En liten hälsning

Denne bloggare önskar alla sina läsare - du med -
GOTT NYTT ÅR!

Värd att ses om igen

Sedd igen:

Det har blivit en ny tradition här hemma - att se "Love actually" varje år i juletid. Jag hävdar: här har vi tidernas bästa "feel good-film". OK, visst innehåller den en del osannolika händelser och visst är det tillspetsat både här och där. Men släng bort de negativa glasögonen och bara ta emot allt positivt. Om man inte mår bra av den här filmen, så vet jag inte...

Kub i kubik

Jag har bloggat om Soma tidigare här. Det där med Rubiks kub tycker jag är lite fjantigt. Piet Heins kub är mycket mera spännande.

Överskattat fenomen

Socialt umgänge är överskattat, om du frågar mig. Jag sitter mycket hellre vid datorn och bloggar m.m. än jag umgås i påtvingade konstellationer. Att träffas bara för att "umgås i glada vänners lag" är varken särskilt produktivt, effektivt, lärorikt eller stimulerande. Det är mest slöseri med tid.

Man vill tysta oss - det skall inte lyckas

Dyster läsning - detta. Det är inte så låga trösklar eller så högt i tak som många tror.

Gökboet är fullt

Kitsch, knasigheter och udda humor samlade i ett bildgalleri - här.

Årets mest underskattade album

Det här albumet blev knappast hyllat av kritikerna. Det ger mig anledning att bli ännu mera kritiskt inställd till kritiker. "Here lies love" är egentligen ett av årets bästa album - och DN:s recension var närmast min uppfattning. Men det bästa spåret är "When she passed by".

Övergivna platser - en fortsättning

Tidigare bloggade jag om första delen här. Den här andra delen (från 2008) är inte ett dugg mera upplyftande. Det är deprimerande bilder om alltings förgänglighet. Jag tänker: Så här kommer det att gå med alla nu så stolta och kaxiga Mammontempel.

Den här boken består av två stora delar: "De nya medierna och livsstilsindustrins framväxt" och "Ett kluvet land". Första delen handlar bl.a. om Malmö simhall, Club Continental och Hotell Tänninge. Andra delen skildrar bl.a. "Mölndals öde marker" och "En elektronisk kollaps". Mycket gripande.

Det är som de sjunger i visan: "Åh-hum, vår sång e dum, den e ju ingenting. Vad gör det om hundra år när allting kommer kring?"

Något överraskande - men inte alls malplacerat - är det att här finna ett citat av Karl Marx:
"Kapitalismen kan inte existera utan att ständigt revolutionera samhället. Den fortgående omvälvningen i produktionen, det oavbrutna skakandet av alla samhälleliga förhållanden, den eviga osäkerheten och rörelsen kännetecknar kapitalismens epok. Allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras." (s. 21) [Min markering]

Ett synnerligen adekvat och "up to date" citat.

Årfyllning

En nära anhörig fyllde år. Så här dukade vi:

Två barnbarn fick plats vid bordet. Åt den ena lilla människan har det dukats närmast kameran och till den andra lilla minimänniskan dukades det längst bort från kameran. Det blev en fest som heter duga.

The story of my life

1. Jag får aldrig vara odiskutabelt bäst, störst och vackrast. Det finns alltid någon annan som knycker förstaplatsen. Det kvittar vad jag gör. Jag är aldrig tillräckligt bra för att betraktas som bäst. Jag är alltid i skuggan av någon annan. That's the story of my life.

2. Jag kastar pärlor för svinen. Så många gånger som jag har varit rolig utan att någon annan fattade att jag var rolig. Färskt exempel: Barnbarnet trillade och slog sig. Hon fick lindring med ett par isbitar inlindade i en handduk - något som jag inte registrerade medan det hände. En kvart senare står det några isbitar framme och smälter. Jag undrar varför isbitarna står utanför frysen. Jag får förklaringen att de användes som smärtlindring. Då säger jag: "I see". Ingen fattar det roliga. Jag får upprepa: "I see". Då går det upp ett ljus för de tröga. That's the story of my life.

En hälsning

Denna bloggare önskar alla sina läsare
GOD JUL!

Cykeln får stå. Jag vill bara påminna om detta.

Två bilder

Barnbarn i aktion.

Här kastar jag mig utan fruktan nedför stupet.

Onödigt med gym

När det är så här mycket snö, så behövs inga gym. Det är bara att gå ut och skotta, så får man den styrketräning som behövs. I dag har jag förflyttat ett par ton snö på det viset. Jag tror att jag kommer att sova gott i natt.

Dagens haiku

Hon - det vandrande
katastrofområdet - är
blind för egna fel.

Distraherande vacker

Det går ju inte att fokusera helt på handlingen i "Morden i Sandhamn" när Alexandra Rapaport är i bild. Hon är så vacker att hjärtat slår en frivolt då och då.

Filosofie besserwisser

Det här är bra skrivet. Förmodligen är det dock bara en tidsfråga innan Tännsjö "läxar upp" Göndör. Tännsjö är inte den enda professorn i filosofi som vill framstå som en mästare i konsten att tänka. Vissa filosofiprofessorer verkar tycka att andra sämre tänkare helst skall hålla käften. Samma professorer tycks mena att de skall ha problemformuleringsprivilegiet i allehanda frågor och ständigt ha tolkningsföreträde.

Brooks revisited

Ah, jag gillar den kvinnan. Hon hade en väldigt personlig röst och en klart sparsam mimik. En svalhet som får en att undra vilken vulkan som slumrar där under ytan.

Tydliga resultat

Det är klart att det påverkar. Hur kan man tro att det inte gör det?

Repris i pedagogiskt syfte

Folk har svårt för att fatta. Jag måste därför länka till detta.

RIP

Till Captain Beefhearts minne - denna bit.

Dagens haiku

Ack, dessa helger
strax före Stora Helgen
försvinner i plock.

Improvisation - en konst

Åh, vad jag har önskat att få vara med i något liknande - om så bara för en enda gång. Jag har kastat ut mina trevare, men ingen har varit beredd att nappa. Jag måste väl umgås med fel sorts människor.

Hur som helst - om jag inte är fel underrättad, så filmades den lilla minimalistiska sketchen som avbildas här ovan helt utan manus. (Den börjar efter 1½ minut.) Man bara lät filmen rulla på vinst och förlust. Jag får aldrig med mig någon annan på ett sådant djärvt grepp. Jag får väl spela ensam.

Ett original, en cover och ytterligare ett original

Den här biten är en riktigt bra klassiker vid det här laget:

Den har även spelats in bl.a. av Julie Driscoll - på ett förtjänstfullt sätt. Ah, jag tror att jag var olyckligt kär i henne på den tiden:

Visst är "Road to Cairo" en bra bit, men egentligen är "Down river" David Ackles' bästa låt. Men den videon är lite konstig.

Dagens aforism

Folk som inte har humor
kan jag inte ta på allvar.

Ruttet

Man tror inte det är sant. Hur kan sådant hända år 2010? Måtte förtryckarregimen vittra sönder inifrån. Måtte folket göra uppror. Detta måste få ett slut.

Nämn dem...

Om det finns någon kvinnlig motsvarighet till en räknenisse, så är hon kanske en räknehulda? Vissa feminister är i så fall en sorts räknehuldor. De räknar. De för statistik. Om du använder ordet "han" i en mening, så håller de räkning. Du måste nämligen använda ordet "hon" lika ofta som ordet "han". Om du inte använder kvinnliga begrepp lika ofta som manliga begrepp, så är du en kvinnoförtryckare. Den man som inte fyller kvoten hamnar förmodligen i helvetet. Det kallas genusperspektiv och det är väldigt "inne" just nu.

Detta slår igenom på olika sätt i olika sammanhang. Så bör bl.a. inköp till bibliotek göras med genusperspektiv. Det duger t.ex. inte att ha CD-album med en tydlig majoritet av manliga upphovsmän.

Jag blir trött. Till alla dessa feminister som kräver millimeter-rättvisa vill jag göra följande lista. (Typiskt manligt!)

* Nämn tio världsberömda kvinnliga filmregissörer
* Nämn tio världsberömda kvinnliga dramatiker
* Nämn tio världsberömda kvinnliga filosofer
* Nämn tio världsberömda kvinnliga upptäcktsresande
* Nämn tio världsberömda kvinnliga gitarrister
* Nämn tio världsberömda kvinnliga pianister
* Nämn tio världsberömda kvinnliga kompositörer till s.k. klassisk musik
Etc.

Är det svårt? Hur kan det komma sig?

