söndag 31 juli 2011

Några rader om en psykologibok


Anna Kåvers och Åsa Nilsonnes bok "Tillsammans : om medkänsla och bekräftelse" (2007) är en sådan där bok som jag omedelbart tar till mitt hjärta. Den är mycket läsvärd och sympatisk.

Jag har tidigare bloggat om en bok av Anna Kåver här. Den här är ungefär i samma stil, men om ett annat ämne.

Författarna skriver på ett sådant sätt, att jag önskar ha dem i min bekantskapskrets. De är kloka - ja, visa - och formulerar sig mycket väl.

"En relation som präglas av medkänsla och respekt ger glädje och utrymme för utveckling", står det på pärmens baksida. Så rätt, så sant.

Nu dags för några flera citat:

"Första steget - medkänslan - är viktigt, men om vi inte kan omvandla medkänslan i handling är den inte till nytta för någon annan." (s. 46)

"När du bekräftar en annan människas reaktioner, behov, värden eller mål, visar du att du ser och godkänner dem, oavsett vad du själv tycker om dem.
Bäst att säga det direkt: att bekräfta en annan person betyder inte att du överger dina egna värderingar eller behov, bara att du även ser den andres värderingar och behov - och ser giltigheten i dem. (...)
Två saker är viktiga att komma ihåg:
1. Att bekräfta är inte alltid att hålla med. (...)
2. Att bekräfta ett legitimt önskemål betyder inte att du måste uppfylla det." (s. 58f)

"Om du kan bekräfta dina känslor blir livet tillsammans med andra enklare. Säg till dig själv: 'Känslor kan aldrig vara fel! Jag känner det jag känner och måste ta hänsyn till det.'" (s. 116)

(Detta leder mig osökt in på den här bloggposten.)

"Veckotidningarna [och andra självutnämnda världsförbättrare - min anm.] lever på din önskan att bli perfekt i olika avseenden: kroppen, huset, ekonomin, jobbet, hälsan eller vad det nu kan vara. Budskapet är att du aldrig ska slå dig till ro, aldrig tänka att du duger. Du kan alltid bli klyftigare, smalare, snyggare, mer engagerad, hålla mer briljanta tal och vara mer intressant på kafferasten." (s. 129)

"Till sist: Lyssna, upptäck, var nyfiken och skratta tillsammans. Sluta aldrig att göra detta. (...)" (s. 156)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar