Man måste försöka...

Fråga 1: Vad heter låten jag försöker sjunga?
Fråga 2: På vilket album fanns den ursprungligen?
Fråga 3: Nämn en känd person som sjöng "backing vocal" på inspelningen!

Att vältra sig i elände tillsammans

Det här bygger jag inte på "vetenskap och beprövad erfarenhet". Jag bara kastar ut en hypotes. Så här: Lika väl som ett par kan fungera tillsammans i en sorts "folie à deux" så kan de fördjupa varandras elände. Två människor kan vara så tätt psykologiskt sammanvävda att de är blinda för världen utanför. De tror att deras världsbild är den enda rätta. De kan leva i samhällets periferi och knappt ha bröd för dagen. De skyller på samhällssystemet och menar sig vara offer. De kan inte se någon utväg ur sitt elände. De spelar rollen av utanför, missförstådda och rättslösa. De fördjupar sig i rollen och låter rollen ta över deras liv. De uppmuntrar och stöttar varandra i skådespelet. Snart kan de inte spela några andra roller. De vill inte se sanningen i vitögat: Att de själva till stor del skapar sitt elände.

De skulle må bra av att separera.

Som femte hjulet - eller som Brian Eno

Inte är jag så vidare musikalisk, men jag tycker om att sjunga. Om jag själv får säga det, så är jag hyfsat bra på att imitera Bob Dylan. Nu ingår jag i en liten grupp som träffas och spelar ihop då och då. Ibland tänker jag: "Hur hamnade jag här? De där andra är ju hur musikaliska som helst. Jag känner mig som femte hjulet. Jag kan inte tillföra någonting av värde. Men om de vill ha mig med, så är det OK för mig."

Men nu har jag kommit på det - kanske. Det kan väl vara så, att jag är en sorts katalysator? Jag kan ju hoppas det. Jag tänker på Brian Eno - han hade inte mycket av musikalisk bakgrund innan han blev med i Roxy Music. Om jag minns rätt, så tröttnade Bryan Ferry på honom med motiveringen att Brian Eno var helt icke-musikalisk. Nå, jag har hört en hel del mycket bra och spännande musik som Brian Eno har varit en starkt bidragande faktor till. Så: jag betraktar mig nu som vår lilla grupps Brian Eno. Positivt tänkande.

Dagens irritationsobjekt. 2

Människor som inte kan fatta sig kort och som dessutom ältar samma sak om och om igen! Det kryper i skinnet på mig. Jag vet inte vart jag skall vända mig. Jag håller tillbaka mina gäspningar för att inte verka oförskämd. Jag kreverar inifrån.

I dag råkade jag ut för en sådan person. Efter ett tag började jag undra om han hade någon sorts syndrom. Tålamod, tålamod... Gud, giv mig styrka.

Dagens irritationsobjekt. 1

I morse på bussen in till jobbet: en ung man med hästsvans och ringar i öronen satt och pratade högt och ljudligt om allt fantastiskt han hade gjort. Han var så irriterande belåten med sig själv att jag önskade att jag hade haft mina öronproppar med mig. Då skulle jag helt demonstrativt stoppat in dem mitt framför ögonen på honom. Det finns mycket som irriterar mig och ofta blir jag störd på andra människor. Just den här människan gav mig lust att vända mig om och säga till honom:
- Hur känns det att vara så himla övertygad om sin egen förträfflighet?

Dagens bildgåta

Var stod jag när jag tog bilden här nedan?

Detta är en ledtråd:

Från ett besök i Köpenhamn

Vi körde till Skåne och hälsade på goda vänner. Tillsammans körde vi sedan till Köpenhamn. När vi hade kommit fram var vi lite hungriga och tänkte leta upp ett ställe där våra bekanta tidigare hade ätit goda danska "smörrebröd". När vi hade promenerat fram till platsen visade det sig att lokalerna nu i stället rymde en thailändsk restaurang - öppen tre dagar i veckan. Irriterande... Vi fick leta upp ett annat ställe som kunde servera oss äkta danska smörgåsar. Vi hamnade här:

Där åt jag denna godbit - rödspätta med remouladsås på en skiva mörkt bröd:

Efter detta "gjorde" vi Ströget. Alltid trevligt!

Dagen efter körde vi till Assistens Kirkegård. Det var min idé. Jag ville besöka några gravar. Här saxofonisten Ben Websters gravsten:

Här H. C. Andersens:

Här Sören Kierkegaards delade gravsten:

Min fru tog en bild på mig när jag stod där vid Sörens grav. Jag stod där och tänkte att det var ynkligt att Nordens i mitt tycke störste filosof inte kunde fått en stiligare gravsten. Men sedan tänkte jag att han själv nog inte hade önskat sig något annat än detta.

Fascinerande solo

Ah, vilket fantastiskt spel.

Åh, så jag har försökt att improvisera likadant. Ack, så jag har misslyckats.

Om man låter alla komma till tals måste man räkna med skit

Bra, Thomas! Det här var för mig oväntat klart och redigt skrivet.

2000 år tillbaka

Det är ostridigt så att denna bok (från 2008) ger mig lust att resa till de platser som beskrivs.

Du kan läsa några omdömen om Peter Walkers "I Jesu fotspår : levande platser i det heliga landet" här. 216 sidor med spännande läsning, lockande foton, tydliga kartor, bra personregister och dito platsregister. Var rörde sig Jesus? Här får vi svaren. En mycket bra bok!

Ironi, någon?

Det här med humor och ironi är inte alldeles enkelt. Jag känner en del personer som bevisligen har humor - men de begriper sig inte på ironi. När jag är ironisk mot dem så verkar de vara totalt humorbefriade. Märkligt.

Du sköna nya värld - sieg Heil?

Jag tror att Hitler och hans hantlangare skulle ha trivts alldeles utmärkt i nutidens datoriserade värld. Ah, de skulle gnugga händerna i förtjusning över hierarkin med mappar, filer och dokument, över Excel och PowerPoint och andra ordningsskapande verktyg. De hade skaffat sig total kontroll över varje medborgares minsta steg. Allt skall dokumenteras, analyseras och utvärderas - och omorganiseras om och om och om igen i jakten på Den Perfekta Och Ultimata Organisationen. Samhället som teater (bok av Ingemar Karlsson och Arne Ruth) där allting skall regisseras - och samhället som ett spel med strängare och allt mera begränsande regler.

Bla, bla, bla

Mycket snack och lite verkstad. Tomma löften. Ibland undrar jag vad makt egentligen är. Det förefaller finnas två parallella maktsfärer som beter sig som de vill. Den ena har ingen makt över den andra, men de har makt över alla andra utanför sfärerna. Den ena sfären är politiken, den andra är företagsvärlden.

Intervju med en klok kvinna

Tänkvärt, mycket tänkvärt - detta.

Jag kommer bl.a. att tänka på gamle påven Johannes Paulus II. Han besökte i ett fängelse den fånge som tidigare hade försökt mörda honom. Till denne man sade Johannes Paulus II att det under andra omständigheter lika väl hade kunnat vara han (påven, alltså) som hade suttit där i fängelset. Så bör vi alla tänka.

Att grilla är inte alltid lätt

Det var nog inte så väl genomtänkt.

Ett adekvat talesätt

Nu förstår jag att talesättet "Hunden är människans bästa vän" faktiskt inte är så tokigt. Efter en jävla dag på jobbet blev jag hälsad välkommen hem av hunden. Hon blev så glad att hon knappt visste vart hon skulle vända sig. Helt fnattig. I ett sådant läge blir åtminstone jag på lite bättre humör.

Raffinerat slaveri

I dag blev det en förbannad dag på jobbet. Om jag i morse hade vetat vad som skulle hända, så hade jag sjukskrivit mig.

Ibland undrar jag varför jag arbetar i ett lönearbete. Det påminner inte så sällan om slaveri och omyndigförklarande.

En kyrka öppen för alla - Fi donc?

Jag håller med - om detta. Det kommer mig att tänka på några bilder i boken "Stockholm", med foton av Lennart Nilsson. Vintern 1955-1956 lär ha varit väldigt kall och svår. Prästen i Stefanskyrkan tyckte då att kyrkan borde öppna för alla hemlösa som låg någonstans i Stockholm och frös. Kyrkan besöktes ganska snart av frusna uteliggare. Några bilder i boken visar just det.

Bra så! Kristendom borde alltid konkretiseras i omsorgsfulla handlingar.

Jag blir misstänksam när jag ser kyrkvärdar i fina kostymer, eleganta dräkter eller tjusiga klänningar. Vad är det för kyrka som inte gillar vanlig klädsel?

Snäll drift

Sofistikerad humor. Långt långt långt från flabbig drängkammarhumor.

Upp!

I min värld får "Lejonkungen" och "Hitta Nemo" en femma. "Upp" får en stark fyra:

Här kan du läsa några recensioner. Jag får till stor del hålla med C-G Karlsson i "Gomorron Sverige".

(Men varför är den gamle Charles Muntz så lik Fredrik Sahlin?)

Som en pil in i hjärtat

Det här är så otroligt bra att jag får gåshud och gråter varenda gång jag hör det. Det går inte att överträffa.

En bok för daglig andakt

Det var Göran Skytte - i "På väg" - som ledde in mig till den här boken (denna tryckning från 2007). Det var bra. Denna bok är en sådan bok som jag kommer att återvända till. Jag kommer sannolikt att köpa den så småningom, ty den är en sådan man bör äga. Man bör göra understrykningar och skriva små marginalanteckningar.

Här finns många tänkvärda saker. Stoff som detta skall inte slukas, det skall läppjas. Egentligen är det nog bäst att läsa bara en sida per dag - eftersom varje sida just handlar om en särskild dag.

Tänk t.ex. att jag skulle behöva bli så här pass gammal innan jag i en bok fick läsa en kristallklar förklaring till hur och varför man gör korstecknet.

"(...) 365 texter - en kort läsning för varje dag på året. Läsningen tar inte mer än ett par minuter i anspråk, men den kan fördjupa ditt förhållande till Gud och ge kraft och styrka för ett helt liv.
Denna nu närmast klassiska andaktsbok kom ut första gången 1994. Sedan dess har den varit till stöd för otaliga människor." (Citerat ur pärmens baksida.)

dakvaeut

Man brukar ju säga att det inte finns några dumma frågor. Är inte det bara en tramsig klyscha?

Hämtat härifrån.

Det är svårt att nå ut

Det är faktiskt tänkvärt - detta. Men anledningen till försäljningsframgångarna, bästa sändningstiden m.m stavas Gardell. Har man väl skaffat sig ett känt namn, så kan man nästan få vad som helst.

Rektor kräver respekt

Det här är fantastiskt bra skrivet. Det återstår bara att nicka instämmande.

Rött hus

Jag tycker att detta blev en av de bästa låtar han spelade in:

Fantastiskt gitarrspel och en av de tuffaste slutraderna någonsin.

Ett gott tecken

Sedd vid lunchdags:

Härligt! Nu kan man tro på våren.

Da capo

Vi tar en länk till i samma ämne. Bra, Birro - detta!

Gardell - narraktig monologdomptör

Det här är nog det bästa citatet jag kan hitta denna dag:

"All den brist på empati och värdighet som han beskyller katolikerna och nästan alla andra troende för, den står han för själv. I Gardells värld ryms ingen dialog. Hela hans liv är uppbyggt på en monolog."

Marcus Birro - källa: Dagen.

Bra att kunna?

Helt otroligt. Måste ses och höras.

Nix Nico

Öh? Vad är grejen?

Varför är detta album nästan kultförklarat i vissa kretsar? Det är ju bedrövligt att lyssna på. Dötrista melodier och kass sång. Nico kunde inte sjunga. Basta. Att hon hade många strängar på sin lyra och umgicks med folk som var "inne" är ingen ursäkt. Sjunga kunde hon inte. Den här plattan är bättre glömd.

Krav bara åt ena hållet

Det är väl inte konstigt om man blir bitter när man blir äldre. Det kan jag mycket väl förstå. Man kan bli bitter mot att vissa personer i omgivningen inte bättrar sig. När ingen ljusglimt kan synas trots ideliga påpekanden blir i alla fall jag irriterad. I dag hände en sådan sak igen - för n:te gången. Jag tror att personerna i fråga är slöa, slappa, lata, loja och likgiltiga - för att inte säga nonchalanta. Jag funderar på att svara med samma mynt.

Då skulle det väl ta hus i helsicke. Det känns som om det är helt OK att ställa väldiga krav på mig, men jag skall tydligen inte kunna ställa några krav alls på dem jag tjänar.

Padre Pio - en annorlunda hjälte

Den här boken (från 1984) heter egentligen "Padre Pio av Pietrelcina". Undertiteln är "En biografi, sammanställd och översatt av Ulrika Ljungman". Av förordet framgår det, att boken till största delen är en översättning av Francesco Napolitanos "Brief Biography".

Padre Pio (1887-1968) var i sanning en hjälte. Det är väl ingen större konst att vara hjälte om man knappt försakar någonting. Padre Pios liv var en enda stor uppoffring.

När han var 15-16 år kände han att måste ägna sitt liv åt att tjäna Gud. Och hösten 1918 blev han stigmatiserad - han fick samma fem sår som Jesus fick vid korsfästelsen. Han skulle leva med dem till sin död. När han dog försvann också stigmatiseringen och inga märken syntes längre.

Han kunde hela med handpåläggning. Märkligare ändå: han kunde vara på två olika platser på samma gång(!). Fenomenet "bilokation" ägnas ett särskilt kapitel i boken och det är onekligen förbluffande läsning.

Han kunde vägra bikt. Han såg igenom folk och ingen hycklare kunde lura honom. Om någon ville bikta sig med oärligt uppsåt, så fick han eller hon gå någon annanstans. Hos Padre Pio blev det ingen bikt.

"När man i dag talar om San Giovanni Rotondo, betyder det att man talar om Padre Pio, om den kapucinermunk som levde i klostret ovanför byn i beständig bön, långt borta från världen, kapucinen som bar på symbolerna av den korsfäste Kristus: de fem såren.
Denna lilla by, som en gång var okänd och ganska övergiven, är nu känd som den plats där plågade själar funnit och finner frid och klarhet och sjuka kroppar får hälsa. Den har blivit till ett hemland för alla övergivna och värnlösa." (s. 7)

Läs mera t.ex. här och här och här och här.

Gardell är oförskämd

Tänkvärt om Jonas Gardells TV-serie - här. Man kan fråga sig hur han kunde bli hedersdoktor.

Jag kommer att tänka på August Strindbergs
"Var fräck! Var fräck! Så går du fram i livet!
– Men finns det inga gränser för fräckheten?
– Nej, den är gränslös som okunnigheten,
dumheten och den moraliska fegheten!"
(Citerat härifrån.)

Mer, mer, mer

Rätt så. När han skriver så här håller jag med honom fullt ut.

Yoy were only waiting...

Våren kan inte vara långt borta. I kväll hörde vi en sådan här gynnare sjunga:

Irit

Det blir aldrig som man har tänkt sig. Denna dag blev sönderhackad. Den var nästan förstörd redan vid halv två, men det tog inte slut då. Kl. 18.15 fick vi en akuttid hos jourläkare. Den läkaren ville att frun skulle prata med en specialistläkare. Så det blev att köra in till sjukhuset en gång till för att vara där igen kl 20.30. Så var den kvällen förstörd.

Nu var det visserligen inget riktigt allvarligt. Det bör gå över med medicinering om en vecka. En annan sak man kan glädja sig åt är att det faktiskt gick att få tag i en specialistläkare en söndagskväll - bara en kvarts bilfärd hemifrån.

Den naiva godtrogenheten avbildad

Tja... Det blev väl folk av honom också.

Rätt låt och rätt person vann

Det finns hopp om mänskligheten. Anna Bergendahl vann.

Ur gömmorna

Jag gick igenom gamla papper och fann ett nummer av tidningen "Ny musik". I nr 6 för december 1973 (som kostade 2:50) fanns den här sidan 16. Jag var tvungen att scanna den två gånger p.g.a. tidningens storlek. Så här:

och så här:

(Klicka för att förstora)
Lägg särskilt märke till Pink Floyds "The dark side of the moon" och Simon & Garfunkels "Bridge over troubled water". De skulle inte trilla ur de listorna på ett tag.

Dåligt hantverk

Nu blir jag obekväm.

Jag hävdar nämligen, att Lars Vilks är en tafflig konstnär. Jag vågar påstå, att han är dålig på att teckna. Jag känner till många tecknare som är avsevärt mycket skickligare i sitt hantverk än vad Vilks är.

Nu blir jag väl snart hotad.

Infarktartefakt

(Jag vill här anknyta till en bloggpost som inspirerade mig till detta. Det var Thomas Nydahl som bloggade om totalt obegriplig litteratur här. Jag vill nu visa att det är hur enkelt som helst att göra sig obegriplig. Om man vill hålla alla läsare ute så kan man t.ex. skriva så här.)

Jordens axel
ack
så svennig
men du lyfter
min grönskande streckkod
(inget)
ingen
åh alla
borde ville kunde
NEJ!
schas katta
det blåa
ansvaret
i cykelpumpen
andas
Rialtobron
men Hu!
var satt vitriolen
när Belsebub
F2
^¨><
Potemkin
rulltrappa



Ice
n
stein

waiting
au secours
achtung

mañana

Men 17 delat på 29 blir ändå inte köttfärs

Bättre på DVD än inte alls

Inte alls tokig:

Den är faktiskt med i IMDb - se här. Det är en sådan där sak som jag saknar i mitt liv - att ha fått uppleva en konsert med Pink Floyd. Jag vet - det finns kritiker som helt dömer ut all sorts arenamusik. Låt dem bara gå på. Vi klarar oss nog ändå.

On and on and on...

Det är aldrig fel med Monty Python. Här en orättvist nästan bortglömd sketch.
En helt makalös monolog han håller, Eric Idle, som presumtiv turist.Dess värre finns det sådana ältande figurer i verkligheten...
(Den andra sketchen om brontosaurer är knappast av samma kvalitet.)

Utanför mallarna

När jag i bloggbeskrivningen skrev att jag inte passar in i någon mall, så är det till största delen sant. Om det finns någon mall som jag passar in i, så är det som outsider. Jag känner mig utanför i väldigt många sammanhang - och det är ingenting jag vantrivs med.

Den politiska höger-/vänsterskalan känns så inadekvat och irrelevant. Jag befinner mig ofta till vänster på den skalan, men ibland står jag ute på högerkanten. Strikt räknat är jag en politisk vilde. Inget politiskt parti skulle välkomna mig med öppna armar om man visste allt om mig. Och - åter igen - det stör mig inte.

Föreningsliv och annat medlemsrelaterat får mig att känna mig inträngd i ett hörn. Jag är - för att anknyta till Thomas Nydahls blogg "Occident" - en solitär individ.

Ett allvarligt ämne tramsas bort

Nej, jag litar inte på Jonas Gardell i TV-serien "Åh, Herregud!". Jag blir misstänksam och undrar vad han egentligen är ute efter. Jag önskar, att någon annan hade gjort en liknande serie om Gud. Varför inte en seriös teolog och apologet?

Är du ett pålitligt vittne?

En tisdagseftermiddag i Oskarshamn.

Vittnesfrågor följer i min kommentar. Du får bara se filmen en gång innan du svarar - och du får inte läsa kommentarerna/frågorna innan du ser filmen!

Dagens haiku

Vintern ville väl
inte längre ha sin makt -
lyfte våren upp.

Ännu grinigare gamla gubbar

Sedd:

Om du gillade "Griniga gamla gubbar", så gillar du troligen också den här. Betyget 6,3 känns snålt. Den är värd mera. Filmen är en "feel good"-film. Under vissa scener måste man bara skratta högt rakt ut. Dialogerna är vassa och Sophia Loren är så vacker, så vacker. Det räcker en bra bit.

En kärlekshandling

Bra initiativ - detta! Det är något för Svenska kyrkan att ta efter. Kristendom som inte visar sig i konkret handling är inte sann kristendom. Svenska kyrkan förefaller ha gott om pengar - när man tänker t.ex. på allt deras tryckta informationsmaterial.

En liten bekännelse

Jag ber varje dag. Jag kan inte vara säker på att jag blir bönhörd, men ibland undrar jag...

Min tro finns där. Vissa dagar är den svag, men nästa dag kan den vara bergfast.

God box

Gott rödvin! Prisvärt!

Gudomligt vacker musik

Ah... Förfining, finess, elegans. Stor Konst!

Odödlig musik av en stor mästare. Det är bara att luta sig tillbaka och bli uppfylld av underbara känslor.

Ännu en god poet upptäckt

Den här är riktigt bra. Jag vill inte kalla den ett mästerverk, men det ligger snubblande nära till hands.Tänk att lilla Wales har lyckats hysa minst tre sådana fantastiskt bra författare: Dylan Thomas, John Cowper Powys och Ronald Stuart Thomas.

Den här diktsamlingen kan jag mycket väl tänka mig som en aptitretare för människor som är rädda för lyrik. Man behöver knappast ha doktorerat i litteraturvetenskap - eller teologi (eftersom många av dikterna handlar om tro, tvivel, Guds tystnad och liknande) - för att få någon behållning av boken. Det hela flyter lätt och metaforerna är lagom "sökta". Poetiska omskrivningar bör enligt mig vara så pass tydliga att man som läsare slipper lägga sin panna i djupa veck i timtal innan man begriper något av vad författaren möjligen kan ha menat.

Jag har tidigare haft mina favoritpoeter - där Jannis Ritsos var en (särskilt p.g.a. "Åtbörder") och Walt Whitman en annan. R. S. Thomas' sätt att skriva är inte helt olikt Ritsos' och Whitmans sätt. Nu har jag således fått en ny favoritpoet. Dags för exempel. Jag citerar två stycken ur två olika dikter. Vill ni läsa dikterna i sin helhet, så kan ni t.ex. låna boken på något bibliotek.

"Bydåren åker runt, runt
med sin bror i en krockande radiobil
på marknaden. Det välkända
idiotleendet hänger över bilkanten
och lyser upp tomheten. Det är mänskligheten
som lurats ut på en åktur av en rik
släkting. Reaktionen är den givna:
krock, flin; krock, flin. (...)"
(s. 52 - ur "Marknaden")

"Litet avsides från stora vägen,
vilande i det gångna seklets grå stiltje,
ligger det fula kapellet som aldrig
lockar turisten att stanna bilen
och göra ett besök. Trafiken flyter förbi
och floden flyter förbi, och molnens
snabba skuggor likaså, och kapellet
sjunker allt djupare ned i gräset.
(...)"
(s. 56 - ur "Kapellet")

En liten filmsnutt

Det är inget mästerverk, men det är i alla fall något.

Hunden fick springa lös och fåglarna kvittrade. Det känns som vår i luften.

PJH

Kvinnor inom rockhistorien... Vi kommer inte undan P J Harvey. Respekt!

Lika förutsägbart som mörker efter solnedgången

Crucified Barbara... Jag säger bara: patetiskt. Bredbent, tatueringar, arga miner, eld etc. Klyscha staplad ovanpå klyscha. Förutsägbart, förutsägbart och förutsägbart. Det är nästan omöjligt att driva med dem. De är redan en parodi på sig själva. Dessutom kan man få whiplashskador av allt headbangande.

Go away, lake!

Utanför:

Innanför:

Växjö, alltså.

Quoto

Det är inte varje dag man träffar på tänkvärda citat på inomhusväggar. I dag gjorde jag dock det. Jag fastnade särskilt för två:och

Sant!

Eloge till Anja och Lasse

Härmed utnämner jag Anja Kontor och Lasse Bengtsson till de två bästa intervjuarna i svensk TV.

Nygammalt

Here I go... Nu provar jag en ny blogg. Nu kör vi renskalat. Inte en massa lull-lull vid sidan om. PPR (Pang På Rödbetan). Jag fortsätter alltså från A vadå.