Jag ger mig inte. Jag fortsätter om Catrine da Costa-fallet. Hanna Olssons bok "Catrine och rättvisan" (1990) har i olika sammanhang dömts ut.
Man har insinuerat att Hanna Olsson skrev utifrån ett enda intresse - den militanta feminismens. Man antydde att hon inte hade "alla bestick i lådan", att hon var flummig, osaklig och vimsig. Man tyckte ungefär att hon var en stollig fjolla. När jag nu har läst den här boken för andra gången kan jag inte hålla med om den kritiken. Boken är klar och redig, välstrukturerad och balanserad.
Jag tänker inte här ge mig in i en redogörelse för alla reaktioner som kom på denna bok. Låt mig bara påminna om att vissa macho-män inte alls gillade den. Leif G. W. Persson var en av dem. Och vem säger emot professor Persson? Ingen. Det som LGWP säger står alltid oemotsagt. Hans uttalade åsikter blir genast ristade i sten och hållna för Den Definitiva Sanningen. Halleluja. Det verkar som om LGWP har ensamrätt i detta land att yttra sig om något som har med kriminologi att göra. Att det finns andra människor som också vet en del om kriminologi tycks inte vara det minsta relevant. Och människor som inte är lika insatta som LGWP i ett särskilt fall skall väl enligt honom bara hålla käften.
Nå, min åsikt är att alla som fortfarande är intresserade av Catrine da Costa-fallet måste läsa Hanna Olssons bok. Hennes funderingar och tankar kring rättvisa, klass och kön är mycket läsvärda.
"Maktens utövande sker i hög grad genom att makten bestämmer vilken bild av verkligheten som skall gälla. (...) den medicinska och den juridiska världen har som ledstjärnor för sitt arbete saklighet, objektivitet, förmågan att skilja på fakta och värderingar. Detta genomsyrar dokumentens utformning och språk. Som om den strikta, yrkestekniska språkdräkten vore en garanti för att man inte kan vara osaklig, subjektiv och känslomässigt styrd." (s. 210)
"Helin [Åklagaren - min anm.] ville ursprungligen inte ha några 'fladdriga vittnen' i rättssalen; de prostituerade som hade kännedom om viktiga fakta i målet fick inte tala." (s. 211)
Här tänker jag att allting kanske hade tagit en annan vändning om dessa "fladdriga vittnen" hade fått berätta. Jag menar: de var väl inte drogpåverkade 24 timmar om dygnet?
"En kvinna som missbrukar och prostituerar sig för att få pengar till sitt missbruk har inget människovärde. Hon finns inte som människa, hon är fånge i den bur där gränserna har satts av andra. (...)
Som en röd tråd genom hela skeendet finns synen på 'den fallna kvinnan'. En journalist uttryckte det tydligt: 'Den som ger sig ner i en ormgrop blir förr eller senare biten, det hör dessvärre till yrkets risker.' [Som om vi alla alltid har ett fritt val... - min anm.] Den kvinna som utsätter sig för den aggressiva sexualiteten i prostitutionen får skylla sig själv. Med ett sådant synsätt placeras kvinnan utanför lagen och den mänskliga omtanken. Mannens handlingar osynliggörs och vi behöver inte beröras av den som själv 'väljer' sin olycka." (s. 214)
Nej, gott folk. Jag har min uppfattning klar. Och den bygger delvis på denna bok, delvis på Borgnäs' bok och slutligen på mina egna - ursäkta mig, LGWP, helt amatörmässiga - funderingar. En av de sistnämnda är att det finns personer som har en sådan grandios uppfattning om sig själv och sin egen betydelse att de inte har några problem med att t.ex. känslokallt och oberört ljuga i en domstol.
Jag tänker inte här ge mig in i en redogörelse för alla reaktioner som kom på denna bok. Låt mig bara påminna om att vissa macho-män inte alls gillade den. Leif G. W. Persson var en av dem. Och vem säger emot professor Persson? Ingen. Det som LGWP säger står alltid oemotsagt. Hans uttalade åsikter blir genast ristade i sten och hållna för Den Definitiva Sanningen. Halleluja. Det verkar som om LGWP har ensamrätt i detta land att yttra sig om något som har med kriminologi att göra. Att det finns andra människor som också vet en del om kriminologi tycks inte vara det minsta relevant. Och människor som inte är lika insatta som LGWP i ett särskilt fall skall väl enligt honom bara hålla käften.
Nå, min åsikt är att alla som fortfarande är intresserade av Catrine da Costa-fallet måste läsa Hanna Olssons bok. Hennes funderingar och tankar kring rättvisa, klass och kön är mycket läsvärda.
"Maktens utövande sker i hög grad genom att makten bestämmer vilken bild av verkligheten som skall gälla. (...) den medicinska och den juridiska världen har som ledstjärnor för sitt arbete saklighet, objektivitet, förmågan att skilja på fakta och värderingar. Detta genomsyrar dokumentens utformning och språk. Som om den strikta, yrkestekniska språkdräkten vore en garanti för att man inte kan vara osaklig, subjektiv och känslomässigt styrd." (s. 210)
"Helin [Åklagaren - min anm.] ville ursprungligen inte ha några 'fladdriga vittnen' i rättssalen; de prostituerade som hade kännedom om viktiga fakta i målet fick inte tala." (s. 211)
Här tänker jag att allting kanske hade tagit en annan vändning om dessa "fladdriga vittnen" hade fått berätta. Jag menar: de var väl inte drogpåverkade 24 timmar om dygnet?
"En kvinna som missbrukar och prostituerar sig för att få pengar till sitt missbruk har inget människovärde. Hon finns inte som människa, hon är fånge i den bur där gränserna har satts av andra. (...)
Som en röd tråd genom hela skeendet finns synen på 'den fallna kvinnan'. En journalist uttryckte det tydligt: 'Den som ger sig ner i en ormgrop blir förr eller senare biten, det hör dessvärre till yrkets risker.' [Som om vi alla alltid har ett fritt val... - min anm.] Den kvinna som utsätter sig för den aggressiva sexualiteten i prostitutionen får skylla sig själv. Med ett sådant synsätt placeras kvinnan utanför lagen och den mänskliga omtanken. Mannens handlingar osynliggörs och vi behöver inte beröras av den som själv 'väljer' sin olycka." (s. 214)
Nej, gott folk. Jag har min uppfattning klar. Och den bygger delvis på denna bok, delvis på Borgnäs' bok och slutligen på mina egna - ursäkta mig, LGWP, helt amatörmässiga - funderingar. En av de sistnämnda är att det finns personer som har en sådan grandios uppfattning om sig själv och sin egen betydelse att de inte har några problem med att t.ex. känslokallt och oberört ljuga i en domstol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar