Ännu en bok om IQ

Jag lånade hem Ken Russells och Philip Carters bok "Testa din IQ" (1996) lite på skoj. Där finns 8 test med 50 uppgifter i varje test. Man har 120 minuter på sig för vardera test. Jag gitte inte ägna två timmar åt varje test. Jag "skummade" genom boken. Min slutsats är att jag hamnade i kategorin "Utmärkt". Endast kategorin "Utomordentligt" är bättre. Jag är nöjd. Men jag hade nog varit nöjd i vilket fall som helst, tror jag. Jag har ju gjort ett riktigt övervakat Mensa-test, så jag vet s.a.s. var jag har mig själv - "close to Mensa".

Något som alltid "triggar" mig med sådana här böcker är när jag lyckas hitta alternativa lösningar som jag anser vara minst lika bra.

Exempel:
"Finn det tal som saknas i serien:
192, 221, ?, 285, 320" (s. 156)
Författarnas lösning:
"252. (Detta är (16[upphöjt till 2] - 4). Serien är (14[upphöjt till 2] - 4), (15[upphöjt till 2] - 4), (16[upphöjt till 2] - 4), (17[upphöjt till 2] - 4), (18[upphöjt till 2] - 4).)" (s.170)
Min lösning:
252. Skillnaden ökar med 2. Skillnaden mellan 221 och 192 är 29. Skillnaden mellan 320 och 285 är 35. Skillnaden mellan ? och 221 skall vara 31 och skillnaden mellan 285 och ? skall vara 33.

Ett annat exempel:
"Infoga samma tal två gånger i denna ekvation, som den står, för att göra den korrekt.
16 x 2 = 8" (s. 163)
Författarnas lösning:
"16 x 32 = 8[upphöjt till 3]" (s. 172)
Min lösning:
16 x 2[upphöjt till 2] = 8[upphöjt till 2] (eller annorlunda uttryckt: 16 x 4 = 64).

Visst är jag barnslig? ;-)