Den här är riktigt bra. Jag vill inte kalla den ett mästerverk, men det ligger snubblande nära till hands.
Tänk att lilla Wales har lyckats hysa minst tre sådana fantastiskt bra författare: Dylan Thomas, John Cowper Powys och Ronald Stuart Thomas.
Den här diktsamlingen kan jag mycket väl tänka mig som en aptitretare för människor som är rädda för lyrik. Man behöver knappast ha doktorerat i litteraturvetenskap - eller teologi (eftersom många av dikterna handlar om tro, tvivel, Guds tystnad och liknande) - för att få någon behållning av boken. Det hela flyter lätt och metaforerna är lagom "sökta". Poetiska omskrivningar bör enligt mig vara så pass tydliga att man som läsare slipper lägga sin panna i djupa veck i timtal innan man begriper något av vad författaren möjligen kan ha menat.
Jag har tidigare haft mina favoritpoeter - där Jannis Ritsos var en (särskilt p.g.a. "Åtbörder") och Walt Whitman en annan. R. S. Thomas' sätt att skriva är inte helt olikt Ritsos' och Whitmans sätt. Nu har jag således fått en ny favoritpoet. Dags för exempel. Jag citerar två stycken ur två olika dikter. Vill ni läsa dikterna i sin helhet, så kan ni t.ex. låna boken på något bibliotek.
"Bydåren åker runt, runt
med sin bror i en krockande radiobil
på marknaden. Det välkända
idiotleendet hänger över bilkanten
och lyser upp tomheten. Det är mänskligheten
som lurats ut på en åktur av en rik
släkting. Reaktionen är den givna:
krock, flin; krock, flin. (...)"
(s. 52 - ur "Marknaden")
"Litet avsides från stora vägen,
vilande i det gångna seklets grå stiltje,
ligger det fula kapellet som aldrig
lockar turisten att stanna bilen
och göra ett besök. Trafiken flyter förbi
och floden flyter förbi, och molnens
snabba skuggor likaså, och kapellet
sjunker allt djupare ned i gräset.
(...)"
(s. 56 - ur "Kapellet")
Tänk att lilla Wales har lyckats hysa minst tre sådana fantastiskt bra författare: Dylan Thomas, John Cowper Powys och Ronald Stuart Thomas.Den här diktsamlingen kan jag mycket väl tänka mig som en aptitretare för människor som är rädda för lyrik. Man behöver knappast ha doktorerat i litteraturvetenskap - eller teologi (eftersom många av dikterna handlar om tro, tvivel, Guds tystnad och liknande) - för att få någon behållning av boken. Det hela flyter lätt och metaforerna är lagom "sökta". Poetiska omskrivningar bör enligt mig vara så pass tydliga att man som läsare slipper lägga sin panna i djupa veck i timtal innan man begriper något av vad författaren möjligen kan ha menat.
Jag har tidigare haft mina favoritpoeter - där Jannis Ritsos var en (särskilt p.g.a. "Åtbörder") och Walt Whitman en annan. R. S. Thomas' sätt att skriva är inte helt olikt Ritsos' och Whitmans sätt. Nu har jag således fått en ny favoritpoet. Dags för exempel. Jag citerar två stycken ur två olika dikter. Vill ni läsa dikterna i sin helhet, så kan ni t.ex. låna boken på något bibliotek.
"Bydåren åker runt, runt
med sin bror i en krockande radiobil
på marknaden. Det välkända
idiotleendet hänger över bilkanten
och lyser upp tomheten. Det är mänskligheten
som lurats ut på en åktur av en rik
släkting. Reaktionen är den givna:
krock, flin; krock, flin. (...)"
(s. 52 - ur "Marknaden")
"Litet avsides från stora vägen,
vilande i det gångna seklets grå stiltje,
ligger det fula kapellet som aldrig
lockar turisten att stanna bilen
och göra ett besök. Trafiken flyter förbi
och floden flyter förbi, och molnens
snabba skuggor likaså, och kapellet
sjunker allt djupare ned i gräset.
(...)"
(s. 56 - ur "Kapellet")
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar