söndag 6 juni 2010

En odödligt klassisk scen

Ibland tycker jag att det är alldeles för mycket trams och flams. Ibland tycker jag att det är alldeles för mycket allvar. Säger jag därmed emot mig själv? Nej. Dessa två kontrasterande fenomen kan förekomma parallellt. Det jag menar är att vissa fjantar borde sluta jönsa sig och att vissa gravallvarliga figurer borde plockas ner på jorden och knuffas ned från sina höga hästar.

Jag skulle i många allvarliga sammanhang - som får mig att tänka "Pekoral!", "Kejsarens nya kläder!", "Kitsch!" och liknande - önska att bröderna Marx vore här. Ingen annan kunde som bröderna Marx så respektlöst smula sönder pretentiösa, uppblåsta och dumt allvarliga företeelser. Här driver de visserligen inte med någon överhet, men det här är ändå sällsynt begåvad humor:


Jag är marxist!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar