Jag brukar ha som princip att inte blogga om en bok innan jag har läst ut den. Men nu frångår jag min egen princip. Man måste vara flexibel. Det finns en särskild anledning till att jag vill blogga om den här boken innan jag har läst ut den.
Så här är det: Magnus Malms bok "Ett hjärta större än världen - att följa Jesus enligt Bergspredikan" (Libris, 2009) är briljant, makalös, genial, mästerlig!
Jag får anledning att återkomma med en mera ingående bloggpost senare. Just nu vill jag bara ge några exempel på vad jag anser vara så utomordentligt bra formulerat.
"En andlighet som bara syftar till min egen upplysning kan aldrig leda mig till frihet, vare sig den kommer i häftiga känslorus eller kontemplativ stillhet. Det är först när människan ser sitt liv som ansvarig och delaktig i ett större tjänande som hon fullt ut återfår sin fulla mänsklighet och blir fri att återspegla Gud" (s. 49)
"Vreden är ju till sitt väsen en frisk reaktion när gränser kränks, mina egna och andras. Att ta sin vrede på allvar är att ta sig själv på allvar." (s. 73)
"Känslorna talar alltid sant. De ljuger aldrig. Om någon säger 'jag är rädd' är det inte meningsfullt att säga 'där har du fel'. Därför är känslorna alltid värda att lyssna till. De berättar alltid något för oss, något om vad som händer inom oss. Här är känslorna intimt förknippade med kroppen. Ju starkare känslor desto starkare känner vi av dem i vår kropp, positiva som negativa. (...)
Däremot säger känslorna inte nödvändigtvis något om rätt eller fel. Om en gift man känner dragning till en annan kvinna, är det förvisso känslor han ska lyssna till. Om han låtsas som om de inte finns, är risken betydligt större att känslorna till slut övermannar honom och han hamnar i något han djupast inte vill. Känslorna talar sanning: han är attraherad av henne. Men de talar inte om vad som är rätt: det vore fel att bryta trohetslöftet till hustrun." (s. 73f)
Sic. Man läser inte så kloka meningar varje dag.
Jag får anledning att återkomma med en mera ingående bloggpost senare. Just nu vill jag bara ge några exempel på vad jag anser vara så utomordentligt bra formulerat.
"En andlighet som bara syftar till min egen upplysning kan aldrig leda mig till frihet, vare sig den kommer i häftiga känslorus eller kontemplativ stillhet. Det är först när människan ser sitt liv som ansvarig och delaktig i ett större tjänande som hon fullt ut återfår sin fulla mänsklighet och blir fri att återspegla Gud" (s. 49)
"Vreden är ju till sitt väsen en frisk reaktion när gränser kränks, mina egna och andras. Att ta sin vrede på allvar är att ta sig själv på allvar." (s. 73)
"Känslorna talar alltid sant. De ljuger aldrig. Om någon säger 'jag är rädd' är det inte meningsfullt att säga 'där har du fel'. Därför är känslorna alltid värda att lyssna till. De berättar alltid något för oss, något om vad som händer inom oss. Här är känslorna intimt förknippade med kroppen. Ju starkare känslor desto starkare känner vi av dem i vår kropp, positiva som negativa. (...)
Däremot säger känslorna inte nödvändigtvis något om rätt eller fel. Om en gift man känner dragning till en annan kvinna, är det förvisso känslor han ska lyssna till. Om han låtsas som om de inte finns, är risken betydligt större att känslorna till slut övermannar honom och han hamnar i något han djupast inte vill. Känslorna talar sanning: han är attraherad av henne. Men de talar inte om vad som är rätt: det vore fel att bryta trohetslöftet till hustrun." (s. 73f)
Sic. Man läser inte så kloka meningar varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar