Tillbaka

Äsch. Jag fortsätter.
Jag har ett meddelelsebehov. Jag "skriver av mig". Jag använder denna blogg som en ventil för att slippa bli galen. Jag kan inte vara som en mussla och hålla inne med allting. Då känns det som om jag skulle sprängas inifrån. 

Om det aldrig dyker upp en enda kommentar, så gör det mig ingenting. För övrigt väljer jag vilka eventuella kommentarer som skall publiceras eller inte.

Passar inte galoscherna, så behöver du inte vara här. That's it.