Sedd:
Jo, jag tycker om "I rymden finns inga känslor". Kritikerna var inte alls överens. Jag håller mest med recensenterna i Arbetarbladet, DN, Nerikes Allehanda och SvD. Läs. Jag ger filmen en fyra (på en femgradig skala).
måndag 31 januari 2011
söndag 30 januari 2011
Sällsynt gäst i trädgården
En fågel fotograferad genom ett fönster. Jag blev ställd och visste inte vilken art det gällde. Först bläddrade jag igenom en fågelbok. Inget svar. Då frågade jag en fågelexpert. Så här är det: Bilden föreställer en koltrast! Den har partiell leucism. Det kan påminna om fläckvis albinism, men det är ändå inte samma sak.
Några rader om en Skytte-bok
Det är ganska lätt att göra sig lite lustig över Göran Skytte. Han är stor och bufflig och tar plats. Han var en gång långt ute på vänsterkanten, nu är han snarare långt ute på högerkanten. Det är lätt att påstå att han har vänt kappan efter vinden och att han nu "gör sig märkvärdig" genom att missionera. Jag säger: strunt i budbäraren - koncentrera dig på budskapet.
I boken "Ansikte mot ansikte" samtalar han med Wilfrid Stinissen om kristen tro. Boken är enligt min mening nödvändig läsning för alla kristna som kan läsa svenska. I tre stora delar, med sju kapitel i varje del (inte av en slump) går de båda igenom så mycket som fyller en kristens tankar och funderingar. "Erkänd synd - vägen till nåd" är ett exempel på en talande rubrik. Just så: när vi erkänner vår synd får vi nåd.
I boken "Ansikte mot ansikte" samtalar han med Wilfrid Stinissen om kristen tro. Boken är enligt min mening nödvändig läsning för alla kristna som kan läsa svenska. I tre stora delar, med sju kapitel i varje del (inte av en slump) går de båda igenom så mycket som fyller en kristens tankar och funderingar. "Erkänd synd - vägen till nåd" är ett exempel på en talande rubrik. Just så: när vi erkänner vår synd får vi nåd.
Boken är alltigenom byggd på samtal mellan de två. Tänk om man kunde ha sådana samtal varje dag! Man får vara glad om man råkar ha ett sådant samtal en gång om året. Boken är fylld av klokhet och visdom - ändå blir den aldrig svulstig eller präktig. Den är samtidigt vägledande och ödmjuk.
De tre delarna heter "Vägen till Gud", "Det glada budskapet" och "Allt kan förvandlas". Visst blir du nyfiken? Jag skulle vilja gå en studiecirkel kring boken. Den inbjuder till många spännande samtal mellan kristna. Ateister borde också läsa den - och kanske komma på andra tankar. Hur som helst är det en bok som jag tänker köpa när jag får råd. Det är en bok som jag absolut vill stryka under i och skriva korta notiser i marginalerna.
De tre delarna heter "Vägen till Gud", "Det glada budskapet" och "Allt kan förvandlas". Visst blir du nyfiken? Jag skulle vilja gå en studiecirkel kring boken. Den inbjuder till många spännande samtal mellan kristna. Ateister borde också läsa den - och kanske komma på andra tankar. Hur som helst är det en bok som jag tänker köpa när jag får råd. Det är en bok som jag absolut vill stryka under i och skriva korta notiser i marginalerna.
Leve handbollen!
Jag sitter och tittar på handbolls-VM i TV. Jag blir fast. Det är ju makalöst spännande! Jag tänker: Varför skall man glo på fotboll när man kan se på handboll? Handboll är ju tio gånger mera TV-mässigt. Mera handboll på TV!
Så mycket bättre? Dream on.
Den här är kanske den bästa "kolumnen" han har skrivit. Så rätt, så rätt.
lördag 29 januari 2011
fredag 28 januari 2011
torsdag 27 januari 2011
onsdag 26 januari 2011
Förorenad eter
Det är bra med öronproppar. Personligen behöver jag bara en, eftersom jag är döv på ena örat. Varför är det då bra att ha? Jo, det är t.ex. väldigt bra att ha när man åker buss. Det är nämligen ofta ett väldigt tjatter ombord på bussar. Unga tjejer och killar är värst. Det är ett förbannat kackel om allt och ingenting. Och ofta tar man sig själv på blodigt allvar. Eller tror man att man är rolig - men egentligen är man inte ett dugg rolig. Antingen tycks man ha diagnosen "grandios narcissism" eller har man väldigt udda humor.
Etern är förorenad. Det borde finnas en särskild paragraf i Miljöbalken om att folk inte får snacka en massa skit. Folk verkar tro att alla andra människor måste vara intresserade av att höra deras dösnack. Jag kräver fredade tysta zoner!
Ah, jag njuter nästan av skadeglädje när jag stoppar in min öronpropp i mitt ena öra. Det är ett litet triumfens ögonblick. Folk får tänka vad de vill. Jag kan föreställa mig att de tänker:
"Det var en högfärdig jävel. Så fräckt att så demonstrativt stoppa in en öronpropp i örat! Vem faen tror han att han är!?"
Jag behöver inte vara trevlig. Jag måste inte vara social och kontaktbar. Det finns inget kontrakt eller avtal som jag har skrivit under där jag förbinder mig att vara social och trevlig. Jag har min fulla rätt att vara grinig gammal gubbe.
Efter en lång arbetsdag där jag mer eller mindre måste vara social och trevlig non stop känns det väldigt befriande att efter arbetstidens slut vara liksom innesluten i en bubbla.
Etern är förorenad. Det borde finnas en särskild paragraf i Miljöbalken om att folk inte får snacka en massa skit. Folk verkar tro att alla andra människor måste vara intresserade av att höra deras dösnack. Jag kräver fredade tysta zoner!
Ah, jag njuter nästan av skadeglädje när jag stoppar in min öronpropp i mitt ena öra. Det är ett litet triumfens ögonblick. Folk får tänka vad de vill. Jag kan föreställa mig att de tänker:
"Det var en högfärdig jävel. Så fräckt att så demonstrativt stoppa in en öronpropp i örat! Vem faen tror han att han är!?"
Jag behöver inte vara trevlig. Jag måste inte vara social och kontaktbar. Det finns inget kontrakt eller avtal som jag har skrivit under där jag förbinder mig att vara social och trevlig. Jag har min fulla rätt att vara grinig gammal gubbe.
Efter en lång arbetsdag där jag mer eller mindre måste vara social och trevlig non stop känns det väldigt befriande att efter arbetstidens slut vara liksom innesluten i en bubbla.
tisdag 25 januari 2011
måndag 24 januari 2011
söndag 23 januari 2011
Olika språk
Ibland blir det väldigt uppenbart att män och kvinnor talar olika språk. Det uppstår då och då situationer då jag skulle kunna säga:
[Något som kan påminna om en repetition av det som kvinnan alldeles nyss sade - följt av:] "Är det korrekt uppfattat?"
eller:
"Och med det vill du ha sagt...?"
[Något som kan påminna om en repetition av det som kvinnan alldeles nyss sade - följt av:] "Är det korrekt uppfattat?"
eller:
"Och med det vill du ha sagt...?"
O aj aj aj aj buff
Det är många nu som inte tål dålig kritik. Senast ut är väl Colin Nutley och Helena Bergström. Men hallå där, jag vägrar tro att det är någon sorts organiserad mobbning som pågår. Jag är ganska övertygad om att Sveriges filmkritiker inte tar kontakt med varandra för att komma överens om ett gemensamt angrepp. Här kan du läsa vad svenska filmkritikerkåren tyckte om den senaste "Änglagård"-filmen.
Det är inte egentligen fråga om populärkultur och finkultur. Det är helt enkelt fråga om bra eller mindre bra. Det kan inte vara en slump att Colin Nutleys filmer inte får så översvallande bra betyg i IMDb - se här. De betygen baseras - om jag har tolkat det rätt - bara till en ringa del på kritikers omdömen. Till största delen bygger väl betygen på publikens åsikter. Hur går det då ihop med att Nutley & Bergström hävdar att publiken älskar deras filmer och att det bara är filmrecensenter som tycker de är mindre bra?
Det är inte egentligen fråga om populärkultur och finkultur. Det är helt enkelt fråga om bra eller mindre bra. Det kan inte vara en slump att Colin Nutleys filmer inte får så översvallande bra betyg i IMDb - se här. De betygen baseras - om jag har tolkat det rätt - bara till en ringa del på kritikers omdömen. Till största delen bygger väl betygen på publikens åsikter. Hur går det då ihop med att Nutley & Bergström hävdar att publiken älskar deras filmer och att det bara är filmrecensenter som tycker de är mindre bra?
lördag 22 januari 2011
De heliga hånarna
Jag håller med Marcus Birro här. Tänk tanken att någon driver med Magnus Betnér. Tänk om någon skulle driva med David Hellenius. Det skulle bli ett j-la liv! De kan håna och hata andra - men själva tål de säkert inte att någon driver med dem. De är tydligen heliga kor i sina egna ögon.
fredag 21 januari 2011
Hon kunde ha gjort mycket mera
Jag saknar henne här. Hon hade en av Sveriges bästa röster och framförde sångerna på ett unikt sätt.
torsdag 20 januari 2011
Patetiskt och tradigt
131 kommentarer kring detta - hittills! Snacka om het potatis. Hur orkar de? Vad väntar de sig? Att hon skall "göra en pudel" och be om ursäkt? Leda, leda, leda...
onsdag 19 januari 2011
tisdag 18 januari 2011
Du sköna nya värld - pyttsan
När datorisering var ett nytt begrepp trodde väl alla att datorerna skulle göra våra liv enklare. Tänk så mycket tråkigt jobb datorerna skulle utföra åt oss! Och medan datorerna utförde slavgörat kunde vi ägna oss åt roligare och lättsammare saker. Vi skulle kunna lugna ned oss och slippa stress. Och vi skulle lyckligt vandra hand i hand in i det papperslösa samhället.
Hur kunde vi gå på den minan?
Sanningen är ju att datoriseringen har resulterat i att vi är mera stressade än någonsin. Nu skall t.ex. var och en vara sin egen sekreterare. Allting är reglerat in i minsta detalj. Det går inte att ha ett helhetsgrepp om allting man förväntas veta. Var och en ansvarar själv för att ta till sig den information som h*n bör/måste ha. Om du inte är välinformerad, så räknas du alltid som ensam skyldig till den kunskapsbristen. Fler och fler går in i den ökända väggen. Fler och fler blir utbrända. Och aldrig tidigare har vi använt så mycket papper som nu!
Hur kunde vi gå på den minan?
Sanningen är ju att datoriseringen har resulterat i att vi är mera stressade än någonsin. Nu skall t.ex. var och en vara sin egen sekreterare. Allting är reglerat in i minsta detalj. Det går inte att ha ett helhetsgrepp om allting man förväntas veta. Var och en ansvarar själv för att ta till sig den information som h*n bör/måste ha. Om du inte är välinformerad, så räknas du alltid som ensam skyldig till den kunskapsbristen. Fler och fler går in i den ökända väggen. Fler och fler blir utbrända. Och aldrig tidigare har vi använt så mycket papper som nu!
Prestera, prestera, prestera
I mina misantropiska stunder - vilka nog har en tendens att dyka upp allt oftare - tvivlar jag på att det finns altruism. Då tror jag att allting bara handlar om att prestera. Om du inte presterar - eller "levererar" - så är du ingen. Du måste dessutom vara bäst. Vem bryr sig om tvåor?
Allt tjusigt prat om att vi skall älska varandra bara för att vi är människor känns då genomfalskt. Det räcker inte att du är människa för att du skall bli älskad av andra människor. Du måste prestera, du måste vara mycket duktig - du måste vara bäst.
Prestationsångest är en fullt logisk reaktion på en hård omvärld. Om du inte är bäst utan bara nästbäst eller - ännu värre - bara medioker, så kan du hälsa hem. Då har du inte på banan att göra. Ingen räknar med dig. Du hör inte hemma i något lag.
Allt tjusigt prat om att vi skall älska varandra bara för att vi är människor känns då genomfalskt. Det räcker inte att du är människa för att du skall bli älskad av andra människor. Du måste prestera, du måste vara mycket duktig - du måste vara bäst.
Prestationsångest är en fullt logisk reaktion på en hård omvärld. Om du inte är bäst utan bara nästbäst eller - ännu värre - bara medioker, så kan du hälsa hem. Då har du inte på banan att göra. Ingen räknar med dig. Du hör inte hemma i något lag.
måndag 17 januari 2011
Två sanningar
Två sanningar att indoktrinera våra barn med:
1. Otack är världens lön
2. Livet är inte rättvist
Förklaringar:
1. Det kvittar hur mycket du anstränger dig. Det spelar ingen roll hur "närande" och självuppoffrande och altruistisk du är. Ingen tackar dig.
2. Om du väntar dig rättvisa, så måste du tänka om. Klantar och nollor blir mer berömda än du - hur duktig och begåvad du än är eller hur mycket du än anstränger dig - om du inte har de rätta kontakterna eller förekommer i de rätta sammanhangen.
1. Otack är världens lön
2. Livet är inte rättvist
Förklaringar:
1. Det kvittar hur mycket du anstränger dig. Det spelar ingen roll hur "närande" och självuppoffrande och altruistisk du är. Ingen tackar dig.
2. Om du väntar dig rättvisa, så måste du tänka om. Klantar och nollor blir mer berömda än du - hur duktig och begåvad du än är eller hur mycket du än anstränger dig - om du inte har de rätta kontakterna eller förekommer i de rätta sammanhangen.
söndag 16 januari 2011
Sätten att platta till är många
Jag tror att detta är en kvinnlig härskarteknik - mera än en manlig dito:
Anställd Y får en diffus arbetsuppgift av chef X.
Vid tidpunkt T1 undrar X hur långt Y har hunnit. Y har inte ens förstått att arbetsuppgiften borde vara nästan klar.
Vid tidpunkt T2 undrar X om Y är färdig med uppgiften. Y har inte insett att uppgiften nu borde vara klar.
Vid tidpunkt T3 är Y färdig med uppgiften - tror Y. X blir rasande därför att Y har missförstått uppgiften. Y missförstod den därför att den var oklart definierad.
Sic! Det är härskarteknik, det. Y är tillintetgjord.
Anställd Y får en diffus arbetsuppgift av chef X.
Vid tidpunkt T1 undrar X hur långt Y har hunnit. Y har inte ens förstått att arbetsuppgiften borde vara nästan klar.
Vid tidpunkt T2 undrar X om Y är färdig med uppgiften. Y har inte insett att uppgiften nu borde vara klar.
Vid tidpunkt T3 är Y färdig med uppgiften - tror Y. X blir rasande därför att Y har missförstått uppgiften. Y missförstod den därför att den var oklart definierad.
Sic! Det är härskarteknik, det. Y är tillintetgjord.
Svindlande höjder som singel
Jag hävdar att denna är den bästa bit som har gjorts, baserad på en roman. Någon som sätter emot?
lördag 15 januari 2011
Några rader om en feministbok
Det är dödfött. Det är "mission impossible". Vad? Jo: att jag som man skulle komma med negativ kritik mot Liza Marklunds och Lotta Snickares bok "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" (Denna pocketupplaga är från 2009). Jag gör det ändå. Jag väntar mig förnedrande kommentarer från eventuella kvinnliga läsare. Jag blir inte ett dugg förvånad om någon kallar mig "mullig mansgris" eller "äcklig manschauvinist".
Visst har boken sina poänger när det gäller makt, härskartekniker, förtryck m.m. Men författarna verkar hata alla män. Det gör det inte lätt att ta dem på allvar.
Nu måste jag göra en sak väldigt klar: Jag är för ökad jämställdhet. Jag tycker att det är alldeles självklart att män och kvinnor skall behandlas rättvist oavsett kön. På det sättet kanske jag kan kalla mig feminist. Men jag tycker också att man ofta gör en storm i ett vattenglas. Man förstorar problem som är ganska lätta att lösa. Varför t.ex. bråka om vem som städar mest hemma? Om kvinnan vill dammsuga medan mannen gärna dammtorkar och sveper golven - vad är problemet? För statistik. Fixa ett avtal och håll er till det. Den som strider mot avtalet bestraffas på ett kännbart sätt.
Nå, författarna tycks tro, att endast män förtrycker kvinnor. Sanningen är ju att förtryck förekommer på alla möjliga plan människor emellan. Kvinnor kan förtrycka andra kvinnor, kvinnor kan förtrycka män, män kan förtrycka andra män. Det handlar ofta inte om kön. Ofta handlar det om att vissa personer på ett smått sadistiskt sätt njuter av att förtrycka vissa medmänniskor. Det rör sig snarare om topdog/underdog.
Nu måste jag göra en sak väldigt klar: Jag är för ökad jämställdhet. Jag tycker att det är alldeles självklart att män och kvinnor skall behandlas rättvist oavsett kön. På det sättet kanske jag kan kalla mig feminist. Men jag tycker också att man ofta gör en storm i ett vattenglas. Man förstorar problem som är ganska lätta att lösa. Varför t.ex. bråka om vem som städar mest hemma? Om kvinnan vill dammsuga medan mannen gärna dammtorkar och sveper golven - vad är problemet? För statistik. Fixa ett avtal och håll er till det. Den som strider mot avtalet bestraffas på ett kännbart sätt.
Nå, författarna tycks tro, att endast män förtrycker kvinnor. Sanningen är ju att förtryck förekommer på alla möjliga plan människor emellan. Kvinnor kan förtrycka andra kvinnor, kvinnor kan förtrycka män, män kan förtrycka andra män. Det handlar ofta inte om kön. Ofta handlar det om att vissa personer på ett smått sadistiskt sätt njuter av att förtrycka vissa medmänniskor. Det rör sig snarare om topdog/underdog.
Jag har nästan hela mitt vuxna liv arbetat på arbetsplatser med stor kvinnodominans. Männen har varit i klar minoritet på de jobb jag har haft. Jag har sett fenomen som författarna beskriver - men de förekommer inte som författarna tror. Kvinnor kan mycket väl (på ett raffinerat sätt) förtrycka män och förhindra andra kvinnor att göra karriär m.m.
Liza och Lotta förenklar, överdriver och generaliserar. På det viset är det lätt att driva en tes. Vad sägs t.ex. om detta?:
"Det finns inget magiskt i att lyckas på jobbet.
Du behöver tre saker: Feedback, mentorer och nätverk.
Så enkelt, och så svårt, är det.
Män får dessa tre ingredienser automatiskt. Det enda de behöver göra är att kliva in genom dörren på arbetsplatsen.
Kvinnor får inget av det här på något naturligt sätt.
Vi måste vara aktiva och skaffa oss det."
(s. 140)
Du behöver tre saker: Feedback, mentorer och nätverk.
Så enkelt, och så svårt, är det.
Män får dessa tre ingredienser automatiskt. Det enda de behöver göra är att kliva in genom dörren på arbetsplatsen.
Kvinnor får inget av det här på något naturligt sätt.
Vi måste vara aktiva och skaffa oss det."
(s. 140)
Jag hävdar: Det är kvalificerat skitsnack. Jag har aldrig någonsin fått något av det automatiskt. Och i ett yrke där de allra flesta är kvinnor måste männen visa sig duktigare än kvinnorna för att räknas med - det är min erfarenhet.
Om vi skall komma någonstans i vårt arbete för ökad jämställdhet, så måste vi sluta betrakta varandra som fiender värda förakt. Militanta feminister måste sluta dra alla män över en kam. Pojkar är inte smådjävlar redan på BB. Män är individer.
Om vi skall komma någonstans i vårt arbete för ökad jämställdhet, så måste vi sluta betrakta varandra som fiender värda förakt. Militanta feminister måste sluta dra alla män över en kam. Pojkar är inte smådjävlar redan på BB. Män är individer.
fredag 14 januari 2011
Favorit i repris
Vi får se hur länge det får ligga ute innan någon stoppar det...
Om man skall förklara för någon som inte har en aning vad rock'n'roll är för något - och man får bara använda ett enda exempel! - så skulle jag välja det här gitarrspelet. Kolla in och lyssna noga efter 2 minuter och 18 sekunder! Det slutar efter 4 minuter och 55 sekunder - när en viss sångare börjar sjunga. Det är själva kärnan. Det är själva kvintessensen. Ingen uppsats i världen kan förklara det bättre.
That's rock'n'roll!
Om man skall förklara för någon som inte har en aning vad rock'n'roll är för något - och man får bara använda ett enda exempel! - så skulle jag välja det här gitarrspelet. Kolla in och lyssna noga efter 2 minuter och 18 sekunder! Det slutar efter 4 minuter och 55 sekunder - när en viss sångare börjar sjunga. Det är själva kärnan. Det är själva kvintessensen. Ingen uppsats i världen kan förklara det bättre.
That's rock'n'roll!
onsdag 12 januari 2011
Långtråkigt om långdistanslöpning
Haruki Murakami nämns ibland som en möjlig vinnare av Nobelpriset. Efter att nästan ha läst färdigt "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" (Original 2007, sv. uppl. 2010) sitter jag här undrande. Jag frågar mig: "Vad är det som är så fantastiskt med denna bok?". En del recensenter lär ha blivit alldeles lyriska. Det kan jag inte förstå. Jag vill inte ägna mera tid åt den än vad jag nu har gjort - med c:a 30 sidor kvar att läsa.
I mina ögon är boken "pratig". Författaren verkar inte ha redigerat sin text. Någon recensent gillade det anspråkslösa i boken. Det tycker jag tvärtom är en nackdel. Om man väntar sig en massa djupsinniga resonemang kring löpning och skrivande, så måste man bli besviken. Här finns nästan inga djupsinnigheter alls. Det "djupaste" vi får oss till livs är ungefär att man når inga fantastiska framgångar utan stora uppoffringar - och att man måste fortsätta kämpa även om det tar emot. Man behöver inte vara en lysande filosof för att komma på något sådant. Och eleganta och imponerande stiliga meningsbyggnader, då? De lyser med sin frånvaro.
Det blir mest ganska egotrippade dagboksliknande skriverier. Han "pjatar å pjatar". Det blir trivialt och ytligt. Prosan känns ganska livlös och utan passion. Som mera intressant blir boken egentligen när Murakami avviker från ämnet och t.ex. skriver om sin samling vinylskivor.
Nej, den här boken borde egentligen ha gjorts om radikalt. Det vore sannolikt bättre om den hade varit en enda lång essä.
Den recension som jag känner mest sympati med är denna i Expressen.
I mina ögon är boken "pratig". Författaren verkar inte ha redigerat sin text. Någon recensent gillade det anspråkslösa i boken. Det tycker jag tvärtom är en nackdel. Om man väntar sig en massa djupsinniga resonemang kring löpning och skrivande, så måste man bli besviken. Här finns nästan inga djupsinnigheter alls. Det "djupaste" vi får oss till livs är ungefär att man når inga fantastiska framgångar utan stora uppoffringar - och att man måste fortsätta kämpa även om det tar emot. Man behöver inte vara en lysande filosof för att komma på något sådant. Och eleganta och imponerande stiliga meningsbyggnader, då? De lyser med sin frånvaro.
Det blir mest ganska egotrippade dagboksliknande skriverier. Han "pjatar å pjatar". Det blir trivialt och ytligt. Prosan känns ganska livlös och utan passion. Som mera intressant blir boken egentligen när Murakami avviker från ämnet och t.ex. skriver om sin samling vinylskivor.
Nej, den här boken borde egentligen ha gjorts om radikalt. Det vore sannolikt bättre om den hade varit en enda lång essä.
Den recension som jag känner mest sympati med är denna i Expressen.
tisdag 11 januari 2011
måndag 10 januari 2011
Lågt i tak och höga trösklar
Varför måste de bråka? Varför inte bara stillsamt konstatera att man har olika åsikter? Båda har rätt och båda har fel. Har vi åsiktsfrihet eller har vi inte?
söndag 9 januari 2011
Positiv korrelation
Finns det ett samband? Jag upptäckte det nyss när jag kollade mitt resultat på högskoleprovet. Enligt det så tillhör jag de 3-4 % "duktigaste" i befolkningen. Jämför det med detta. Jo, jag tror att det finns ett visst samband. En stor del av högskoleprovet handlar om snabb slutledningsförmåga. Och vad är det IQ handlar om? Just det.
lördag 8 januari 2011
Viss reklam är farlig och fördummande
Jag upphör aldrig att reta mig på dum och ond reklam. Mycket reklam verkar oavsiktligt rikta sig till barn eller mindre begåvade vuxna. Reklammakarna tycks ha ansträngt sig för att göra budskapet så lättsmält och - tror de - skojigt som möjligt. Andra reklammakare vill försöka tilltala det allra simplaste och lägsta i den svenska folkhumorn.
Exempel på dum reklam:
* Rea på en stor varuhuskedja. Massor av anställda beger sig ut i snön, går på ett töntigt sätt och trampar upp en yta. Därefter ser man marken ur ett fågelperspektiv. Man har trampat fram ordet REA i snön. Varför? Hur tänkte man då? Skulle det vara roligt eller vad? Förryckt och utan logik.
* En dryg och självbelåten typ sitter tillbakalutad och pratar om reservdelar. Det hela slutar med att han säger "De' e' nemas problemas". Varför? Hur tänkte man då? Skulle det vara roligt eller vad? Förryckt och utan logik.
Exempel på dum reklam:
* Rea på en stor varuhuskedja. Massor av anställda beger sig ut i snön, går på ett töntigt sätt och trampar upp en yta. Därefter ser man marken ur ett fågelperspektiv. Man har trampat fram ordet REA i snön. Varför? Hur tänkte man då? Skulle det vara roligt eller vad? Förryckt och utan logik.
* En dryg och självbelåten typ sitter tillbakalutad och pratar om reservdelar. Det hela slutar med att han säger "De' e' nemas problemas". Varför? Hur tänkte man då? Skulle det vara roligt eller vad? Förryckt och utan logik.
Exempel på ond reklam:
* En man som heter Karl/Carl blir kallad för Kalle. Det tycker han inte om. Han skall se skillnad på två identiska bilder, föreställande kassar. Han misslyckas med att besvara frågan vilken kasse som är billigast. Det är den högra kassen som är billigast eftersom den är inköpt på ***. Karl/Carl blir hånad för att han inte visste det rätta svaret. "Det blev priceless för dej, Kalle!". Tittarna ställer sig på mobbarnas sida mot mobbningsoffret.
När man för en gångs skull gör en hyfsat bra reklamfilm, så blir det i alla fall inte rätt. Jag tänker på den reklamfilm där Mads Mikkelsen pratar om "alla dagarna". Den blev snabbt parodierad av David Hellenius. Det var lite mesigt gjort av Hellenius. Han borde ge sig på annan reklam som är värd mera kritik.
Dum och töntig reklam underkänner folks intelligens. Den infantiliserar och gör trams. Den fördummar.
Ond reklam injicerar ondska i små, små doser i folks medvetanden. Den sprider ondska likt en cancersvulst sprider cancer.
* En man som heter Karl/Carl blir kallad för Kalle. Det tycker han inte om. Han skall se skillnad på två identiska bilder, föreställande kassar. Han misslyckas med att besvara frågan vilken kasse som är billigast. Det är den högra kassen som är billigast eftersom den är inköpt på ***. Karl/Carl blir hånad för att han inte visste det rätta svaret. "Det blev priceless för dej, Kalle!". Tittarna ställer sig på mobbarnas sida mot mobbningsoffret.
När man för en gångs skull gör en hyfsat bra reklamfilm, så blir det i alla fall inte rätt. Jag tänker på den reklamfilm där Mads Mikkelsen pratar om "alla dagarna". Den blev snabbt parodierad av David Hellenius. Det var lite mesigt gjort av Hellenius. Han borde ge sig på annan reklam som är värd mera kritik.
Dum och töntig reklam underkänner folks intelligens. Den infantiliserar och gör trams. Den fördummar.
Ond reklam injicerar ondska i små, små doser i folks medvetanden. Den sprider ondska likt en cancersvulst sprider cancer.
fredag 7 januari 2011
torsdag 6 januari 2011
INSENOOPTION
Sedd:
Skickligt hantverk. Det är också allt. Tabbarna i "Inception" är många. Kritikerna löpte amok och blev kollektivt förförda och lurade. Det är bara två kritiker jag kan hålla med - SvD:s och UNT:s. Det här är en film som larmar och gör sig till. Det är en film för en publik som vill känna sig smart för en gångs skull - samtidigt som den tyst och i hemlighet undrar "Vad tusan handlade filmen om?". Dess egentliga budskap - om det nu finns något - är högst sannolikt väldigt torftigt. Sanna mina ord: Det är bara en tidsfråga innan det dyker upp en mördande parodi på den här filmen. Tidningen MAD skulle inte ha behövt ändra mycket i storyn.
Noble art? Tja, det är i alla fall inte lätt...
Slutet på den match som kanske är den bästa någonsin. Någon måste utses till segrare. Båda kämpade som vilda djur. Sällan eller aldrig har väl två boxare varit så jämna och tagit emot så mycket stryk.
onsdag 5 januari 2011
Dum design - igen
I min förra blogg skrev jag ibland om dum design. Nu har det dykt upp ett tillfälle att blogga om dum design även här. Smörkniven som avbildas här ovan är dumt designad. Den är nämligen en ergonomisk orimlighet. Kniven går knappt att hålla i. Att bre ut smör på en brödskiva med den är nästan omöjligt. Någon kanske tycker att designen är "cool" eller "häftig" eller "elegant" eller vad vet jag, men den är likväl dum - eftersom kniven är opraktisk. Man kan påstå att denna smörkniv inte är lämpad för sitt ändamål.
tisdag 4 januari 2011
Några rader om "Bläckfisken" - igen
Sedd igen:
Jag har bloggat tidigare om TV-serien "Bläckfisken" - bl.a. här och här. Faktum kvarstår. Nu är jag mitt inne i säsong 4. Det är en bra serie - men den hade kunnat bli Den Ultimata Maffiaserien. I sina bästa stunder går den inte att överträffa. Men tyvärr får man då och då känningar av "Pekoral!".
Det är t.ex. i en del taffliga scener där man säger väldigt konstiga och onaturliga saker. Och så dessa tabbar... Man undrar ibland om det inte fanns någon scripta att anlita. Exempel? Ja: i en scen har en man en hårt knuten slips. Nästa gång han är i bild knyter han loss slipsen och knäpper upp översta skjortknappen. Och nästa gång han är i bild - ett fåtal sekunder senare - är slipsen åter hårt knuten med slipsnål i!
Om man kan bortse från sådana tabbar och konstigt snack - där dessutom mycket är smått irriterande dubbat - så är ändå denna TV-serie nästan magisk. Dramatik saknas sannerligen inte. Det är kolossalt spännande stundtals. Fotot är mycket bra och musiken är magnifik. Och så gillar jag att se de italienska miljöerna och lyssna på det sköna italienska språket.
Det är t.ex. i en del taffliga scener där man säger väldigt konstiga och onaturliga saker. Och så dessa tabbar... Man undrar ibland om det inte fanns någon scripta att anlita. Exempel? Ja: i en scen har en man en hårt knuten slips. Nästa gång han är i bild knyter han loss slipsen och knäpper upp översta skjortknappen. Och nästa gång han är i bild - ett fåtal sekunder senare - är slipsen åter hårt knuten med slipsnål i!
Om man kan bortse från sådana tabbar och konstigt snack - där dessutom mycket är smått irriterande dubbat - så är ändå denna TV-serie nästan magisk. Dramatik saknas sannerligen inte. Det är kolossalt spännande stundtals. Fotot är mycket bra och musiken är magnifik. Och så gillar jag att se de italienska miljöerna och lyssna på det sköna italienska språket.
måndag 3 januari 2011
Några rader om en "Clintan"-film
Sedd igen:
Nu är jag inte överens med Imdb. Deras betyg (motsvarande 3,3 på en femgradig skala) är lite för lågt. Clints "Absolut makt" är enligt min mening värd minst en fyra på en femgradig skala. Det som drar ned betyget är att den person som Clint porträtterar knappast skulle ha klarat sig så länge i verkligheten som han gör i filmen. Att han kunde röra sig så obehindrat i olika sammanhang ter sig otroligt. Det förekommer även en hel del s.k. goofs. Men, bortsett från det, så är den här filmen mycket sevärd.
söndag 2 januari 2011
Too many?
Njae... Jag är skeptisk. Boken "Many years from now" (Original 1997, svensk upplaga 1998) som bygger på intervjuer med Paul McCartney är i mitt tycke för tjock. Det blir som i Monty Python-sketchen där konstnären som skulle måla den sista nattvarden tog i och målade tre Jesus. "Too many?" Man hade med fördel kunnat stryka c:a 150 av de nästan 700 sidorna. Det blir alltför mycket kalenderbitande. Det blir alltför nördigt. Varje liten händelse tycks få en avgörande betydelse.
Visst kan det vara intressant att få veta vem som egentligen var den främste upphovsmannen bakom vissa av Beatles' låtar, men här går det till överdrift. Jag skulle vilja se en nedbantad version av boken - en sorts "McCartney for dummies". Den här boken är bara intressant för någon som tänker ställa upp i något tävlingsprogram på TV där det enda ämnet för tävlingsfrågorna är Beatles.
Den bästa boken om Beatles är fortfarande "En revolution i huvudet" av Ian MacDonald. Se här och här.
Visst kan det vara intressant att få veta vem som egentligen var den främste upphovsmannen bakom vissa av Beatles' låtar, men här går det till överdrift. Jag skulle vilja se en nedbantad version av boken - en sorts "McCartney for dummies". Den här boken är bara intressant för någon som tänker ställa upp i något tävlingsprogram på TV där det enda ämnet för tävlingsfrågorna är Beatles.
Den bästa boken om Beatles är fortfarande "En revolution i huvudet" av Ian MacDonald. Se här och här.
Sanslöst bra
Ah, jag trodde inte att den fanns därute. Vad glad jag blir för att jag hade fel! "First song (for Ruth)" måste vara en av de absolut vackraste och mest sensibla låtar som har skrivits. Jag har bloggat lite om den tidigare här. Lyssna på hela låten och låt dig fascineras. Lägg särskilt märke till hur Stan återkommer efter en ganska lång andhämtningspaus. Det händer efter 7 minuter och 45 sekunder. Genialt! Otroligt musikaliskt!
Irriterande tankelättja
Eftersom jag är filosofiskt lagd och har ett öppet sinne som är inställt på att det kan finnas flera bra lösningar på samma problem, så har jag lite svårt att förlika mig med andra människors stelbenta trångsynthet. Jag föraktar ett sådant beteende där man tar en massa saker för givna - då man egentligen inte alls kan ta dem för givna. Jag hatar förhastade slutsatser. Jag föraktar intellektuell lättja - då man tror att man genast har hittat den ultimata lösningen när man egentligen bara har hittat en preliminär och ganska tafflig lösning.
Människor vill alltid ha konkreta exempel för att kunna begripa en tankegång. Så - här kommer ett konkret exempel.
Jag har hjälpt min äldsta dotter att flytta en massa föremål. Då måste jag parkera bilen någonstans. Det finns inte gott om fri yta att ställa bilen på nu när det finns kolossala snömassor överallt. Jag parkerade därför på en ledig parkeringsficka utanför huset där dottern skall bo. Observera nu att det ingenstans framgick att det finns särskilda förhyrda P-platser där jag ställde bilen. Ingen skylt eller annat informerade om att den plats jag tog är en av någon hyresgäst betald parkeringsplats. Nå, jag håller på att plocka ut någonting ur bilen när jag hör någon röst från ett obestämt håll: "Hallå, hallå!". Jag flackar med blicken hit och dit tills jag ser henne - det är en medelålders kvinna som upprört påkallar min uppmärksamhet.
Jag: "Ja-a?"
Hon: "Kan du flytta på din bil?! Det där är min plats! Jag har betalat för den parkeringsplatsen!"
Jag: "Jaha. Och hur skulle jag kunna veta det?!"
Hon: "Ja, men - det säger ju sig självt!"
Jag: "Nej. Det säger sig inte alls självt!"
Poängen med denna historia ur verkligheten är att det i själva verket inte är mycket som säger sig självt. Den parkeringsplats varpå jag ställde min bil hade lika gärna kunnat vara reserverad för besökande eller någon annan kategori. Den hade också kunnat vara fri och icke alls reserverad.
Direkt efter denna händelse svor jag ve och förbannelse över den grälsjuka kärringen...
Människor vill alltid ha konkreta exempel för att kunna begripa en tankegång. Så - här kommer ett konkret exempel.
