Idrotten är granne med konsten

Nu har jag äntligen kommit i gång med joggandet igen. Det blev ett uppehåll på en månad. Jag har inte känt någon motivation sedan jag joggade en mil på tid. Jag har varken haft morot eller piska. Men nu... nu blir det andra bullar - nej, det blir inga bullar alls. Men det gäller att ha realistiska mål. Jag kommer aldrig i hela mitt liv att kunna springa så här:

Men det gör inte så mycket. Jag blir nöjd bara jag kan jogga en mil utan att pausa. Det är ett realistiskt mål. Och en morot kan ju vara den s.k. strandlinjen.

Min fotbollsljudmatta

Är du också trött på vuvuzelan? Här är mitt bidrag till att förbättra ljudmattan. Spela det på hög volym om och om igen tills att grannarna blir galna:

Jag klämmer på en cykeltuta och blåser i en kazoo samtidigt. Simultankapacitet. Min "komposition" är hundra gånger vackrare än det där idiotiska och fantasilösa vuvuzelablåsandet.

Några rader om "Hedersmordet på Pela"

Det är en prövning att läsa Lena Katarina Swanbergs bok "Hedersmordet på Pela" (Originalupplaga 2002, denna upplaga 2003). Jag tänkte läsa ut den, men jag pallar inte. Jag blir så illa berörd att läsningen går att jämföra med självplågeri. Nu får det vara nog. Jag orkar inte läsa färdigt den här boken. Och det är i det här sammanhanget ett mycket bra betyg.

En kort beskrivning av boken finner du här. Jag rekommenderar varenda läskunnig människa att läsa denna bok.

Vedervärdigt är ett passande ord för detta s.k. hedersmord. Pela blev mördad för att hon hade dragit skam över familjen och släkten - bl.a. genom att rymma hemifrån. Bland irakiska kurder bestraffas sådant med döden. Enda sättet att återupprätta hedern är att döda den person som har skämt ut släkten. Pela skämde ut släkten därför att hon hade blivit "försvenskad". Hennes far och farbröder lurade i henne att hon måste gifta sig med en kurd i Irak för att hon skulle kunna förlåtas. Det var inte sant. Det var aldrig meningen att det skulle bli något bröllop. Pela dödades i Dahouk av sin far och sina farbröder. Farbröderna var svenska medborgare och hamnade i svenskt fängelse. Fadern var inte svensk medborgare och satt löjligt kort tid i irakiskt fängelse.

Läs denna bok! Sedan kanske du blir lite på din vakt när du ser eller hör ordet "mångkultur".

Dagens haiku

Att skriva haiku
är ett delikat nöje
att odla här nu.

Många stavelser blir det

I dag hände en sådan där sak som gör att jag tvivlar på mänskligheten. Jag blev missförstådd. Och då hör det till saken att jag hade förklarat mig väldigt tydligt. Det gick ändå inte hem. Jag brukar säga, att det är bättre att vara övertydlig än att vara otydlig. Nu kanske jag måste omformulera mig. Det är bäst att vara superkromosomjättebamsekolossalgigantisktövertydlig.

Efterhandskonstruktion

Jag undrar hur mycket man kan upptäcka i efterhand. Den här bilden tog jag igår utan att lägga märke till något speciellt:

I dag ser jag en konstig molnfigur. Det är något flygande väsen som förflyttar sig åt höger i bild. Delvis påminner det om en blandning mellan fågel och hund, med kraftig nos och med en sorts hjälm på huvudet. Vad ser du?

Vem bryr sig?

Jaha. Och? Är detta något att skriva om? Eva Dahlgrens åsikter är lika viktiga för mig som husdjurens tankar om yttrandefrihet.

Skandal

Sällan har ordet "skandal" känts mera på sin plats. Det är helt uppenbart för alla som tittar att bollen är inne. Det hade kanske blivit en helt annan match om England hade fått 2-2. Egentligen borde matchen spelas om, men det är lika sannolikt som att isbjörnar blir förälskade i pingviner.

Nu måste pappskallarna i FIFA se till att domarna får använda TV-inspelningar i sådana här situationer.

Lokkomotiv

Jag håller på att läsa två tjocka volymer med texter av Andres Lokko. Det blir anledning att återkomma till detta. Men just nu vill jag bara påminna om att titeln på en av hans krönikor är genial:
"Popmusikens själ är en singel".

En sådan titel finner man inte varje dag. Den är briljant. Det är just det popmusik handlar om: att göra singlar.

Det är ungefär som att blogga. Varje bloggpost bör s.a.s. bära sig själv. Man skulle kunna säga - men det är inte alls lika cool - "Bloggandets själ är en bloggpost".

Rörelsen

Vilket rörelsemönster. Vilken koreografi. Inte konstigt att de hette The Move.
Men låten var bra.

Söndrigt

Ah, vilken underbar låt...

Allting kan gå itu. Vi måste påminnas om det, om och om igen, så länge vi lever. Allting kan gå i tusen bitar.

Så klart

Självklart önskar jag alla mina läsare en Glad Midsommar!

Sladdbarn?

Alla vet att det blir kaos när sladdar möts. Inte många funderar på vad orsaken till det kan vara. Men jag har tänkt kring det. Jag har en hypotes.

När sladdar träffas, så sker en av två saker. Antingen blir det kärlek vid första ögonkastet eller blir det omedelbart hat. Sladdar brukar förenas i omfamningar. Men omfamningen kan bero på kärlek eller hat. Antingen säger sladdarna till varandra: "Jag hatar dej din djävul. Jag skall krama skiten ur dej!" eller säger de: "Åh, vad jag älskar dej! Kom och slingra dej runt mej!".

Jag har ännu inte lyckats ta reda på vilken orsak som är den vanligast förekommande. Det kräver mera forskning. Om jag får ett stipendium, så kan jag nog komma sanningen på spåren.

Taxichaufför

Hm... Jag vet i alla fall vad jag kommer att tänka på.

Hämtat härifrån.

Ett varv till?

Skärmbildsdumpning från Aftonbladet. Se här.

Jag säger bara:
- Hur svårt kan det vara!?

Oops

Vad är detta för typ av fotbolls-VM!? England gick vidare med ett nödrop, Frankrike åkte ut med skammens rodnad och löjets skimmer - och alldeles nyss åkte även Italien ut! Två europeiska länder är i chock.

Knäppa typer på "bibblan"

Det rör sig knäppa typer på bibliotek ibland. I dag hände två saker som gör att man kan börja undra hur det står till...

1. Ett par män som använder bibliotekets datorer till att porrsurfa - trots att det tydligt och klart framgår att sådana surfningar inte accepteras. Porrsurfa får de göra hemma - inte på biblioteket.
2. En stolle som antagligen skulle kunna ha diagnosen "grandios narcissism" härjar med bibliotekspersonalen och skäller ut dem för att de inte begriper vad han pratar om. Han är helt klart mytoman och borde portförbjudas. I dag skrek han högt så att det hördes i hela biblioteket: "HÅLL KÄFTEN!" till en som försökte hjälpa honom. Han har uppenbart inte "alla hästar hemma".

En gemensam favorit

Vi pratade lite om vackra kvinnor - en kompis och jag. Vilka är världens vackraste kvinnor? En av de första vi båda kom att tänka på var henne. Hon var fantastiskt vacker i "Törnfåglarna".

Vad gör gåsen?

Så oerhört jönsigt och totalt meningslöst. Men de måste haft roligt när de spelade in det. Och skickligt är det onekligen.

På skyddshelgonets dag

Nej, nu får det vara dags för lite irländsk spelglädje.

Från Saint Patrick's Day 1988.

Låt dem bara gå på...

Det här är intressant. Vad vill de egentligen? Om vi nu ser till att kung och drottning väljs av folket - skulle det göra republikanerna nöjda? Jag tvivlar. Tror republikaner att republik är gratis? Se på Frankrike. Nej, jag resonerar ungefär som Bitte. Vem är lämpligast representant för Sverige? Och om vi nu skulle avskaffa monarkin, vad gör vi då med alla slott? Om ingen skulle sköta dem skulle de förfalla totalt inom fem år. Skall vi göra om dem till vandrarhem - eller vad? Vad är det egentligen som är så förskräckligt med monarkin - mer än att det går i arv? Nej, monarkin är en del av vårt kulturarv. Man raderar inte bort det hur som helst. Våra slott och herresäten är turistattraktioner och sevärdheter. Vad är så chockerande retfullt med pompa och ståt? Orättvist? Ja, förvisso. Alla kan ju inte bo i slott, bl.a. av den enkla anledningen att de inte räcker till som bostad åt alla. Men slott sköter inte sig själva. De kräver ständigt underhåll. Det är säkert inget latmansgöra att rå om ett slott.

Vad är det republikaner vill skrämma oss med? Så hemskt är inte svenska kungahuset. Vi lider ju knappast under tsarens välde före ryska revolutionen.

Trooney

Det här är ju både tänkvärt och roligt. För resten har jag tidigare i denna blogg hävdat att fotboll fungerar ungefär som en religion.

Några rader om en memoarbok

En sympatisk och småtrevlig bok - AnnBritt Grünewalds "Trots allt möjligt" (Futurum, 1997), med undertiteln "Rädda barnen - bekämpa kriminaliteten!". Jag har inte lagt märke till den tidigare, men nu hade jag en anledning (som jag inte vill gå in på) att läsa den.

Grünewalds memoarer består av tre delar: "Mina första år på Österåker 1969-1973", "Brottstycken - erfarenheter och slutsatser" samt "Sammanfattningar". Ett kapitel i den andra delen heter "Brott och Nya Testamentet". Hon har nämligen ofta i sitt arbete funderat kring vad Jesus skulle ha sagt om en särskild händelse eller ett speciellt levnadsöde. Och tron kan göra att man tänker: "trots allt möjligt". Något som förefaller hopplöst kan bli möjligt om man har den rätta (till)tron.

Jag tänker mig att Grünewald såg någonting gott i varje människa - även den mest förhärdade brottsling. Det borde finnas goda möjligheter till bot och bättring. Men det kan också gå utför.
"Under mina år inom kriminalvården har jag blivit helt övertygad om att människor förändras oavbrutet. Till det bättre eller det sämre. Samhället kan underlätta eller försvåra en gynnsam utveckling genom sitt sätt att organisera och hantera straffsystemet. Grundbulten i allt behandlingsarbete, vare sig det gäller medicinskt eller psykologiskt/socialt sådant, är vår förmåga att förmedla och överföra en respektfull människosyn till fången/patienten. Det finns inte utrymme för våra egna primitiva projektionsbehov av hämnd och vedergällning om vi ska åstadkomma positiva förändringar hos våra fångar. Vill vi släppa ut hatfyllda bomber, färdiga att brisera när som helst, från våra fängelser eller vill vi ha mogna, insiktsfulla människor, försonade med sina liv och med mänskligheten?" (s. 123f)

Fångvård kan inte bara vara förvaring. Då är det inte alls vård. En fångvård värd namnet måste göra det lättare för en fånge att komma tillbaka in i samhället som en hederlig medborgare. Så tror jag att Grünewald tänkte - och så tänker jag.

Geena, Hillary, Shakira m.fl.

Ganska intressant - detta. (Men man kan bli lite förvirrad av att vissa personer får helt olika värden på olika hemsidor.) Jayne Mansfield dum blondin? Glöm det.

Så snyggt, så stiligt

Det här går nog inte att överträffa. Den här låten är den definitiva tonsatta kärleksförklaringen. Här är man precis på rätt sida, balanserande på gränsen till det sliskiga.

Och det skall vara Elvis Presley som sjunger den. Här var han som allra bäst. Han hade en gudabenådad röst.

En besynnerlig typ

En del människor har jag svårt för att förstå mig på. Det här är ett ämne jag kan ägna mycket tid åt, men här tänker jag på en särskild typ. Jag syftar på personer som inte verkar ha någon bestämd åsikt om någonting. Ingenting verkar engagera dem till fullo. De går omkring som zombies och har noll personlighet. De kan vara vackra, men de har lika mycket utstrålning och karisma som en gråsugga. De äter och dricker, kissar och skiter, gör sitt jobb, har sin fritid - men sedan? De yttrar sig aldrig på möten och de säger knappt flasklock på fikapauser heller. Jag undrar: "Har de ingen åsikt eller har de ingen tankeförmåga?". Sådana figurer gör mig frustrerad. Ibland skulle jag vilja skaka om dem och skrika: "Men, för böveln, människa! Säg nå't! Du har väl för tusan en åsikt!".

Åågust!

Strindberg är numero uno i svensk litteraturhistoria. Jag älskar hans engagemang, hans integritet, hans PPR (Pang På Rödbetan), hans enastående formuleringsförmåga, hans kompromisslöshet m.m. Här ett citat om en kollega till honom (i.e. Gustaf af Geijerstam - enligt Per-Anders Hellqvist i citatsamlingen "Jag är en djefla man"):

"Han skrev böcker, men ingen visste varför. Där fanns intet patos, varken hat mot det låga och lögnaktiga, eller kärlek till det stora, starka och sanna."

Jag anser, att det stämmer in på många svenska författare, krönikörer, kolumnister och bloggare. Man kan undra varför de skriver. De har ju inget intressant att komma med. Det är varken privat eller personligt - det de "levererar". Det är bara själlöst och andefattigt. De formulerar sig dåligt, har ingen känsla för satsmelodi eller liknande, kommer inte med någon originell eller utmanande tanke, har inget djup. Det är bara ytligt och intetsägande.

Gott vin

Det här smakar inte så tokigt. Egentligen får det betyget VG av mig.

Men min favorit är fortfarande detta.

Man blir kanske aldrig för gammal för att bli glatt överraskad

Det finns ofta anledning att skicka en tacksam hälsning till Thomas Nydahl - med bloggen Occident. Den här gången gör jag det för att han fick mig att lägga märke till Edward Weston. Vilken fotograf! Hur har jag kunnat missa honom? Nåväl - bättre sent än aldrig.

Tack!

Att lära sig uttal - en artighetssak

Nu kan du ju gissa vart jag tänker resa på semestern...

Det är inte första gången jag reser till det landet. Den här gången tänkte jag använda några italienska fraser och uttryckssätt när jag är där. Jag tycker det tillhör god ton. Därför tänkte jag att det kunde vara lämpligt att låna den här boken.

Den verkar vara riktigt bra. Jag gillar dispositionen utifrån olika "fasta situationer" (för att nu låna ett ständigt uttryck från fotbollskommentatorer) - som t.ex. "Logi", "Äta och dricka", "Sightseeing och utflykter", "Nöjen" och "Shopping". Jag är särskilt tacksam för uttalsreglerna i början av boken. Visste du t.ex. att s uttalas som z mellan vokaler? Det visste inte jag.

Här kan man ju annars lära sig ett och annat om uttal.

Ack, ack, ack

Oops...

Bortgjord. Inte nog med att hans uttal är grundskolemässigt. Han trampar dessutom ordentligt i klaveret med uttrycket "small people". Aktier i BP? Nej, tack.

Hemska Israel?

Det här håller man mestadels tyst om i svenska massmedia.

Skrattar bäst som skrattar sist...

Han är skicklig...

"What happens to you?"

Greider på Newsmill

Jag tycker att det han skriver här ger en hel del att tänka på. Det finns en del företagare som inte skulle ha klarat av ett vanligt jobb. De är alltför "eljest" och kan inte samarbeta som normala människor. De tänker: "It's my way or the highway". Och det är bara att inse faktum: En del företagare är svindlare och giriga bedragare och lurar staten - och oss - på svindlande belopp.

Men alliansen vill få oss att tro att företagare är änglar och håller Sverige på rätt köl. Alliansen vill inbilla oss att Sverige skulle gå under om vi inte daltar med företagare.

Förbjud störande publik!

Kalla mig gärna mossig och stenålders, men om sedvanerätten kommer att anse det som fullt acceptabelt med fruktansvärt störande oväsen på fotbollsläktare - ja, då säger jag bara:
- Bevare oss väl för sedvanerätt!

Tänk er själva den sortens publik när finalen i Wimbledon spelas... Nej, just det. Det är otänkbart. Man skulle stoppa matchen och be den stökiga publiken avlägsna sig.

Ett mästerverk på gräs

Du får säga vad du vill, men så här tycker jag. Detta är den mest makalösa soloprestationen i VM-fotboll som jag känner till.

Som ett springande utropstecken.
Som om han tänkte: "Vill man få någonting gjort, så får man göra det själv".

Man har den publik man förtjänar?

Det är helt absurt med vuvuzelan. Förbjud skräpet! Det förstör upplevelsen. Strunt är strunt - även om 99 % av mänskligheten skulle tycka att det är roligt eller häftigt eller tufft eller vad det nu är. Jag kallar det idioti. Fotbolls-VM 2010 kommer att gå till historien som oväsens-VM.

Sing, sing, sing

Svensk sommarkväll. Promenadsång. Svårslaget.

Jag bryr mig inte

Jag har inte behov av att vinna varenda liten strid. Det kan en del tolka som feghet eller lättja. Det bjuder jag på. Jag slösar inte min energi på att ständigt framhäva mig själv. Om någon annan vill känna sig smartare än jag, så OK. Jag måste inte alltid bevisa att jag klarar av ditt och datt. Jag måste vara intresserad för att engagera mig. Om jag inte är intresserad, så lägger jag hellre ned. Jag bryr mig inte. Det kallar jag hushållning med energi.

Den malliga makten

En del personer klarar inte riktigt av att få makt. När de "kommer upp sig i smöret" så blir de nästan odrägliga. De blir malliga och snorkiga och går knappt att prata med. De påminner mig om figuren Nikodemus Johansson - spelad av Tor Isedal - i TV-serien "Hedebyborna". Han fick makt och blev en likadan typ som han tidigare hade föraktat. Att makt korrumperar förefaller sant i många fall.

Triss för tio

Vi stannade till hos Stadsmissionen. Frun köpte två bra böcker för 15 kr, jag köpte tre bra filmer för 10 kr.

Livet är inte bara att glo på fotboll. Det är också bl.a. att glo på film.

Några rader om "Vägen"

Sedd:

Tja, jag är inte lika förtjust som flertalet recensenter här. För mig framstår "Vägen" som en ganska medelmåttig film. Mest är jag beredd att hålla med recensenten i GöteborgsPosten. Jag kan slutligen inte låta bli att tänka på hur mycket bättre den här filmen hade kunnat bli med t.ex. Lars von Trier som regissör.

E' du dum eller e' de' EU?

Detta är ju fullständigt förryckt. Nästa steg blir väl att förbjuda vägkorsningar och plustecken.

Reklam för arbetsskor

Visst är reklam för det mesta ett jönsigt fenomen? Den här bilden har jag scannat från en reklamtidning om arbetsskor:

För det första: Hur många flickor eller unga kvinnor går klädda så här?
För det andra: Blir man så klämkäck och glad om man har de skorna på sig?

För det tredje: I vilket yrke förväntas man bete sig så? Kan det vara i en butik? Tänk på nästa besök du gör i affären. Varför blir inte expediterna så här jublande glada när du ber dem om hjälp?

Blivande bevingat ord?

I dag fällde jag en kommentar så där mest i förbifarten. När jag väl hade sagt den, så kom jag på att den nästan är värd att bli en aforism. Så här:

- Kaos är det normala tillståndet.

Gammal favorit i repris - lite motvilligt

Det är besynnerligt med vissa låtar. Rent förnuftsmässigt borde jag förhålla mig helt likgiltig inför dem, men känslomässigt finns det något där som gör att jag fastnar. "Baker man" med gruppen "Laid Back" är en sådan låt. Egentligen är den ju ganska jönsig, men jag kan inte låta bli att gilla den.

Ett klokt beslut

Bra gjort av mamman - att strunta i läkarens rekommendation. Se här.

En fotobok med mycket text

Inte en vanlig fotobok - denna. Annie Leibovitz har rört sig bland många VIP:ar. Och det var just på uppdrag. Hon har bl.a. jobbat mycket för tidskriften Rolling Stone.

Hon är knappast en författare i nobelprisklass, men det är intressant att läsa hennes skildringar av livet bakom kulisserna, t.ex. när det gäller Rolling Stones. Låt det däremot inte råda något tvivel om att hon är en väldigt duktig fotograf. Jag vill inte placera henne jämsides med Henri Cartier-Bresson, men det säger ju å andra sidan inte så mycket - ty i min begreppsvärld är HC-B tveklöst nummer ett.

Nåväl, här finns fantastiska foton på Rolling Stones, John Lennon, Tom Wolfe, Arnold Schwarzenegger, Jack Nicholson, drottning Elizabeth II, Nicole Kidman m.fl. Leibovitz kommer in på det märkliga fenomen som gör att vissa människor gör sig väldigt bra på bild medan andra inte alls gör det:
"Nicole Kidman är just en sådan person som tar över. Det är omöjligt att ta en dålig bild av henne. En annan är Cate Blanchett. Hon blir alltid intressant. Och Susan Sarandon. Catherine Deneuve. Hon är sig själv. Johnny Depp har också det där. (...) [Om Nicole Kidman - min anm.:] hon var väldigt blek. Huden var nästan genomskinlig. Hon satt på sängkanten, det enda hon hade på sig var en svart polotröja, och hon tittade rakt in i kameran. Allt det som man kan tro gör henne till filmstjärna var bortskalat, och ändå var det hon som gjorde att bilden blev bra." (s. 152ff)

Adekvat recension här.

Lika som bär

Men... Är det inte Jonas Gardell som har spökat ut sig i "Åh, Herregud"?

Knappt en tredjedel? Njae...

Någonstans stod det att läsa om en undersökning som kartlade folks vanor när det gäller porrsurfande. Enligt den undersökningen skulle 29 % aldrig ha porrsurfat. Då undrar jag om man ställde frågan till en massa människor som inte ens har tillgång till bredband.

Ty: jag tror att det är kanske 10 % av alla som har tillgång till internet som aldrig har porrsurfat. Men jag vet ju samtidigt att det vimlar av hycklare och skenheliga figurer.

Smart filosof? Tillåt mig tvivla.

Jag har länge tvivlat på Torbjörn Tännsjös omdöme. Här får jag vatten på min kvarn.

En odödligt klassisk scen

Ibland tycker jag att det är alldeles för mycket trams och flams. Ibland tycker jag att det är alldeles för mycket allvar. Säger jag därmed emot mig själv? Nej. Dessa två kontrasterande fenomen kan förekomma parallellt. Det jag menar är att vissa fjantar borde sluta jönsa sig och att vissa gravallvarliga figurer borde plockas ner på jorden och knuffas ned från sina höga hästar.

Jag skulle i många allvarliga sammanhang - som får mig att tänka "Pekoral!", "Kejsarens nya kläder!", "Kitsch!" och liknande - önska att bröderna Marx vore här. Ingen annan kunde som bröderna Marx så respektlöst smula sönder pretentiösa, uppblåsta och dumt allvarliga företeelser. Här driver de visserligen inte med någon överhet, men det här är ändå sällsynt begåvad humor:

Jag är marxist!

Lugnt och sansat - och klokt

Det skadar inte med lite filosofisk torrhet ibland. Det är speciellt viktigt när känslor verkar ta kommandot över förnuftet. Detta är bra skrivet.

Nästan som att spola tillbaka bandet

En dag som i dag kommer jag att tänka på vissa sommardagar under min ungdom. Man var utomhus en stor del av dagen och njöt av det sköna vädret. På eftermiddagen gick man inomhus - för att se tennis på TV. Nu när Söderling möter Nadal i Paris-final, så känns det nästan som i fornstora dagar. Dessutom äter jag nu liksom då vaniljglass - denna glassarnas glass. Livet är just nu gott att leva.

En fest

Det blev inte mycket bloggat i dag. Det beror på att jag var bortrest. Där tog jag denna bild - på ett tält som sträckte sig över nästan halva Stortorget i Växjö:

Vadan detta? Jo: detta.

Det som gjorde mig lite bekymrad när jag gick omkring mellan olika utställare och evenemang var hur ofantliga summor som läggs ned på marknadsföring och produktion av trycksaker, kassar, pennor och diverse annat "lull-lull". Man kan få intrycket att Svenska kyrkan är i desperat behov av uppmärksamhet. Jag tänker: Vad skulle Jesus ha tyckt om det hela?

Religionofobi

Heder åt en sådan kyrkoherde - apropå detta. Vad håller Skolverket på med? Är det Förbundet Humanisterna (Läs: Ateisterna) som bestämmer där? Varför skall skolavslutningar ö.h.t. hållas i en kyrka om ingenting religiöst får förekomma? Varför inte lika gärna hålla skolavslutningen i en gymnastiksal eller på en teater eller - ännu hellre - på en fotbollsplan? Fotboll är ju numera praktiskt taget en religion.

Asatroende antisemit

Ack ja... Vad skall man säga? Man får ständiga bevis för det ena stolleprovet efter det andra. Jag blir snart inte förvånad över någonting alls. Det här kom inte som något totalt oförutsägbart.

Plus i kanten

En legendarisk TV-profil!

Det blir inte lätt för någon att överta rollen som programledare.

Lägre i tak och högre trösklar

Tyvärr har han nog helt rätt - Salman.

Allt du behöver veta om film

Visserligen är jag inte en filmexpert, men jag är hyfsat bevandrad i ämnet. Och enligt mig får Ronald Bergans bok "Film" i serien "Allt du behöver veta" full pott.

Det finns små detaljer som man kan ha synpunkter på, men som helhet betraktad är denna bok fulländad.

Innehållet är enligt följande.
Filmens historia, Hur filmer blir till, Filmgenrer, Film från hela världen, Regissörer från A till Ö, De 100 bästa filmerna och Tabeller.

"Gediget arbete" är ett understatement. Här finns allt man kan önska sig.

Några rader om "Det enda rationella"

Sedd:

OK. "Det enda rationella" har sina starka stunder, men den är definitivt inget mästerverk. Är den drama eller är den tragisk komedi? Tja, säg det. Titeln är i alla fall klart ironisk. Samlevnadsexperimentet visade sig vara irrationellt.

Det som är bra är t.ex. skådespelarinsatserna, avsaknaden av musik (Den avslutande "Love hurts" med Anna Ternheim är dock mycket bra) och flytet i berättandet. Det som är mindre bra är det osannolika händelseförloppet.

Kritikerna var icke alls eniga. SvT:s Göran Everdahl var som vanligt ganska torr och tråkigt robotliknande strikt i sin bedömning medan SvD:s Jeanette Gentele var en aning för snäll.

Jag väljer dig

Det här är fantastiskt bra:

Det är faktiskt världsklass. Amanda regerar!

Neighborhood bully

Man måste kunna sätta sig in i båda sidors synsätt. Läs detta.

Citat: "One can also ask where all the peace organizations and their militants were during the eight years Hamas deluged the south with thousands of rockets. Where were they when Schalit was taken? Where were they when Hamas took over the Gaza Strip in a bloody coup? Did they protest the slaughter that went on? Did they protest when so-called opposition leaders were thrown off the roofs of tall buildings? Did they protest when other leaders had their kneecaps shot?"