Några rader om en särskild dagbok

"Raines dagbok" (2010) skildrar ett liv levt av en hemlös. Det är intressant läsning; jag vill påstå att det är nödvändig läsning. Varje läskunnig person, från tonåren och uppåt, borde läsa den - kanske inte hela men åtminstone något. Själv orkade jag inte läsa hela boken, men det är inte författarens fel. Han kan nämligen skriva läsvärt. Men jag orkade inte med själva innehållet. Jag finner det deprimerande.

Jag är av den åsikten att det lika gärna hade kunnat vara jag som var hemlös. Det är ofta tillfälligheter som gör att livet går åt ett håll och inte åt ett annat. Jag känner mig ödmjuk inför detta. Jag är tacksam för varje dag jag får ta mig till ett jobb som känns meningsfullt, jag är tacksam för varje dag jag är någorlunda frisk och alla mina anhöriga mår väl och jag kommer hem till "nära och kära". Under andra omständigheter hade jag kunnat gå omkring på sta'n och leta efter något ställe att lägga mig för natten - på en trottoar eller en parkbänk eller någon annanstans. Det är inte så enkelt att man styr och ställer med sitt eget liv hur man vill. Om det vore så enkelt, så borde väl alla vara rika och välmående?

Nå, visst kunde han skriva, Raine. Och en ganska rolig episod i den här boken är när en journalist från DN skulle skriva ett reportage om Raine. Raine fick läsa artikeln innan den skulle gå i tryck och Raine hade vissa förslag till förbättringar av texten. Då blev journalisten sur och hörde inte av sig mer.

Den förvirrar mera än den reder ut

Jag lånade hem "... som solarna väckte till dans" (1993) för att leta efter vissa fakta om Erik Johan Stagnelius - en av vårt lands allra främsta poeter.

Jag måste säga: Gör om, gör rätt! Denna bok är ett mischmasch till verk. En bok som denna skall givetvis ha ett heltäckande register. Dispositionen verkar ha tillkommit i fyllan och villan. Den möda man har lagt ned på "Tabula honoris" - ett sådant löjligt snobberi! - borde man i stället ha lagt ned på ett vettigt register. "Tabula honoris"... Jag tar mig för pannan. Det är ju bara för inbördes beundran - "Jag dunkar din rygg om du dunkar min rygg". Blä.

Grundläggande

Så bra, så bra... Det behöver inte vara krångligare än så här för att bli roligt.

Lika som bär

Fredrik Ekelund?

Colin Firth?

Stoppa detta vansinne!

Detta är ju komplett vansinnigt. Jag undrar om inte de ansvariga för denna dårskap också borde sitta inspärrade.

Total kapitulation

Jag har fått en ny favoritsångerska! Hon heter Sarah Riedel. Lyssna på "Cornelis vs Riedel"! Besök hemsidan här! Köp albumet! Läs bookleten! Tio poäng av 10 möjliga till detta album! Underbart! Mästerligt! Briljant! Jag är fullständigt knockad. Jag gråter av glädje och rörelse.

En nördig dag

I dag konstruerade jag ett korsord. Det är väldigt nördigt. Det kräver full fokusering. Efter ett tag snurrar allting och man måste ta en paus. Men jag finner det väldigt roligt och stimulerande för hjärncellerna. Jag tycker bättre om att konstruera egna korsord än att lösa andras dito.

Pladder, pladder, pladder

Det finns en film som heter "Inte här för att bli älskad". Det är en utmärkt titel. Ibland önskar jag att jag kunde använda den formuleringen på ett pannband eller liknande.

Jag menar: det är inte självklart att man måste konversera och vara trevlig bara för att man hamnar tillsammans i samma utrymme. Så kan det vara t.ex. under en lunch. Jag hamnar tillsammans med någon och jag vill bara äta och läsa en tidning. Jag har ingen som helst lust att prata. Hela mitt kroppsspråk och hela min attityd säger "Låt mig vara i fred". Det borde vara uppenbart för vem som helst. Vad händer då? Jo, bordsgrannen skall prompt prata om allt och ingenting - helt andefattigt. Varför har en del människor så fruktansvärt svårt för att bara hålla käften? Är det ett utslag av "horror vacui" eller vad? Själv längtar jag ibland efter något retreat med tystnadskrav. Det är inte odelat positivt med denna tids oerhörda fascination inför det sociala samspelet...

Dagens haiku

Så fel det kan bli.
En storm i ett vattenglas
bör snabbt bedarra.