Jag har hjälpt min äldsta dotter att flytta en massa föremål. Då måste jag parkera bilen någonstans. Det finns inte gott om fri yta att ställa bilen på nu när det finns kolossala snömassor överallt. Jag parkerade därför på en ledig parkeringsficka utanför huset där dottern skall bo. Observera nu att det ingenstans framgick att det finns särskilda förhyrda P-platser där jag ställde bilen. Ingen skylt eller annat informerade om att den plats jag tog är en av någon hyresgäst betald parkeringsplats. Nå, jag håller på att plocka ut någonting ur bilen när jag hör någon röst från ett obestämt håll: "Hallå, hallå!". Jag flackar med blicken hit och dit tills jag ser henne - det är en medelålders kvinna som upprört påkallar min uppmärksamhet.
Jag: "Ja-a?"
Hon: "Kan du flytta på din bil?! Det där är min plats! Jag har betalat för den parkeringsplatsen!"
Jag: "Jaha. Och hur skulle jag kunna veta det?!"
Hon: "Ja, men - det säger ju sig självt!"
Jag: "Nej. Det säger sig inte alls självt!"
Poängen med denna historia ur verkligheten är att det i själva verket inte är mycket som säger sig självt. Den parkeringsplats varpå jag ställde min bil hade lika gärna kunnat vara reserverad för besökande eller någon annan kategori. Den hade också kunnat vara fri och icke alls reserverad.
Direkt efter denna händelse svor jag ve och förbannelse över den grälsjuka kärringen...
lördag 1 januari 2011
Lisa, farväl
Jag kommer att sakna Lisa Magnussons krönikor ibland. Det fanns visserligen många gånger då jag retade mig på hennes åsikter, men det fanns också tillfällen då jag höll med henne till fullo. Tre av hennes krönikor som jag tycker om är denna, denna och denna. Hon var en frisk fläkt i det tradiga mediaträsket. Klart intelligent med - som man säger - en vass penna. (Dags att hitta på en ny formulering, kanske? Ett vasst tangentbord?)
Metabloggpost
Min blogg är min bästa vän.
Den meningen kanske kräver en förklaring. Jag menar så här:
Ibland känns det totalt meningslöst och helt utan poäng att framföra åsikter och synpunkter. Ingen i min närhet bryr sig ändå om vad jag tycker och tänker, känns det som - i vissa lägen. Det är den gamla vanliga visan om att ingen blir profet i sin hemstad. Ingen blir hyllad i sin egen krets. Men då har jag min blogg att "prata ut" med.
Så här: Även om jag t.ex. hade haft en IQ på 150 och klarat 2,0 på högskoleprovet hade ingen i min närhet fäst något större avseende vid mina förslag i olika sammanhang. Det spelar ingen roll hur många gånger jag bevisar min "duktighet" på olika områden. Det gör ingen skillnad. Ingen fäster större vikt vid mig av den anledningen. "En ann' är så god som en ann'". "Du ska inte tro att du är nå't".
Den meningen kanske kräver en förklaring. Jag menar så här:
Ibland känns det totalt meningslöst och helt utan poäng att framföra åsikter och synpunkter. Ingen i min närhet bryr sig ändå om vad jag tycker och tänker, känns det som - i vissa lägen. Det är den gamla vanliga visan om att ingen blir profet i sin hemstad. Ingen blir hyllad i sin egen krets. Men då har jag min blogg att "prata ut" med.
Så här: Även om jag t.ex. hade haft en IQ på 150 och klarat 2,0 på högskoleprovet hade ingen i min närhet fäst något större avseende vid mina förslag i olika sammanhang. Det spelar ingen roll hur många gånger jag bevisar min "duktighet" på olika områden. Det gör ingen skillnad. Ingen fäster större vikt vid mig av den anledningen. "En ann' är så god som en ann'". "Du ska inte tro att du är nå't".
I denna blogg resonerar jag med mig själv. Kommentarerna är skrattretande få. Det har jag gett upp - att få i gång någon sorts vettig dialog med mina läsare. Men att resonera med sig själv i en blogg är i alla fall bättre än att försöka resonera med människor av kött och blod och då lika gärna kunna prata med en vägg. Jag bygger ett slags författarskap samtidigt som jag försöker göra mig själv till en "större" och "bättre" människa.
Min blogg är en sorts spegel. Jag läser vad jag själv har skrivit, jag ser förtjänster och jag ser brister. Jag inbillar mig inte att min blogg har något som helst inflytande i något sammanhang över huvud taget. Jag är inte intressant på köttmarknaden och jag är inte heller intressant på bloggmarknaden. Jag bryr mig inte. Jag är luttrad.
Min blogg förstår mig alltid. Min blogg har alltid överseende med alla mina fel och brister. Min blogg är min bäste lyssnare. Min blogg är därför min bästa vän.
Min blogg är en sorts spegel. Jag läser vad jag själv har skrivit, jag ser förtjänster och jag ser brister. Jag inbillar mig inte att min blogg har något som helst inflytande i något sammanhang över huvud taget. Jag är inte intressant på köttmarknaden och jag är inte heller intressant på bloggmarknaden. Jag bryr mig inte. Jag är luttrad.
Min blogg förstår mig alltid. Min blogg har alltid överseende med alla mina fel och brister. Min blogg är min bäste lyssnare. Min blogg är därför min bästa vän.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
