Ingen "rättsskandal"

Nu har jag läst valda delar av Göran Lambertz' "Quickologi" och en bra bit av Christer van der Kwasts "Bortom rimligt tvivel". Jag håller med dem. Det har inte ägt rum någon "rättsskandal". Domarna var helt rimliga. Det är så mycket som pekar på att Thomas Quick faktiskt var skyldig. Men drevet gick i gång och både Lambertz och van der Kwast blev betraktade som byfånar. Problemet är att jag tror att de hade rätt.

Den trånga åsiktskorridoren

Det blir lite komiskt ibland med den trånga åsiktskorridoren. Det finns vissa åsikter som man helt enkelt inte får ha, om man vill fortsätta vara kompis med sina åsiktsfränder. Exempel? Man får som "vänstersnubbe" inte tycka att det kan vara kul att titta på kungliga bröllop. Jag kan se på sådant bara för att titta på vackra klänningar, snygga håruppsättningar m.m. Men si, så får jag ju inte tycka!

Och det blir lika - oavsiktligt - komiskt när Jan Guillou spyr galla över sådana TV-program. "Intellektuellt undantagstillstånd" kallade han det. Varför är det oavsiktligt komiskt? Jo, det var ju knappast svårt att gissa i förväg att han skulle skriva en sådan krönika om den händelsen. Varför kan han aldrig överraska oss någon gång? Om det skulle bli ett kungligt bröllop i morgon, så skulle han skriva en liknande krönika en gång till. Jag gäspar åt förutsägbarheten. Det kan hända att herr Guillou har helt rätt i sak, men måste han ständigt skriva det vi förväntar oss att han skall skriva?

Intelligent? Tveksamt.

Jag stör mig på s.k. intelligenstester som egentligen är tester på allmänbildning och matematiska kunskaper. Ett riktigt seriöst intelligenstest skall inte handla om kunskapskrav. Det skall "endast" testa logisk förmåga, om ni frågar mig. Man skall t.ex. inte behöva veta på vilken breddgrad en viss stad ligger, vilka tal som är primtal eller att 144 bl.a. är kvadraten på 12. 

H. J. Eysencks böcker med IQ-tester har många sådana exempel. De enda frågorna där som är värda att platsa i ett intelligenstest är de s.k. progressiva matriserna. Att se mönster och kunna avgöra vad som skall följa därefter - det är verkligen test på IQ.
 Därför är jag också skeptisk till Illustrerad vetenskaps IQ-test. Det är inget rent IQ-test. Det påminner för mycket om ett högskoleprov - och det är någonting annat.

Andefattigt

"Andefattigt" är ett bra ord. Det beskriver ganska bra vad det handlar om. En del människor känns så väldigt andefattiga. Det händer liksom inte mycket andligt inne i dem. De har ingen åsikt om någonting, de verkar inte engagera sig för något, de kommer aldrig med någon ny idé, de följer flocken och faller för grupptryck, de är fruktansvärt lite spirituella etc.

Detta behöver inte betyda att de är "dumma i huvudet". De kan nog klara sig hyfsat bra på ett intelligenstest. Men de gör s.a.s. inte mycket skillnad här i världen. De får inte mycket gjort, ty de kommer inte ens på vad de bör eller kan göra. Andefattiga levererar inte mycket på egen hand. Det behöver inte betyda att de är lata. De kan mycket väl få en hel del gjort - under förutsättning att någon talar om för dem vad de skall göra.  De är föga aktiva, men de kan vara ganska reaktiva.

De kan ha konton i Facebook, Twitter, Instagram och you name it - men de bidrar banne mig inte med mycket. Varför är de med?