Klassiker är sådana böcker som många vill skryta med att de har läst, men ofta har de bara ögnat igenom dem. När jag nu påstår att jag har läst Dostojevskijs "Bröderna Karamasov" mer än en gång, så tror nog många att jag ljuger och vill göra mig märkvärdig. Icke så. Enligt min ringa mening är denna tjocka roman ett av världslitteraturens mest makalösa verk. Jag läste de tre pocketdelarna första gången när jag var tonåring - som en riktig nörd. Jag var hellre hemma och läste sådana här "tunga" och "svåra" saker än att jag var ute och dansade och festade. Nå, slut nu med inåtvänt pladder. Till saken.
Här inleder jag nu en miniserie i tre delar - varje del skall ge exempel på mästerliga citat ur dessa tre pocketdelar, utgivna 1970 (Första svenska upplaga 1919). Denna första pocketbok innehåller första t.o.m. femte boken.
"Hos realisten föds inte tron av undret utan undret av tron. När realisten en gång tror, måste han just tack vare sin realism ovillkorligen erkänna undret." (s. 31 - första boken, femte kapitlet)
"Försök att älska er nästa på ett oförtrutet och verksamt sätt. Allteftersom ni gör framsteg i kärleken, kommer ni att bli övertygad om Guds existens och om er själs odödlighet. Och när ni har nått den fullkomliga självförnekelsen i kärleken till nästan, då kommer ni också att tro, och intet tvivel skall mera kunna plåga er själ. Detta är en beprövad sanning." (s. 65 - andra boken, fjärde kapitlet)
"(...) i samma ögonblick som ni med fasa varseblir att ni trots alla era ansträngningar inte har närmat er målet utan tvärtom nästan avlägsnat er från det, i samma ögonblick, det säger jag er, kommer ni plötsligt att ha nått målet och ni skall tydligt skåda Guds undergörande makt över er, hans makt, som hela tiden har älskat er och hela tiden i hemlighet lett era steg." (s. 67 - dito)
"Den där slinkan, den där illa beryktade kvinnan är kanske heligare än ni själva, herrar prästmunkar, ni som här arbetar på er själs frälsning! Hon föll kanske en gång i sin ungdom, förstörd av en dålig omgivning, men hon har 'älskat mycket', och den som har älskat mycket har Kristus förlåtelse för." (s. 85 - andra boken, sjätte kapitlet)
"(...) Jag tror att alla människor först och främst måste älska livet.
- Älska livet mera än livets mening?
- Ja, absolut. Man måste, som du säger, älska 'före logiken', det måste man absolut, först då kan man förstå livets mening." (s. 261 - femte boken, tredje kapitlet)
"(...) jag tror på en världsordning, en livets mening, jag tror på en evig harmoni i vilken vi alla skall uppgå (...)" (s. 267 - dito)
Här inleder jag nu en miniserie i tre delar - varje del skall ge exempel på mästerliga citat ur dessa tre pocketdelar, utgivna 1970 (Första svenska upplaga 1919). Denna första pocketbok innehåller första t.o.m. femte boken.
"Hos realisten föds inte tron av undret utan undret av tron. När realisten en gång tror, måste han just tack vare sin realism ovillkorligen erkänna undret." (s. 31 - första boken, femte kapitlet)
"Försök att älska er nästa på ett oförtrutet och verksamt sätt. Allteftersom ni gör framsteg i kärleken, kommer ni att bli övertygad om Guds existens och om er själs odödlighet. Och när ni har nått den fullkomliga självförnekelsen i kärleken till nästan, då kommer ni också att tro, och intet tvivel skall mera kunna plåga er själ. Detta är en beprövad sanning." (s. 65 - andra boken, fjärde kapitlet)
"(...) i samma ögonblick som ni med fasa varseblir att ni trots alla era ansträngningar inte har närmat er målet utan tvärtom nästan avlägsnat er från det, i samma ögonblick, det säger jag er, kommer ni plötsligt att ha nått målet och ni skall tydligt skåda Guds undergörande makt över er, hans makt, som hela tiden har älskat er och hela tiden i hemlighet lett era steg." (s. 67 - dito)
"Den där slinkan, den där illa beryktade kvinnan är kanske heligare än ni själva, herrar prästmunkar, ni som här arbetar på er själs frälsning! Hon föll kanske en gång i sin ungdom, förstörd av en dålig omgivning, men hon har 'älskat mycket', och den som har älskat mycket har Kristus förlåtelse för." (s. 85 - andra boken, sjätte kapitlet)
"(...) Jag tror att alla människor först och främst måste älska livet.
- Älska livet mera än livets mening?
- Ja, absolut. Man måste, som du säger, älska 'före logiken', det måste man absolut, först då kan man förstå livets mening." (s. 261 - femte boken, tredje kapitlet)
"(...) jag tror på en världsordning, en livets mening, jag tror på en evig harmoni i vilken vi alla skall uppgå (...)" (s. 267 - dito)
Måste erkänna att jag inte läst bröderna K i sin helhet ännu. Däremot Brott och straff 4 gånger i mitt liv och jag hittar mer och mer för varje gång... Dostojevskijs förtjänst är det också att jag valde ryska som tredje språk på gymnasiet, apropå nörderi :)
SvaraRadera