Padre Pio - en annorlunda hjälte

Den här boken (från 1984) heter egentligen "Padre Pio av Pietrelcina". Undertiteln är "En biografi, sammanställd och översatt av Ulrika Ljungman". Av förordet framgår det, att boken till största delen är en översättning av Francesco Napolitanos "Brief Biography".

Padre Pio (1887-1968) var i sanning en hjälte. Det är väl ingen större konst att vara hjälte om man knappt försakar någonting. Padre Pios liv var en enda stor uppoffring.

När han var 15-16 år kände han att måste ägna sitt liv åt att tjäna Gud. Och hösten 1918 blev han stigmatiserad - han fick samma fem sår som Jesus fick vid korsfästelsen. Han skulle leva med dem till sin död. När han dog försvann också stigmatiseringen och inga märken syntes längre.

Han kunde hela med handpåläggning. Märkligare ändå: han kunde vara på två olika platser på samma gång(!). Fenomenet "bilokation" ägnas ett särskilt kapitel i boken och det är onekligen förbluffande läsning.

Han kunde vägra bikt. Han såg igenom folk och ingen hycklare kunde lura honom. Om någon ville bikta sig med oärligt uppsåt, så fick han eller hon gå någon annanstans. Hos Padre Pio blev det ingen bikt.

"När man i dag talar om San Giovanni Rotondo, betyder det att man talar om Padre Pio, om den kapucinermunk som levde i klostret ovanför byn i beständig bön, långt borta från världen, kapucinen som bar på symbolerna av den korsfäste Kristus: de fem såren.
Denna lilla by, som en gång var okänd och ganska övergiven, är nu känd som den plats där plågade själar funnit och finner frid och klarhet och sjuka kroppar får hälsa. Den har blivit till ett hemland för alla övergivna och värnlösa." (s. 7)

Läs mera t.ex. här och här och här och här.