onsdag 31 augusti 2011

Dostojevskij i sitt esse. 3


Denna pocketbok innehåller tionde t.o.m. tolfte boken plus epilogen. Jag nöjer mig med två citat.

"Ni skall veta att det finns ingenting högre och starkare och sundare och nyttigare framdeles i livet än något vackert minne, särskilt från barndomen, från föräldrahemmet. Man talar mycket med er om er uppfostran, men ett sådant där vackert, heligt minne, bevarat från barndomen, är kanske den allra bästa uppfostran. Om en människa kan ta med sig många sådana minnen ut i livet, så är hon räddad för hela livet. Och om också bara ett enda vackert minne stannar kvar i vårt hjärta, så kan redan detta en gång bli till räddning för oss." (s. 295 - epilogen)

"Låt oss för det första och framför allt vara goda, sedan hederliga, och sedan inte glömma bort varandra." (s. 296 - epilogen)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar