Ingen sport

Jag var med om ett s.k. quiz. Mitt lag vann inte. Varför? Därför att vi inte använde några hjälpmedel. Det vinnande laget googlade med mobiltelefoner. Det borde vara förbjudet. En byfåne kan ju vinna i en sådan frågesport om det är fritt fram att använda Google. Sporten är ju att ha all den kunskapen inne i hjärnan.

Återseende

Såg första avsnittet av Montalbano i kväll. Jag blir avundsjuk på hans boende. Det är ungefär det som är mest minnesvärt med den TV-serien. Det hade varit gudomligt att bo så nära en strand.

Ljuv doft

En kvinnlig kollega på jobbet använder den här parfymen. Det är nästan svårt att hålla sig i schack. Den luktar fantastiskt gott.

Några rader om en mansrollsbok

Stephan Mendel-Enks bok "Med uppenbar känsla för stil" (Denna upplaga 2007) är en klart läsvärd bok om mansrollen. Det är inte lätt att vara man, skulle man kunna säga. Å andra sidan skulle man lika väl kunna säga "Män är djur och pack". Författaren presenterar inga lösningar på problemen. Han konstaterar "Så här står det till - och det är definitivt inte bra".

Vissa formuleringar är väldigt bra och man frestas att hålla med - även om jag egentligen tycker att det är ganska lättköpta poänger med generaliseringar. Exempel:
"Kärnan i den manliga könsrollen, den som utgör grunden för våldet och könsförtrycket, har inte förändrats. Den går fortfarande ut på att:
Stå pall
Vara lojal mot gruppen
Behärska dig
Offra dig för något större och viktigare än dig själv
En intern, nästan osynlig, hierarki
En stenhård uppdelning offentligt/privat
Förakt för svaghet
Den spelar precis lika stor roll i mäns liv idag som för 50 år sen. Och den är precis likadan i Sverige som i resten av världen." (s. 116)

Slutorden är inte heller särskilt optimistiska:
"Den dominerande manligheten är en våldsideologi, en livsfarlig logik och en kollektiv sinnessjukdom.
Om en enskild person lidit av de tankar den är konstruerad av - att ständigt bevisa sin styrka, aldrig bli nöjd, trycka ner sina känslor och projicera alla sina mardrömmar på det andra könet - hade han blivit inspärrad. Nu utgör de tankarna ett ideal för halva världens befolkning.
Den dominerande manligheten är en våldsideologi, en livsfarlig logik, en kollektiv sinnessjukdom och en evig tävlan där kvinnor bara är statister.
Den förstör livet för samtliga sina deltagare." (s. 125)

Läs gärna även detta.

Högtstående litteratur

Jag möblerade om. Ommöbleringar har ofta oanade konsekvenser. En sådan oväntad följd av dagens övningar var att jag blev tvungen att ställa några böcker ovanpå två bokhyllor. Här avslöjar jag en del av husets boksmak.

Böcker av Gabriel García Márquez får samsas med böcker av Sture Dahlström, Sven Delblanc, Fjodor Dostojevskij, Jan Myrdal, Maksim Gorkij, Edna O'Brien m.fl. Ett litet snitt genom verkligheten.

Midsommar på Öland

Åkte till Öland. Tog några bilder.

Några rader om en film

Sedd:

Brian De Palmas "Gastkramad" är en riktigt kass film. Det är en gåta hur den har kunnat få ett så pass bra betyg. Storyn är så krystad att jag baxnar. Skådespelet är, om man skall formulera sig snällt, mediokert. Musiken är bedrövlig och känns hela tiden i vägen. Att jämföra Brian De Palma med Hitchcock (Det har gjorts) känns som en förolämpning mot Alfred. I stället för "Obsession" borde den ha hetat "Confusion". Jag kan möjligen sträcka mig till en etta på en femgradig skala.

Några rader om en Persson-bok

Jag har numera (sedan några år tillbaka) som princip att inte läsa s.k. förströelselitteratur. Kalla mig snobb eller vad du vill. Jag tar det. Men jag tänker inte lägga tid på att läsa böcker som inte ger mig något vettigt i utbyte.

Men... Jag är en man full av paradoxer. Alltså läste jag en kriminalroman. Jag gav Leif G. W. Perssons bok "Den döende detektiven" en chans. Och jag läste ut den. Den är nämligen bra. Den är inget litterärt mästerverk, men det kan man väl inte heller vänta sig. Den duger att fördriva tiden med, men inte mycket mera. Den tillhör dock enligt min ringa mening de bästa svenska kriminalromanerna under de senaste åren. Persson skriver i mitt tycke bättre än Guillou, Mankell, Marklund och andra i den här genren.

Men så var det detta med c:a 500 sidor... Får författarna betalt per sida? I den här boken finns det onekligen en hel del s.k. dödkött. De 500 sidorna hade lätt kunnat bantas ned till runt 420.

Dream on...

En nörd satt i en TV-soffa och pratade om fördelarna med läsplattor. Med illa dold självgodhet sade han, att han skulle läsa Shakespeares samlade verk under sin sommarsemester. Steffo - som har båda fötterna på jorden - sade att han (nörden, alltså) inte kommer att hinna med det.

Helt riktigt. Och om man nu tänker läsa Shakespeares samlade verk, så är det ganska korkat att försöka göra det så snabbt som möjligt. Det är ungefär som att försöka genomföra ett samlag så fort som möjligt. Töntigt.

Förbundet Kristendomshatarna

Förbundet Humanisterna... Vad finns de till för? Har de bara en enda punkt på sin agenda? Att krossa kristendomen? Att förfölja, förakta, förlöjliga och tysta alla kristna?

Christer Sturmark har gjort mera för att sprida förakt och hat mot kristna i Sverige än vad svenska satanister har gjort. Och han verkar vara stolt över det också.

Hög IQ och snabbhet

Hög IQ har ett direkt samband med snabbhet. Ett IQ-test är inte ett "Till långsamhetens lov"-test. Den som är långsam, "trög" och "dumdryg" får inte ett bra resultat på ett IQ-test. Det är likadant med högskoleprovet. Om du tänker för länge på varje fråga, så är loppet kört.

Man kan t.o.m. påstå, att otålighet är ett mått på den smarthet som efterlyses i IQ-test och högskoleprov. Om du har en ängels tålamod, så är du kanske inte så snabb - och då räknas du inte heller som särskilt smart. I ett IQ-test måste du snabbt kunna ställa om och tänka i nya banor. Du kan inte lösa alla problem med samma uträkning eller samma metod.

Rätt eller fel? Bra eller dåligt?

Det kan väl vänta till måndag

Vi vill inte ha regn de här dagarna. Men den här biten duger.

Några rader om en ängelbok

Lorna Byrnes bok "Änglar i mitt hår" kom ut 2010, jag lånade den nyligen och nu är lånetiden slut.

(Klicka på bilderna för att förstora.)

Tänk om det är sant? Jag vet inte riktigt varför Lorna Byrne skulle kunna betraktas som galen. Kanske är det så att hon ser saker som ytterst få andra människor ser. Besök hennes hemsida och fundera vidare.

Saknad

Jag saknar den. Den fattas mig. Den.

Opålitligt

I kväll gjorde jag åter igen några IQ-test. Och om igen fick jag så där löjligt bra resultat. Det är något som inte stämmer...

Jag trampar på

I maj drog jag på mig en hälsporre. Den har nästan helt gett med sig nu. Men jag vågar inte jogga riktigt än. Utan motion behöver jag ju inte bli av den anledningen. I dag cyklade jag således till och från jobbet. Inte dumt alls.

Tidigare i vår har jag åkt buss. Cykeln var kass. Nu när den är lagad och busskortet har tagit slut finns det liksom inte längre någon giltig undanflykt för att inte cykla.

Endera dagen skall jag ut och jogga också...

Sorg

Det får bli allt för i dag. God natt.

Om man inte har korkskruv...

Klantigt är bara förnamnet.

Några rader om "Gudar och människor"

Sedd:

Tja... Så himla bra är den väl ändå inte? I min bok får "Gudar och människor" en stark trea. Inte mer. Den är alldeles för lång för att få ett högre betyg. Om vissa filmer som är väldigt långa kan jag önska att de höll på ett bra tag till. Så icke här. Jag snabbspolade och hade det ändå ganska tradigt. Kritikerna var nästan saliga - en del av dem. Det förstår jag inte. Jag är snarare beredd att hålla med Aftonbladets recensent om detta.

148 = 130; 143 = 128

Man mäter/har mätt IQ på olika sätt. I en bok som jag nu håller på att kolla är det tydligt att endast 2 % av befolkningen har en IQ på 148 eller mera - räknat enligt den skalan. Mensa räknar nu i stället med att 2 % av befolkningen har en IQ på 130 eller högre. Annorlunda uttryckt: 98 % av befolkningen har en IQ lägre än 148 eller 130 - beroende på hur man räknar.

Var därför på din vakt när någon påstår sig ha en IQ på 143 eller något liknande. Man måste fråga sig: Enligt vilken skala då?

Gör mig en med allting

Har Dalai Lama svårt för att fatta?

Att vara älskad - det är "grejen"

Dagens länktips.

Troende och intelligent? Ja.

Det verkar som om en del människor har tappat förståndet när det gäller skolavslutningar i kyrkan. Vad är de så infernaliskt rädda för? Att få hjärnan förstörd så fort de kliver över tröskeln in i en kyrka? Moralpaniken saknar proportioner.

Några av de intelligentaste personer jag känner till är troende. Hur går det ihop? Jo, det går alldeles utmärkt ihop. Det finns ingen självmotsägelse i det.

Christer Sturmark som nu är den främste företrädaren för religionshat och kristendomshat i detta land borde i konsekvensens namn byta namn. Förnamnet leder ju tankarna till Kristus. Det kan ju inte vara bra. Dessutom kan bokstaven t påminna om ett kristet kors. Det är ju förskräckligt. (Ironi)

Att hans Förbundet Humanisterna får kalla sig humanister är en förolämpning mot alla oss andra som vill kalla oss humanister - även om vi är troende. När jag pratar om humanister syftar jag på personer som är intresserade av humanistiska ämnen (till skillnad från naturvetenskapliga dito) såsom språk, litteraturhistoria, historia, sociologi, filosofi, psykologi, konst, musik, teater, film etc. Förbundet Humanisterna borde heta Förbundet Mot Religion I Alla Former - ty det är ju det det handlar om.

Favorit i repris

Utflippat på ett härligt sätt - med skickliga musiker. Digga!

Tåget har gått

I går var jag närvarande på en fest där man firade att en av mina bästa vänner hade doktorerat. Om du hade frågat mig för 30 år sedan om jag trodde att hon (Jo, hon - hon är en kvinnlig god vän) skulle doktorera, så hade jag svarat: "No way!". Se där hur livet kan bjuda på överraskningar.

När jag satt där vid bordet och hörde alla hyllningstal (som f.ö. höll hög klass allihop) tänkte jag: "Det skulle nog inte vara så dumt att doktorera i alla fall. Det skulle liksom vara ett definitivt kvitto på att man är Någon."

I morse redan tänkte jag annorlunda. Man kan väl skaffa sig sådana kvitton på andra sätt? Ofta verkar det dock vara detta livet handlar om: Att sätta spår, att lämna avtryck, att göra skillnad - att skaffa sig kvitton på att man är Någon. Sedan vill jag givetvis göra detta på ett gott, konstruktivt och altruistiskt sätt. Men jag måste ju inte göra det med en doktorsavhandling. Det känns som om det är för sent i livet att tänka på det nu. Jag skulle ha börjat doktorandstudierna för 20 år sedan. Nu är loppet kört. Jag får göra skillnad på andra sätt...

Några rader om "Biutiful"

Sedd:

Nej, jag har aldrig förstått storheten hos Iñárritu. Hans tidigare filmer "21 gram" och "Babel" har ju höjts till skyarna. Nu har även "Biutiful" fått lovord av många recensenter. Jag fattar inte varför. Jag tycker att han är en medioker regissör som gör ganska tradiga och kvasidjupa filmer. Bland svenska kritiker är "Svenskans" och "Sydsvenskans" de två jag här håller med i högst grad. Den är definitivt en film som jag inte tänker se en gång till.

En rättfram text

Här tänkte jag länka till originalinspelningen, men jag hittar den inte (i sin helhet). Det finns en massa covers där ute, men de struntar jag i just nu. Här har du i alla fall texten. Apropå ingenting särskilt.

Tänt var det här

Vad är det med pojkar och unga män som får dem att göra så korkade saker? Är det något med kromosomerna och hormonerna i kombination? Jag har mycket svårt för att tänka mig flickor eller unga kvinnor göra sådana här stolleprov.

1966 och 2011

Är de inte åtminstone lite lika varandra? Först kom den här. Nyss kom den här. Plagiat eller inte? Var går gränsen?

Det känns igen...

Jag tror att han har blivit inspirerad av Matisse och van Gogh...

Skönsång

När jag höll på att läsa detta kom jag att tänka på Hanna Åberg. Jag hoppas att hon fortsätter spela för publik och göra nya plattor. Lyssna på detta och håll med mig om att hon sjunger vackert!

Några rader om Antonionis "Den röda öknen"

Sedd:

Betyget 7,7 hos IMDb känns rimligt. Att filmen fick det årets guldlejon i Venedig känns däremot kanske smått egendomligt. Jag undrar då om det inte fanns någon enda film på festivalen som var "bättre" än denna. Tidens tand har antagligen gjort att vi har andra måttstockar nu. Om den här filmen skulle visas på biograferna idag skulle nog halva publiken somna efter sisådär tre kvart. Nu måste det ju hela tiden hända saker.

Här finner du för övrigt en riktigt bra artikel om denna film - och om Antonionis filmspråk (bl.a. i jämförelse med Bergmans).

Favorit i repris

Visst känns det igen?

Konst i massor

Dagens bästa länktips? Från mitt håll blir det antagligen detta.

En go' känsla

I dag kände jag plötsligt lust att höra på den här - en av de bästa sommarlåtarna någonsin.