Inte är jag så vidare musikalisk, men jag tycker om att sjunga. Om jag själv får säga det, så är jag hyfsat bra på att imitera Bob Dylan. Nu ingår jag i en liten grupp som träffas och spelar ihop då och då. Ibland tänker jag: "Hur hamnade jag här? De där andra är ju hur musikaliska som helst. Jag känner mig som femte hjulet. Jag kan inte tillföra någonting av värde. Men om de vill ha mig med, så är det OK för mig."
Men nu har jag kommit på det - kanske. Det kan väl vara så, att jag är en sorts katalysator? Jag kan ju hoppas det. Jag tänker på Brian Eno - han hade inte mycket av musikalisk bakgrund innan han blev med i Roxy Music. Om jag minns rätt, så tröttnade Bryan Ferry på honom med motiveringen att Brian Eno var helt icke-musikalisk. Nå, jag har hört en hel del mycket bra och spännande musik som Brian Eno har varit en starkt bidragande faktor till. Så: jag betraktar mig nu som vår lilla grupps Brian Eno. Positivt tänkande.
Men nu har jag kommit på det - kanske. Det kan väl vara så, att jag är en sorts katalysator? Jag kan ju hoppas det. Jag tänker på Brian Eno - han hade inte mycket av musikalisk bakgrund innan han blev med i Roxy Music. Om jag minns rätt, så tröttnade Bryan Ferry på honom med motiveringen att Brian Eno var helt icke-musikalisk. Nå, jag har hört en hel del mycket bra och spännande musik som Brian Eno har varit en starkt bidragande faktor till. Så: jag betraktar mig nu som vår lilla grupps Brian Eno. Positivt tänkande.
Oops... Här fick jag två kommentarer som jag vill behålla för mig själv. Tack!
SvaraRadera