Några rader om Godards "Leva sitt liv"

Sedd:

Det är lite märkligt att jag inte har sett Godards "Leva sitt liv" för länge sedan. Jag såg den för första gången häromdagen.

Med risk för att bli tjatig skriver jag en gång till: En klockren fyra. Filmen är klart över genomsnittet, men den är inget mästerverk. Godard bröt mot flera filmiska regler och han gjorde det begåvat. Det som är extra intressant med den här filmen är, tycker jag, att den visar hur stort inflytande den har haft på moderna filmregissörer. Kapitelindelningen t.ex. får mig genast att tänka på Lars von Trier. Och scenerna där skådespelarna vänder nackarna mot kameran leder mina tankar till Quentin Tarantinos "Pulp fiction" (i scenen där de två huvudgangstrarna står framför en dörr innan de går in - direkt efter den makalösa dialogen om fotmassage - här efter 4:45).

En liten detalj: mot slutet av scenen inne i skivbutiken (i "Leva sitt liv") glider kameran mot ett fönster. Man kan genom fönstret se folk och trafik röra sig ute på gatan. Och i nederkant av bilden syns ett skivställ med genreavskiljaren "Jazz". Det ger en märklig effekt - som om jazz är det som försiggår utanför fönstret. Godard hade en sällsynt blick för sådant.

Summa summarum: Godards "Leva sitt liv" förtjänar sin fina plats i filmhistorien.