Favorit i repris

Är detta fånigt? Ja, det är fånigt. Är det alltför fånigt för att vara roligt? Nej, inte enligt mig. Detta skulle jag vilja kalla en intelligent fånighet. Det behövs inte mera än så här för att jag skall lockas till skratt. Det behövs inte perfekt kameraföring, perfekt foto, perfekt skådespel, perfekt manus. Trots alla dess brister finner jag detta väldigt roligt. Måhända är det då fel på mig. Men det är så jag ser på det.

Ett barn med taktkänsla

Vadå rock'n'roll? Vadå headbanging? Beethoven regerar.

Måhända nördigt - men ambitiöst

Det kallar jag en utförlig beskrivning.

Gör han?

Så otroligt skicklig han är! Men han är mera känd utomlands än här hemma, tror jag. Lyssna t.ex. på detta. (Visst liknar han Eric Clapton lite?)

Så likgiltigt, så likgiltigt...

Titta på bilderna i bildspelet här. Om du har tur, så hittar du 1 intressant bild. Jag menar: varför lägger man ut bilder på sådant som bara kan intressera de närmast berörda? Vilket allmänintresse finns det t.ex. i en bild på en smutsig cyklist på en lerig skogsväg - när bilden saknar genomtänkt komposition, elegans, skönhet eller över huvud taget något annat som kan väcka något intresse hos en större publik?

Ett magplask i ankdammen

Det här är ju så löjligt att man nästan blir mållös och tappar talförmågan. Varför inte samtidigt förbjuda följande?

* Malliga personer
* Personer som inte tittar rakt i ögonen på dem de pratar med
* Snåla personer
* Dumma personer
* Saktfärdiga personer
* Överintelligenta människor
* Elaka människor
* Otrevliga människor
Etc.

Eller - för att ta det lite mera abstrakt - varför inte förbjuda följande?

* Arrogans
* Snobberi
* Lättja
* Översitteri
* Dumdryghet
* Humorlöshet
* Tondövhet
Etc.

Vem skall formulera paragraferna? Vem skall avgöra när någon strider mot bestämmelserna? Var drar vi gränserna? Vem har tolkningsföreträde? Vilka straffpåföljder talar vi om?

Utan konflikt ingen underhållning? Trams.

Det här är ju bara fånigt. "ingen konflikt, ingenting". Nähä. Än se'n då? Måste det vara konflikter och fiendskap för att det skall bli intressant? Det kan väl vara skönt att slippa alla gräl och psykiska nålstick och elakheter och elände? "Stjärnorna på slottet" med Börje Ahlstedt var ju en katastrof. Och märkvärdige herr Ahlstedt fortsätter i gammal känd sociopatisk stil när han dömer ut en massa andra skådespelare.

Nä, det var skönt och avkopplande med "Så mycket bättre". Äntligen ett underhållningsprogram där de medverkande visar sin uppskattning inför varandras verk.

Några rader om "Örnnästet"

Sedd:

Ack, ja... "Örnnästet" var nog väldigt bra en gång i tiden - när den var ny. Nu har man andra krav. Se bara t.ex. på alla blundrar som kom med i filmen. Man kan undra om det inte alls fanns någon scripta.

Upptagen

Jag har inte tid att blogga. Jag har fullt upp med att lära mig alla finesser med den här:

Totalt förryckt och utan styrsel

Den person som är högste ansvarig för underhållningen på årets Nobelfest bör omedelbart få sparken. Det är den mest förvirrade, spattiga och obegripliga s.k. show jag har sett på länge. Vad är det vi ser och hör? Resultaten av en tripp? Det är inte ett dugg njutbart. Det är bara konstigt och knepigt. Sådant spektakel ger Sverige dåligt rykte runtom i världen.

Dagens irritationsobjekt

En del människor har så omotiverat gott självförtroende. Det irriterar mig. De är ofta samma personer som är alltför stolta för att be om hjälp av personer som vet bättre. De inser inte
a) att de är okunniga
b) att vissa andra vet bättre

Några rader om ett Strindberg-urval

Det är ju märkligt att jag inte har bloggat om den här boken (från 1968) tidigare. Den tillhör den samling böcker som jag aldrig tänker göra mig av med.

Det är klart att Jan Myrdal passade för uppgiften att sammanställa en sådan bok - med väl valda delar ur Strindbergs gigantiska verk. Det finns förvisso många likheter mellan de båda herrarna. I slutet av sitt efterord skrev Myrdal:
"Detta är ett urval av den Strindberg de etablerade inte ville veta av på åttiotalet, inte ville veta av vid sekelskiftet och fortfarande inte vill veta av." [För fåkunniga ungdomar som mot förmodan läser detta är det kanske bäst att påpeka att "åttiotalet" syftar på 1880-talet. - Min anm.]

Intressant är onekligen att läsa vad Strindberg tyckte om Svenska akademien och Nobelpriset:
"(...) biverket har gjorts till huvudsak, formen har rått på innehållet, och därför beskyddar vår akademi bagatellen, det småaktiga, det dekorativa, det betydelselösa, och som dömande myndighet representerar den det partiska, det fega, ofta det lumpna, nu senast det samvetslösa." (s. 175) [Detta skrev Strindberg i januari 1902 - min anm.]

Den avdelning som står närmast mitt hjärta (och hjärna) är "August Strindbergs lilla katekes för underklassen". Delvis imiterande Martin Luther gick här Strindberg till angrepp mot det mesta som han betraktade som förryckt och orättvist i samhället:

"Vad är politik?
Statskonst, eller överklassens konst att hålla underklassen under sig. Med politik menas även ett bedrägligt förfarande." (s. 112)

"Vad är ekonomi?
En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukterna av underklassens arbete." (s. 116)

"Vad är moral?
En rättskänsla som av överklassen disciplinerats i avsikt att narra underklassen till ett stillsamt levnadssätt." (s. 119)

"Vad har överklassen för morallag?
Godtycket!

Vad menas med osedligt?
Det som bryter mot överklassens tillfälliga morallag." (s. 122)

Här en liten vink till Norstedts (som antagligen äger rättigheterna): Ge ut denna bok i ny upplaga!

Fantastisk sångare

Aha.
Det var så den skulle sjungas.
End of discussion.
Läs mera om Sam Cooke här.

Mästerverk

Den ofattbart flitige Thomas Nydahl har bloggat om Mario Vargas Llosas Nobelföreläsning här. Jag har inget att tillägga. Föreläsningen är oerhörd! Ett Mästerverk med stort M.

Björntjänst? Nej.

Nej, det är ingen s.k. björntjänst han gör, Björn. Nej, den här krönikan är kanske den bästa han har skrivit. Guldstjärna!

Låt oss hoppas att han har fel

Jag har påpekat det förr och nu påpekar jag det igen. Ulf Nilson i Expressen må vara ute och cykla ibland, men då och då blixtrar det till och här tror jag dess värre att han har rätt. Han vågar skriva saker som ingen annan journalist vågar.

Too much IRL

I går hade jag inte tid att blogga. Tiden fick ägnas åt annat. Tillvaron låter sig inte styras hur som helst. Livet är en nyckfull figur. Improvisation är det enda som håller i längden.

Ett något underligt uttalande

Plura sade i "Så mycket bättre" att han inte alls betraktar sig själv som intellektuell. Han sade också, att han tänker ganska sällan.

Det tycker jag låter egendomligt. Varifrån kommer idéerna till hans musik och texter? Tänker han inte ut dem? Kommer de flygande likt pilar eller otroligt snabbt dykande pilgrimsfalkar och borrar sig in i hans huvud? Eller vad?

Jag har bloggat om tänkande innan - t.ex. här - och om intellektuella - t.ex. här - och jag vill inte gärna upprepa mig själv. Om nu inte en "duktig" singer/songwriter tänker när h*n skapar - vad gör h*n då?

Nej, jag tycker att en bra singer/songwriter helt rimligt kan kalla sig intellektuell. En bra tänkare som också är intellektuell. Eller?

Brett

I dag har jag lyssnat på gospel i kyrkan. Det var nästan så att taket lyfte. Mäktigt!

Jag har inom ett fåtal dagar gått från Betty Davis via Jimi Hendrix, Van Morrison och The Pretenders till gospel. Konstigt? Nej, inte i min värld. Inget bra är mig främmande.

C:a 3.219 km

Apropå ingenting: snacka om utstrålning. Chrissie Hynde har så mycket utstrålning att man löper risk att smälta bara av att se henne och höra henne sjunga. En rockstjärna värd respekt.

Van vann

Man skall ha vänner med god smak. Man skall ha vänner som kan ge bra tips. Tack vare en sådan vän har jag nu - äntligen - upptäckt det här dubbelalbumet. Van i högform. Kan det bli bättre? Svar: Nej. Det kan inte bli bättre. Betyget i allmusic är fel. Alla stjärnorna skall vara helt ifyllda. Basta.

Jimi som bäst

Miles Davis sade i en intervju att Jimi Hendrix gjorde sina bästa låtar i Band of Gypsys. Jag är beredd att hålla med. Lyssna t.ex. på den här.

Betty Davis - once again

Jag har lyssnat på den här plattan och blivit helt knockad:

Hur kan man låta bli att fascineras av en kvinna med detta utseende? Det går bara inte. Jag måste skaffa alla hennes fyra "riktiga" album.

Jag läser bookleten till hennes första album. Det är nästan chockerande läsning. Hur så? Jo: hon har haft en mycket stor betydelse i musikhistorien. Detta har tystats ned. Hon var väl alltför framfusig och tuff för att det skulle kännas bekvämt och rumsrent.

Miles Davis och hon var alltså ett par. De möttes första gången på Village Gate 1967. Efter en tid då de hade levt åtskilda friade Miles till henne och hon flyttade tillbaka till New York. De gifte sig i september 1968. Det var sedan - efter c:a ett år - hon som lämnade honom, beroende mest på att han slog henne. Men med detta sagt måste man också påpeka att de påverkade varandra positivt.

Det var inte utan anledning som Betty fick vara modell för omslaget till Miles' LP "Filles de Kilimanjaro". Han tillägnade henne en av bitarna (den sista) på skivan. Miles fick Betty intresserad av jazz och Betty fick Miles intresserad av annan, då modern, musik. Hon fick honom också att bry sig mera om hur han var klädd. Det var tack vare Betty och hennes väninnor som Miles blev nyfiken på musik av och med Sly & The Family Stone och Jimi Hendrix. Det är faktiskt svårt att tänka sig det legendariska och omvälvande dubbelalbumet "Bitches Brew" utan Bettys inflytande.

"I know that whenever we would record anything, he would let me hear it and ask my opinion. If I said the bass needed to be up, he would turn it up. He always took my advice", sade hon i en intervju för bookleten.

Marc Bolan i T. Rex hade också ett visst inflytande. När Betty Davis var i London, troligen 1971, för att jobba som modell, träffades de för att han skulle få höra några av hennes sånger. Det var Marc Bolan som då övertygade henne att börja sjunga sina sånger själv.

Vid den här tiden hade hon också en del "kärleksaffärer". Miles kallade henne senare - bittert - för "groupie". Men det var inte sant. "(...) despite appearances, despite her unabashed celebration of sexuality in her music, Betty was the furthest thing from a typical groupie as one could imagine." (Citerat ur bookleten)

Gå nu ut på YouTube och leta upp låtar med Betty Davis. Hon var unik. Hon är värd ett stort utrymme när man skriver den definitiva boken om kvinnor i pop- och rockhistorien.

Långt före

Nu skall jag skryta. Ni får tro mig eller inte, men jag gillade faktiskt den här plattan redan när den var ny. Jag minns att många hatade den och tyckte att Miles inte längre var någon man kunde lita på. Här hade han gått över gränsen och blivit en förrädare, tyckte man. Ack ja. Det var bara det att han var ett par årtionden före sin tid. Lyssna här.

Farlig kvinna

Tidigare i dag sade jag till en gammal vän att Amy Winehouse låter som tuffheten personifierad. Jag får ta tillbaka det. Betty Davis lät som tuffheten personifierad långt långt före Amy Winehouse. Betty Davis' röst får alla andra "tuffa" sångerskor (Pointer Sisters, Tina Turner m.fl.) att låta som små söndagsskoleelever. Hennes sång och musik på t.ex. den här låten skulle egentligen ha lett till någon sorts varningstext på omslaget. Det kunde ha stått "Låt ingen annan lyssna på den här plattan! Den är farlig! Moralpanik skall följa i dess spår! Om du är tonåring - låt inte dina föräldrar höra den! Om du är gift man - låt inte din fru höra den!"

Jag kommer att få anledning att återkomma till Betty Davis. Hon är unik i musikhistorien.

21

Hon är fantastiskt bra. Så ung och så säker - vad månde bliva? Kolla detta.