"Efter en halvtimme kom lotsen. Det är omöjligt att tänka sig en större kontrast till resten av min besättning. Han var över 50 år gammal, kortsnaggad, hade skärmmössa och oinfattade glasögon och skarpa blå ögon. Medan han skakade av sig regnet frågade han mig var Sea Dart låg.
'Där', svarade jag och pekade på min lilla båt vars däck inte nådde upp till kajkanten.
Ett ögonblick stod han och stirrade på min farkost och sade sedan: 'Den? Fan också, jag trodde att det var er jolle. Varför tar ni inte över henne på järnvägen?'
'Har inte råd.'
'I helvete jag tänker ta den här jäkla leksaken genom kanalen!'
'Då får jag väl ge mig av igen och segla runt Kap Horn, eller hur?'
'Ååååh, Herre Gud, då får vi väl sätta igång då.'
'Varför inte ta det lugnt några minuter tills det slutat regna? Jag har just kokat kaffe.'
(...)
Så gick det till när Sea Dart blev den första båt som seglat genom Panamakanalen." (ss 176f)
(Ur Tristan Jones' bok "En otrolig seglats", 1981.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar