöja igenom ett par hyllmeter med liknande böcker för att nå fram till samma "poäng". Boken är ett föredöme när det gäller att hålla sig till saken och inte flumma iväg ut på tunna isar. Den är också rik på konkreta och väldigt pedagogiska exempel.
Boken består av tre delar: "Vad är problemet?", "Få en idé" och "Genomför din idé". För att få full utdelning av boken måste du läsa dessa delar i rätt ordning. Redan på sidan 21 får vi se en liten genialt enkel formel:
- Verkligheten
------------------
= Problem
"Problem är oundvikliga, men det är i sig inget problem" (s. 24) är ett exempel på intelligenta formuleringar - som boken är full av.
Lite längre fram i boken delar Renander upp problem i tre typer:
"Typ 1. Problem som du inte kan göra något åt. De går inte att lösa hur du än gör.
"Typ 1. Problem som du inte kan göra något åt. De går inte att lösa hur du än gör.
Typ 2. Problem som du förmodligen kan lösa, men du vet inte vad du ska göra. Dessa problem kräver först en idé som berättar vad du ska göra för att lösa dem. Sedan krävs handlingskraft för att genomföra din idé i verkliga livet.
Typ 3. Problem som du kan göra något åt som du redan nu vet vad du kan göra för att lösa. De kräver ingen idé, men däremot handlingskraft för att genomföra idén." (s. 41)
Problem som man inte kan göra något åt skall man kanske ändra inställning till? I stället för att bli irriterad över t.ex. en trafikstockning kan man ju använda "dötiden" till något konstruktivt. Acceptans kan vara ett effektivt "vapen".
I andra delen - om att få en idé - fäster författaren stor vikt vid att skilja ego från själv. Egot kan delas upp i fyra personlighetsdelar: "presteraren", "dansaren", "försvararen" och "smärtkroppen". Det är när någon av dessa delar helt tar över kommandot som saker och ting kan gå väldigt snett. (s. 92ff)
I tredje delen handlar det om att genomföra en idé. Sannolikheten att idén blir förverkligad är stor om lusten och viljan drar åt samma håll. Om jag känner lust men saknar vilja eller har viljan men saknar lust - då är det tveksamt. Om jag saknar både lust och vilja blir idén inte verklighet. (s. 128 ff)
"Mod är att med viljan övervinna sin rädsla." (s. 140) Se där en formulering som är värd att bli ett s.k. bevingat ord.
"Det finns många vägar du kan gå för att komma till dig själv. Ett smart sätt att hitta dessa vägar är att se vad egot har för sig och sedan göra precis tvärtom. Egot som helhet och presteraren i synnerhet är föraktfull och högmodig. Ödmjukhet är en bra väg till dig själv. Smärtkroppen ägnar sig gärna åt självömkan. Tacksamhet är en bra väg till dig själv. Egot är pretentiöst och kräver att du skrynklar pannan och tar den på djupaste allvar. Humor är en bra väg till dig själv. (...) Egot stärks av att vara i konflikt med någon eller något. Acceptans är en bra väg till dig själv." (s. 144f)
Ah, jag älskar denna bok redan. Jag måste försöka köpa den!
Här är för övrigt författarens hemsida.
Typ 3. Problem som du kan göra något åt som du redan nu vet vad du kan göra för att lösa. De kräver ingen idé, men däremot handlingskraft för att genomföra idén." (s. 41)
Problem som man inte kan göra något åt skall man kanske ändra inställning till? I stället för att bli irriterad över t.ex. en trafikstockning kan man ju använda "dötiden" till något konstruktivt. Acceptans kan vara ett effektivt "vapen".
I andra delen - om att få en idé - fäster författaren stor vikt vid att skilja ego från själv. Egot kan delas upp i fyra personlighetsdelar: "presteraren", "dansaren", "försvararen" och "smärtkroppen". Det är när någon av dessa delar helt tar över kommandot som saker och ting kan gå väldigt snett. (s. 92ff)
I tredje delen handlar det om att genomföra en idé. Sannolikheten att idén blir förverkligad är stor om lusten och viljan drar åt samma håll. Om jag känner lust men saknar vilja eller har viljan men saknar lust - då är det tveksamt. Om jag saknar både lust och vilja blir idén inte verklighet. (s. 128 ff)
"Mod är att med viljan övervinna sin rädsla." (s. 140) Se där en formulering som är värd att bli ett s.k. bevingat ord.
"Det finns många vägar du kan gå för att komma till dig själv. Ett smart sätt att hitta dessa vägar är att se vad egot har för sig och sedan göra precis tvärtom. Egot som helhet och presteraren i synnerhet är föraktfull och högmodig. Ödmjukhet är en bra väg till dig själv. Smärtkroppen ägnar sig gärna åt självömkan. Tacksamhet är en bra väg till dig själv. Egot är pretentiöst och kräver att du skrynklar pannan och tar den på djupaste allvar. Humor är en bra väg till dig själv. (...) Egot stärks av att vara i konflikt med någon eller något. Acceptans är en bra väg till dig själv." (s. 144f)
Ah, jag älskar denna bok redan. Jag måste försöka köpa den!
Här är för övrigt författarens hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar