Jag var med om ett s.k. quiz. Mitt lag vann inte. Varför? Därför att vi inte använde några hjälpmedel. Det vinnande laget googlade med mobiltelefoner. Det borde vara förbjudet. En byfåne kan ju vinna i en sådan frågesport om det är fritt fram att använda Google. Sporten är ju att ha all den kunskapen inne i hjärnan.
torsdag 30 juni 2011
onsdag 29 juni 2011
Återseende
Såg första avsnittet av Montalbano i kväll. Jag blir avundsjuk på hans boende. Det är ungefär det som är mest minnesvärt med den TV-serien. Det hade varit gudomligt att bo så nära en strand.
Ljuv doft
En kvinnlig kollega på jobbet använder den här parfymen. Det är nästan svårt att hålla sig i schack. Den luktar fantastiskt gott.
måndag 27 juni 2011
Några rader om en mansrollsbok
Stephan Mendel-Enks bok "Med uppenbar känsla för stil" (Denna upplaga 2007) är en klart läsvärd bok om mansrollen. Det är inte lätt att vara man, skulle man kunna säga. Å andra sidan skulle man lika väl kunna säga "Män är djur och pack". Författaren presenterar inga lösningar på problemen. Han konstaterar "Så här står det till - och det är definitivt inte bra". Vissa formuleringar är väldigt bra och man frestas att hålla med - även om jag egentligen tycker att det är ganska lättköpta poänger med generaliseringar. Exempel:
"Kärnan i den manliga könsrollen, den som utgör grunden för våldet och könsförtrycket, har inte förändrats. Den går fortfarande ut på att:
Stå pall
Vara lojal mot gruppen
Behärska dig
Offra dig för något större och viktigare än dig själv
En intern, nästan osynlig, hierarki
En stenhård uppdelning offentligt/privat
Förakt för svaghet
Den spelar precis lika stor roll i mäns liv idag som för 50 år sen. Och den är precis likadan i Sverige som i resten av världen." (s. 116)
Slutorden är inte heller särskilt optimistiska:
"Den dominerande manligheten är en våldsideologi, en livsfarlig logik och en kollektiv sinnessjukdom.
Om en enskild person lidit av de tankar den är konstruerad av - att ständigt bevisa sin styrka, aldrig bli nöjd, trycka ner sina känslor och projicera alla sina mardrömmar på det andra könet - hade han blivit inspärrad. Nu utgör de tankarna ett ideal för halva världens befolkning.
Den dominerande manligheten är en våldsideologi, en livsfarlig logik, en kollektiv sinnessjukdom och en evig tävlan där kvinnor bara är statister.
Den förstör livet för samtliga sina deltagare." (s. 125)
Läs gärna även detta.
"Kärnan i den manliga könsrollen, den som utgör grunden för våldet och könsförtrycket, har inte förändrats. Den går fortfarande ut på att:
Stå pall
Vara lojal mot gruppen
Behärska dig
Offra dig för något större och viktigare än dig själv
En intern, nästan osynlig, hierarki
En stenhård uppdelning offentligt/privat
Förakt för svaghet
Den spelar precis lika stor roll i mäns liv idag som för 50 år sen. Och den är precis likadan i Sverige som i resten av världen." (s. 116)
Slutorden är inte heller särskilt optimistiska:
"Den dominerande manligheten är en våldsideologi, en livsfarlig logik och en kollektiv sinnessjukdom.
Om en enskild person lidit av de tankar den är konstruerad av - att ständigt bevisa sin styrka, aldrig bli nöjd, trycka ner sina känslor och projicera alla sina mardrömmar på det andra könet - hade han blivit inspärrad. Nu utgör de tankarna ett ideal för halva världens befolkning.
Den dominerande manligheten är en våldsideologi, en livsfarlig logik, en kollektiv sinnessjukdom och en evig tävlan där kvinnor bara är statister.
Den förstör livet för samtliga sina deltagare." (s. 125)
Läs gärna även detta.
söndag 26 juni 2011
Högtstående litteratur
Jag möblerade om. Ommöbleringar har ofta oanade konsekvenser. En sådan oväntad följd av dagens övningar var att jag blev tvungen att ställa några böcker ovanpå två bokhyllor. Här avslöjar jag en del av husets boksmak.
Böcker av Gabriel García Márquez får samsas med böcker av Sture Dahlström, Sven Delblanc, Fjodor Dostojevskij, Jan Myrdal, Maksim Gorkij, Edna O'Brien m.fl. Ett litet snitt genom verkligheten.
lördag 25 juni 2011
Några rader om en film
Sedd:
Brian De Palmas "Gastkramad" är en riktigt kass film. Det är en gåta hur den har kunnat få ett så pass bra betyg. Storyn är så krystad att jag baxnar. Skådespelet är, om man skall formulera sig snällt, mediokert. Musiken är bedrövlig och känns hela tiden i vägen. Att jämföra Brian De Palma med Hitchcock (Det har gjorts) känns som en förolämpning mot Alfred. I stället för "Obsession" borde den ha hetat "Confusion". Jag kan möjligen sträcka mig till en etta på en femgradig skala.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