Dagens bild

Eh... Jaha? Det här företaget hjälper alltså till med att starta bränder? Här saknas så klart ett bindestreck.

Varför en anka?

Jag behöver muntra upp mig själv. Detta gör mig på bättre humör:

Verbala skämt som är omöjliga att översätta!

Han vägrade göra som flocken

Genom att läsa Thomas Nydahls blogg fick jag den här länken. Det krävde ett visst mod att göra det August Landmesser gjorde...

Om allehanda fel av - i egna ögon - felfria personer

Tja, så tokig är den ju inte - Kalle Linds "Människor som har haft fel" (2011). Den har onekligen sina poänger. Det är ingen bok man sträckläser från pärm till pärm. Det blir tjatigt. Nej, jag läste valda delar - de som handlade om personer som jag kände igen och kunde relatera till. Och stundtals blev det riktigt roligt. Jag får väl erkänna att jag har ett litet sadistiskt och skadeglatt drag i mig. Jag spinner när stora egon blir tillplattade.

Här gillar jag särskilt kapitlen om Leif Silbersky (som milt uttryckt inte hatar att vara i rampljuset), Ingvar Kamprad (Vad han än gör eller har gjort förlåter vi honom...), Amelia Adamo (Finns det någon tidning där hon inte har varit med på bild?), Jan Guillou, Janne Josefsson, Jan Myrdal (som själv erkänt att han har haft fel 1 gång) och Kay Vi Växer Bara Genom Möten Pollak. De är litterära lustmord av god kvalitet.

Dagens haiku

Se upp för falska
vänner. De skiter i dig
när det passar dem.

Yes! Gässen bryr jag mig mindre om...

Detta gör mig glad!

Tofsvipan är min favorit bland vårfåglar. När jag har sett den med mina egna ögon får jag vårkänslor. Dags att snart ta en tripp till Ottenby! Läs mera här.

Dagens haiku

"Men gå då ändå",
hummar ringduvan. Gammal
folkskolelärdom.

En ganska likgiltig historia

Tja... Det är ju bra att man kan snabbspola. "Coco Chanel & Igor Stravinskij" hade kunnat bli en riktigt passionerad och engagerande historia. Men det blir den inte. En trea på en femgradig skala är vad jag kan sträcka mig till - och då är jag ganska överens med svenska kritikerkåren - här. Jag säger som recensenten i Kommunalarbetaren: "hur kan man göra en så tråkig film utifrån två så intressanta person­lig­heter?". Inte ens samlagsscenerna är särskilt upphetsande. Hela filmen blir ungefär som en loj gäspning.

En sällan spelad Wiehelåt

Jag tycker att den här sången är en av Mikael Wiehes bästa.

En kass film av en geniförklarad regissör

Peter Greenaways film "Drowning by numbers" är ett typexempel på hur konstigheter blir betraktade som stor konst. Greenaway har hyllats som ett geni - mycket beroende på att ingen egentligen fattar vad han vill. Att se den här filmen är som att se olika filmer av Fellini, Kusturica, Lynch och Buñuel ihopblandade i en mixer till en enda film - lokaliserat till England och spetsat med lite buskis. Visst, det är skickligt hantverk både här och där, men storyn är så udda och knäpp att ingen vettig människa kan tro på den.

"Befriande rolig", tyckte någon recensent. Väldigt udda humor, om du frågar mig. Sjuk humor, snarare. Säkert är filmen avsedd att få en och annan åskådare att känna sig väldigt intelligent om h*n fattar vissa klurigheter däri. I min värld får detta kvasidjupa pekoral en svag tvåa på en femgradig skala. En film bättre osedd.

Några rader om en liten bok

Jag kapitulerar. Jag erkänner: ibland dömer jag ut en hel äggkorg p.g.a. ett enda ruttet ägg. Jag har räknat bort Horace Engdahl efter att ha försökt läsa hans "Beröringens ABC" (1994). Den boken var ett intellektuellt magplask i mina ögon. Det var avancerad gallimatias, tyckte jag. Kvasidjupt dösnack.

Nå, det är ju bra att man kan prova bärigheten i ens egna uppfattningar. Jag gav mig själv uppgiften att ge Engdahl ännu en chans. Det ångrar jag inte.

Horace Engdahls "Cigaretten efteråt" (2011) är ett smått genialt litet mästerverk. Mina tankar går till Sören Kierkegaards "Antingen - eller". Now we're talking, kan man säga. Den här boken är överraskande bra!

"Någonstans mellan essän och aforismen, mellan ögonblickets infall och den utmejslade iakttagelsen", står det på pärmens baksida. Så sant. Själv kallar Engdahl sina texter för "mikrobetraktelser".

Här finner vi korta formuleringar som borde hamna i framtida aforismsamlingar, här hittar vi längre stycken som påminner om essäer. Jag är imponerad. Samtidigt slås jag av den smått hädiska tanken att Horace Engdahl skulle kunna bli en alldeles lysande bloggare och "twittrare" - men det kommer sannolikt aldrig att ske.

Dags för citat! Jag har valt ett enda, lite längre citat, som förhoppningsvis ger en bra bild av den eleganta formuleringskonsten och den intelligenta iakttagelseförmågan:

"Det finns en småaktighet som består i att inte godta någon form av upphöjelse. Den är karaktäristisk för vår tid, intimiseringens och nivelleringens tid. Eftersom alla förhållanden betraktas med privatlivet som måttstock och en människa bedöms efter vad man vet eller tror sig veta om hennes triviala vanor och egenheter, som sällan är märkvärdigare än någon annan människas, kan man inte acceptera att någon intar en särställning genom sin ära eller sitt uppdrag. Det finns för övrigt varken ära eller uppdrag, det finns kändisskap och jobb. En statsminister och en fotbollsstjärna tilltalas på samma sätt, och de får finna sig i att alla anser sig veta bättre än de hur de borde ha beslutat eller passat. Varje anspråk på särskild nimbus väcker vrede men även fascination. Man längtar efter hjältar men också efter att dra dem i smutsen. Ett familjärt tilltal i situationer där det inte egentligen hör hemma är en subtil aggressionshandling. Det är ett sista utflöde av massans makt, som annars har neutraliserats så effektivt i det moderna samhället. Är man nu maktlös, vill man åtminstone vara jämlik." (s. 147f)

Jag är uträknad - på teknisk knockout.

Nästan full pott

Jag lyssnar på den här just nu. En väldigt bra platta. Men jag kan inte låta bli att tänka på Nick Caves mediokra sång. Nick Caves bitar är s.a.s. för bra för honom själv. Den här plattan skulle antagligen ha blivit en fullpoängare om Van Morrison hade sjungit i stället för Nick.

En strålande stjärna

Så otroligt bra. Det finns inga adekvata ord...

Bra citat

Man sieht die Sonne langsam untergehen
und erschrickt doch,
wenn es plötzlich dunkel ist.

Franz Kafka

Det kräver inte någon Einstein

Knyckt från Facebook:

Roligt! Jag måste vara barnslig. Jag löste det inom någon minut.

Det var tider, det...

I dag fyller John McEnroe år. Det firar vi med den här lilla filmen.

Det här "rockar fett"!

Ah... Denna rikedom på uttryck! Dessa känslostormar! Vilken finess, vilken proffsighet, vilken finkänslighet, vilket temperament, vilken elegans, vilken stil! Mäktigt! Bättre än så här blir det aldrig.

En gammal goding i repris

Han hade nog kunnat förbereda det där med munspelet lite bättre - eller han kanske bara drev med oss... Hur som helst: det var värt att vänta på.

Dagens haiku

"Alla hjärtans dag"
borde nog hellre heta
"Varje hjärtas dag"

Några rader kring en bok om änglar

Lorna Byrne har tidigare gett ut "Änglar i mitt hår" och nu har "Trappor till himlen" (2011) dykt upp. Det är inte konstigt om man är skeptisk till den här boken.

Det är lätt att tänka: "Hon måste vara helt knäpp. Hon kan inte ha många hästar i stallet." etc. Det skulle ha varit enklare att ta till sig hennes budskap ifall flera författare hade skrivit om samma erfarenheter. Men Lorna Byrne verkar vara ensam om att ha denna dagliga kontakt med änglar av olika slag. Är allt bara hjärnspöken? Har hon hallucinationer? Har hon s.a.s. en diagnos?

Eller är det så att hon faktiskt har kontakt med änglar? Vi har svårt att bevisa det ena eller andra. Om hon talar sanning, så har vi här plötsligt en livsavgörande bok. Om hon talar sanning, så har vi alla var och en av oss en skyddsängel. Om hon talar sanning, så vimlar det av änglar med olika egenskaper och specialkompetenser runt oss - och alla vill de vårt bästa. Om hon talar sanning... Tanken svindlar.

Du måste läsa själv för att bilda dig en egen uppfattning.

Några rader om en Streepfilm

Den svenska kritikerkåren var oenig - det syns här. Jag tycker att "Järnladyn" är lite bättre än medel. Det som gör filmen värd att se stavas M-e-r-y-l S-t-r-e-e-p. Hon är helt briljant. Outstanding. Marvellous. Awesome.

Några rader om en Adjanifilm

Tja, den är väl inte helt värdelös. Men att ge den 7,4 på en tiogradig skala? Nej. Det som gör "L'été meurtrier" någorlunda sevärd är framför allt tre saker: 1. Isabelle Adjani 2. Att olika personer får föra sin talan 3. Att slutet var oväntat.

En fjärde sak kan vara intressant: jag fick låna denna film av min kanadensiske vän. Filmen hade ingen svensk text. Mina svaga kunskaper i franska språket fick stöd av engelsk text. Bra övning.

Dagens haiku

"It's my way or the
highway", tyckte han. Då gick
jag min egna stig.

En slumpmässig upptäckt

Inte så tokigt alls. Bäst att ha koll på Dar Williams.

Gratis kopior av allting åt alla (Ironi)

En del människor som t.ex. röstar på Piratpartiet måste vara rent ut sagt dumma. En sådan person tyckte på fullt allvar att fri kopiering är helt OK. Originalet finns ju kvar, så kopiering kan inte vara stöld. Läs det gärna en gång till: Originalet finns ju kvar, så kopiering kan inte vara stöld.

Man tar sig för pannan. "Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves", skrev Schiller. Det ligger någonting i det.

Bättre gömt och glömt

När jag var 13 år hade jag en kort period då jag gjorde blyertsteckningar. Figuren ovan kallade jag "marulk". Han var ungefär den fulaste typ jag kunde tänka mig.

Hu, så arbetsam jag är

Det är ingen riktig kvadrat, men vi kan väl låtsas det. Jag har gjort det igen - hittat en alternativ lösning. I senaste numret av "Illustrerad vetenskap" fanns detta problem.
De enda givna talen var 8, 11 och 14. Så här löd uppgiften:
"Nio fortlöpande tal skall stå i kvadraten. Sätt in de tal som saknas. I den korrekt ifyllda kvadraten blir summan i varje rad, kolumn och primära diagonal densamma."
Facit i tidningen visar en annan lösning. Men min är lika rätt. Min lösning är s.a.s. en nittiogradig vridning av tidningens version. I tidningen har 10 och 12 bytt plats jämfört med bilden ovan. Resten får du räkna ut själv.

Låt vittnen vittna

Intressant - detta. Jag tycker att det borde vara en självklarhet att kunna vittna anonymt. Det får aldrig bli så i en rättegång - som har förekommit - att vittnen skräms till tystnad eller ändrade vittnesmål av den enkla anledningen att kriminella vänner till brottslingen/-arna sitter i rättssalen och stirrar mordiskt på vittnet.

Dagens haiku

Falska personer
har inte min tilltro. Hugg
i ryggen ger ärr.

"Gratis" med Mojo

Sorry. Det här funkar inte på mig. Leonard Cohens bitar skall sjungas av honom själv. De här tolkningarna är likgiltiga i mina öron. Basta. Kalla mig konservativ eller vad som helst, men så tycker jag.

Om någon/några skall framhävas här, så är det två kvinnor: Emily Barker - som sjunger "Master song" - och Liz Green - som tolkar "Sisters of mercy". Men någon magi blir det inte tal om.

Konspiration?

Det är en konst att hålla flabben. Jesper Börjesson på TV4 Nyhetsmorgon kan den inte. Han avbröt Stefan Löfven hela tiden. Han kanske ingår i något massmedialt nätverk som hatar sossar? Det är ju inne nu att sätta i gång stora drev mot varje sosse som vill ta sig fram.

Dagens haiku. 2

Jag levererar
i överflöd. Utan tack.
Skrik i en öken.

Dagens haiku. 1

"Ingen människa
är en ö", skrev Donne en gång.
Trams. Alla är en ö.

Sjukt

Fjantiga hårklyverier - här. Om det är schizofrent eller inte är tämligen likgiltigt. Det handlar ju bara om att sätta dit rätt etiketter. Normalt är det hur som helst inte. Tycker gärningsmannen att det är helt OK att döda, stycka, tillaga och sedan äta upp sin flickvän, så har han s.a.s. inte alla bestick i lådan.

Surrealistisk palindrom

Ra går fin mot kaj. Nakna höns i Rom,
mor i snö. Han kan jakt, om ni frågar.