Det här är så bra att det nästan blir outhärdligt, om ni förstår vad jag menar. Blues blir aldrig bättre än så här, om ni frågar mig. Och Peter Green var i mina öron en av alla tiders bästa elgitarrister. På min fem-i-topp-lista.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar