Lägg 17 och en halv minut av ditt liv på den här. Det var en av de absolut första gångerna som en så här lång låt förekom på en LP. (Det hade förekommit långa låtar tidigare, till exempel Bob Dylans "Sad-eyed lady of the Lowlands", men mer än 17 minuter? Jag tror inte det. Motbevisa mig gärna.) Den tog nästan hela sida 2 i anspråk. Och jag vill påstå, att den är både lång och bra, trots tiden som har gått sedan den först kom ut i september 1968.
Titeln kräver väl sin förklaring. In refererar till det absolut första ordet i texten. Held är första ordet i det stycke som börjar med "Held close by that which some despise". 'Twas är första ordet i stycket som börjar med "'Twas tea-time at the circus". In är sedan första ordet i stycket som börjar med "In the autumn of my madness when my hair is turning grey". Ordet I är slutligen första ordet i stycket som börjar med "I know if I'd been wiser this would never have occured".
"Pretto"? Pekoral? Jag svarar Nej på båda frågorna. "Pretto" är ett nedlåtande ord för något som är löjeväckande storstilat, något som påminner om storhetsvansinne. Man vill så mycket, men klarar av så litet. Det pekorala är något liknande. Man tror sig vara en Mozart, en Rembrandt eller en Shakespeare, men man tillhör bara de mediokra amatörerna. I min värld ville Procol Harum så mycket, de hade så höga ambitioner - och de klarade av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar