Har passerat bäst-före-datum

Den här känns inte så aktuell längre. I mitt tycke är den pompös, smått löjlig och nära pekoral. Vi borde hitta någon mera lämplig dikt att läsa vid årsskiften. Kom med förslag! 

Minimalistisk humor

Det är mycket möjligt att jag är barnslig, men i så fall ser jag inget problem med det. Jag har t.ex. ibland en barnslig humor - om man nu med det menar att något väldigt simpelt kan få mig att skratta. Jag kan m.a.o. vara lättroad - och det är väl bra? Här nedan syns en oerhört kort film som jag finner rolig. Det är minimalism! Om du lyckas hitta en annan film som är kortare än fyra sekunder och ändå lika rolig, så meddela mig!

Ett test

Ifall du undrar om du är HSP eller inte, så finns här ett test. Första gången jag kom i kontakt med begreppet var via Maggan Hägglunds och Doris Dahlins bok "Drunkna inte i dina känslor". Den knockade mig. Sedan var jag ju bara tvungen att även läsa Ilse Sands "Älska dig själv" och Elaine N. Arons "Den högkänsliga människan". Det blev som ett uppvaknande ur en slummer. Jag är definitivt HSP och insikten därom förändrade mitt liv.

Musik som framkallar många starka känslor

En del kanske undrar hur det där fungerar - att vara en HSP (Highly Sensitive Person). Nå, jag vet eftersom jag är en sådan, s.a.s. ut i fingerspetsarna. Låt mig ta ett exempel. Jag vågar påstå, att om du inte blir det minsta berörd av följande musikstycke, så är du troligen inte HSP. När jag hör detta, så får jag gåshud och måste torka tårarna. Var enda gång - även om jag har hört det hundra gånger nu.

Bra bok i sin genre

Det är mycket möjligt att jag redan har bloggat om denna bok, men det må vara mig förlåtet. Jag vill nu bara påpeka att Sten Söderbergs "Tänk först : tankenötter och huvudbry" (R&S, 1976) är en av de bästa böckerna i den här genren.  Det enda som jag retar upp mig på är ordningen på svaren. Det blir ett fasligt bläddrande fram och tillbaka eftersom lösningarna står i en helt annan ordning (=oordning) än problemen. 
En annan sak som slår mig när jag "läser om" den här boken är att det nästan är omöjligt att minnas lösningarna. Många läsare menar nog att det är väl ingen konst att lösa tankenötter som man har sett innan. Men jo, det kan det vara. Hur många av er minns nu t.ex. hur ni löste matteproblemen i gymnasiet?

Icke jämställda begrepp

Jaha. Hur menar man här? Är veterinär ett djur jämförbart med hund, katt, fågel eller fisk? Och Trim & Klipp? Är de djur? 

Ingen "rättsskandal"

Nu har jag läst valda delar av Göran Lambertz' "Quickologi" och en bra bit av Christer van der Kwasts "Bortom rimligt tvivel". Jag håller med dem. Det har inte ägt rum någon "rättsskandal". Domarna var helt rimliga. Det är så mycket som pekar på att Thomas Quick faktiskt var skyldig. Men drevet gick i gång och både Lambertz och van der Kwast blev betraktade som byfånar. Problemet är att jag tror att de hade rätt.

Den trånga åsiktskorridoren

Det blir lite komiskt ibland med den trånga åsiktskorridoren. Det finns vissa åsikter som man helt enkelt inte får ha, om man vill fortsätta vara kompis med sina åsiktsfränder. Exempel? Man får som "vänstersnubbe" inte tycka att det kan vara kul att titta på kungliga bröllop. Jag kan se på sådant bara för att titta på vackra klänningar, snygga håruppsättningar m.m. Men si, så får jag ju inte tycka!

Och det blir lika - oavsiktligt - komiskt när Jan Guillou spyr galla över sådana TV-program. "Intellektuellt undantagstillstånd" kallade han det. Varför är det oavsiktligt komiskt? Jo, det var ju knappast svårt att gissa i förväg att han skulle skriva en sådan krönika om den händelsen. Varför kan han aldrig överraska oss någon gång? Om det skulle bli ett kungligt bröllop i morgon, så skulle han skriva en liknande krönika en gång till. Jag gäspar åt förutsägbarheten. Det kan hända att herr Guillou har helt rätt i sak, men måste han ständigt skriva det vi förväntar oss att han skall skriva?

Intelligent? Tveksamt.

Jag stör mig på s.k. intelligenstester som egentligen är tester på allmänbildning och matematiska kunskaper. Ett riktigt seriöst intelligenstest skall inte handla om kunskapskrav. Det skall "endast" testa logisk förmåga, om ni frågar mig. Man skall t.ex. inte behöva veta på vilken breddgrad en viss stad ligger, vilka tal som är primtal eller att 144 bl.a. är kvadraten på 12. 

H. J. Eysencks böcker med IQ-tester har många sådana exempel. De enda frågorna där som är värda att platsa i ett intelligenstest är de s.k. progressiva matriserna. Att se mönster och kunna avgöra vad som skall följa därefter - det är verkligen test på IQ.
 Därför är jag också skeptisk till Illustrerad vetenskaps IQ-test. Det är inget rent IQ-test. Det påminner för mycket om ett högskoleprov - och det är någonting annat.

Andefattigt

"Andefattigt" är ett bra ord. Det beskriver ganska bra vad det handlar om. En del människor känns så väldigt andefattiga. Det händer liksom inte mycket andligt inne i dem. De har ingen åsikt om någonting, de verkar inte engagera sig för något, de kommer aldrig med någon ny idé, de följer flocken och faller för grupptryck, de är fruktansvärt lite spirituella etc.

Detta behöver inte betyda att de är "dumma i huvudet". De kan nog klara sig hyfsat bra på ett intelligenstest. Men de gör s.a.s. inte mycket skillnad här i världen. De får inte mycket gjort, ty de kommer inte ens på vad de bör eller kan göra. Andefattiga levererar inte mycket på egen hand. Det behöver inte betyda att de är lata. De kan mycket väl få en hel del gjort - under förutsättning att någon talar om för dem vad de skall göra.  De är föga aktiva, men de kan vara ganska reaktiva.

De kan ha konton i Facebook, Twitter, Instagram och you name it - men de bidrar banne mig inte med mycket. Varför är de med? 

Uppseendeväckande

Om detta inte är fejkat, så är det sensationellt. 

Det finns mycket man kan reta upp sig på

Här ovan ser vi två olika fåglar. Den ena är en gråsparv och den andra är en pilfink. Den med grå hjässa är en gråsparv. Alltså är den andra en pilfink. Det är ganska uppenbart, inte sant? Men en gång för några år sedan blev jag smått hånad när jag påstod att gråsparven har grå hjässa, medan pilfinken har brun hjässa. Besserwissern som tyckte att jag hade fel såg överlägset ned på mig och antydde att jag nästan var en byfåne som kunde påstå något sådant. Nå, hur är det nu? Hade jag rätt eller hade jag rätt? Åh, jag hatar att bli tillrättavisad när jag vet att jag har rätt.

Dagens bild

Från en utflykt. 

Grymt bra gitarrspel

Det är sådant här som alltid ger mig gåshud och tvingar fram en näsduk. Det är så gudomligt bra. Kolla särskilt efter 3:28 - när den lille mannen visar var skåpet skall stå.

Konst?

Det är ett himla tjat om att konst/kultur måste störa/provocera/irritera. Min åsikt är att det behöver den inte alls göra. Konst/kultur bör beröra, den bör angå oss på något sätt, den bör få oss att vidga våra vyer, den bör få oss att tänka "Aha! Så kan det också vara! Varför har jag inte tänkt på det innan?". Men det är en annan sak än att få oss fly förbannade eller helt förvirrade.

Konst/kultur kan "stryka medhårs" och få oss att må bra, få oss på gott humör. Skulle t.ex. en vacker pianokonsert av Mozart i sig vara mindre värd, mindre intressant eller sämre konst/kultur än en t.ex. en provocerande punklåt med Sex Pistols? Nej! Skulle en "feel good"-film i sig vara sämre än en ångestframkallande film om social misär? Nej! Etc.

Det är ett himla snobberi och elitistiskt trams att konst/kultur måste vara provocerande.

Tillbaka

Äsch. Jag fortsätter.
Jag har ett meddelelsebehov. Jag "skriver av mig". Jag använder denna blogg som en ventil för att slippa bli galen. Jag kan inte vara som en mussla och hålla inne med allting. Då känns det som om jag skulle sprängas inifrån. 

Om det aldrig dyker upp en enda kommentar, så gör det mig ingenting. För övrigt väljer jag vilka eventuella kommentarer som skall publiceras eller inte.

Passar inte galoscherna, så behöver du inte vara här. That's it.