söndag 31 maj 2015

Uppseendeväckande


Om detta inte är fejkat, så är det sensationellt. 

torsdag 28 maj 2015

Det finns mycket man kan reta upp sig på



Här ovan ser vi två olika fåglar. Den ena är en gråsparv och den andra är en pilfink. Den med grå hjässa är en gråsparv. Alltså är den andra en pilfink. Det är ganska uppenbart, inte sant? Men en gång för några år sedan blev jag smått hånad när jag påstod att gråsparven har grå hjässa, medan pilfinken har brun hjässa. Besserwissern som tyckte att jag hade fel såg överlägset ned på mig och antydde att jag nästan var en byfåne som kunde påstå något sådant. Nå, hur är det nu? Hade jag rätt eller hade jag rätt? Åh, jag hatar att bli tillrättavisad när jag vet att jag har rätt.

lördag 23 maj 2015

Dagens bild


Från en utflykt. 

onsdag 29 april 2015

Grymt bra gitarrspel

Det är sådant här som alltid ger mig gåshud och tvingar fram en näsduk. Det är så gudomligt bra. Kolla särskilt efter 3:28 - när den lille mannen visar var skåpet skall stå.

lördag 18 april 2015

Konst?

Det är ett himla tjat om att konst/kultur måste störa/provocera/irritera. Min åsikt är att det behöver den inte alls göra. Konst/kultur bör beröra, den bör angå oss på något sätt, den bör få oss att vidga våra vyer, den bör få oss att tänka "Aha! Så kan det också vara! Varför har jag inte tänkt på det innan?". Men det är en annan sak än att få oss fly förbannade eller helt förvirrade.
Konst/kultur kan "stryka medhårs" och få oss att må bra, få oss på gott humör. Skulle t.ex. en vacker pianokonsert av Mozart i sig vara mindre värd, mindre intressant eller sämre konst/kultur än en t.ex. en provocerande punklåt med Sex Pistols? Nej! Skulle en "feel good"-film i sig vara sämre än en ångestframkallande film om social misär? Nej! Etc.
Det är ett himla snobberi och elitistiskt trams att konst/kultur måste vara provocerande.

Tillbaka

Äsch. Jag fortsätter.
Jag har ett meddelelsebehov. Jag "skriver av mig". Jag använder denna blogg som en ventil för att slippa bli galen. Jag kan inte vara som en mussla och hålla inne med allting. Då känns det som om jag skulle sprängas inifrån. 
Om det aldrig dyker upp en enda kommentar, så gör det mig ingenting. För övrigt väljer jag vilka eventuella kommentarer som skall publiceras eller inte.
Passar inte galoscherna, så behöver du inte vara här. That's it.

lördag 1 september 2012

Häpp

Hä, hä... Du skall inte veta var du har mig. Här är det jag som bestämmer. Denna blogg är egentligen nerlagd, men det har tydligen inte gått in hos alla.