I går var jag närvarande på en fest där man firade att en av mina bästa vänner hade doktorerat. Om du hade frågat mig för 30 år sedan om jag trodde att hon (Jo, hon - hon är en kvinnlig god vän) skulle doktorera, så hade jag svarat: "No way!". Se där hur livet kan bjuda på överraskningar.
När jag satt där vid bordet och hörde alla hyllningstal (som f.ö. höll hög klass allihop) tänkte jag: "Det skulle nog inte vara så dumt att doktorera i alla fall. Det skulle liksom vara ett definitivt kvitto på att man är Någon."
I morse redan tänkte jag annorlunda. Man kan väl skaffa sig sådana kvitton på andra sätt? Ofta verkar det dock vara detta livet handlar om: Att sätta spår, att lämna avtryck, att göra skillnad - att skaffa sig kvitton på att man är Någon. Sedan vill jag givetvis göra detta på ett gott, konstruktivt och altruistiskt sätt. Men jag måste ju inte göra det med en doktorsavhandling. Det känns som om det är för sent i livet att tänka på det nu. Jag skulle ha börjat doktorandstudierna för 20 år sedan. Nu är loppet kört. Jag får göra skillnad på andra sätt...
När jag satt där vid bordet och hörde alla hyllningstal (som f.ö. höll hög klass allihop) tänkte jag: "Det skulle nog inte vara så dumt att doktorera i alla fall. Det skulle liksom vara ett definitivt kvitto på att man är Någon."
I morse redan tänkte jag annorlunda. Man kan väl skaffa sig sådana kvitton på andra sätt? Ofta verkar det dock vara detta livet handlar om: Att sätta spår, att lämna avtryck, att göra skillnad - att skaffa sig kvitton på att man är Någon. Sedan vill jag givetvis göra detta på ett gott, konstruktivt och altruistiskt sätt. Men jag måste ju inte göra det med en doktorsavhandling. Det känns som om det är för sent i livet att tänka på det nu. Jag skulle ha börjat doktorandstudierna för 20 år sedan. Nu är loppet kört. Jag får göra skillnad på andra sätt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar