I morse på bussen in till jobbet: en ung man med hästsvans och ringar i öronen satt och pratade högt och ljudligt om allt fantastiskt han hade gjort. Han var så irriterande belåten med sig själv att jag önskade att jag hade haft mina öronproppar med mig. Då skulle jag helt demonstrativt stoppat in dem mitt framför ögonen på honom. Det finns mycket som irriterar mig och ofta blir jag störd på andra människor. Just den här människan gav mig lust att vända mig om och säga till honom:
- Hur känns det att vara så himla övertygad om sin egen förträfflighet?
- Hur känns det att vara så himla övertygad om sin egen förträfflighet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar