Den enda vägen

En annan makalös låt. Hans bästa - om du frågar mig.

Från båda sidor

En makalös text - till den här låten.

Inget bra sätt

Leonard visste en del om uppbrott redan då... En odödlig låt.

En omvärdering

Tidigare har jag tyckt, att Illustrerad vetenskaps IQ-test inte borde få kallas IQ-test - eftersom det är ett test på mer än det vi kallar intelligens. Jag tänkte, att ett Mensa-test var "the shit" när det gäller att mäta IQ. Men nu har jag tänkt nytt.

Så här: det är bättre att få t.ex. 132 på Illustrerad vetenskaps test än att få 132 på Mensas test. Hur så? Jo: IV testar mera än förmågan att se mönster i progressiva matriser - som är fallet i ett Mensa-test. Klarar man sig bra på IV:s test, så säger det mera än om man får samma poäng genom Mensa. 

Man kan också formulera det så här: jag hyser större respekt för en person som får ett högt resultat på IV:s test än en person som får samma poäng på Mensas test. 

Och: enligt Illustrerad vetenskap platsar jag i Mensa. Gissa om jag spinner.

Klokt om förlåtelse

Brytpunkt

Det känns ganska meningslöst att blogga. Det dyker ju aldrig upp några reaktioner. Det är mänskligt att vilja bli bekräftad och få lite uppmärksamhet. Vad en del personer har svårt för att begripa är att det egentligen inte först och främst handlar om bekräftelsebehov och uppmärksamhetstörst. Det handlar i själva verket om att jag är så full av liv, lust, idéer, infall och energi att det s.a.s. skulle koka över inuti mig om jag inte finge utlopp för allt möjligt. Jag skulle bli galen om jag inte ständigt fick vara kreativ och meddelsam. 

Det här handlar om ett behov av att meddela sig. Detta mitt behov är kanske sjukligt stort i era ögon, men i så fall behöver ni ju inte vara här. Om man meddelar något, så förväntar man sig någon sorts respons. Man vill ha reaktioner. Om man inte får det, så vänder man sig åt något annat håll för att få dem. Man vill veta om man är på rätt spår eller om man är "ute och cyklar". Likgiltighet är knäckande.

Man kan också formulera det så här: Det handlar om att ge och ge och ge. Man förväntar sig att då få åtminstone något litet tillbaka. Men om man aldrig får någonting tillbaka, så tappar man intresset för att ge.

Mishmash

Ibland undrar jag hur vissa butiker m.m. kan fortsätta existera. Hur går det ihop? Nu tänker jag särskilt på en del konstiga ställen där man kan undra vad allting går ut på. Det är mest väldigt underligt.

Det är mishmash, ett kolossalt sammelsurium med rappakalja. Men det anses fiiint! Om ni frågar mig, så vill jag kalla det kitschig loppmarknad. Men dit kommer fina folket och beundrar allt möjligt strunt.

"Livsstilsbutik", "heminredning", "trend & design", "kläder & smycken", "antikt & kuriosa", "blomsterkreationer" och "butik & galleri" - allt finns där i en total brist på ordning och sammanhang. 

Vad är affärsidén? Vad är imagen? Vad är profilen? Det är helt planlöst och total förvirring råder. Vad är den röda tråden? Vad vill man? Vintage, retro och modernt blandas hej vilt. Tillfälliga lösningar har blivit permanenta. Man spretar åt alla möjliga håll och är inte riktigt bra på någonting. 

Där samsas lerkrukor med plantor, örter, kryddor, senap, honung, kläder, keramik, porslin, statyer som är usla kopior av kända verk, små byster föreställande Buddha, små änglafigurer, tavlor som kunde ha tagits från Hötorget etc. Allt i en kaotisk röra.

Jag blir bara fnoskig av all denna flummighet och flyr fältet så fort jag kan. Inte en enda krona lägger jag på sådant krimskrams.