Så sjöng Richard Thompson en gång (i låten "Can't win" - här). Ibland undrar man vart s.k. vanlig hyfs har tagit vägen. En del människor har väldigt dåliga "känslospröt" för vad som passar sig eller inte är så lämpligt. I dag har jag råkat ut för tre sådana sinsemellan olika typer. Som burdusa tölpar bara klampar de på utan att först fråga om de stör eller något liknande. De bara tar för givet att jag inte har något bättre för mig och att jag skall bli jublande glad över att se dem. Helst skall jag väl falla ned på knä och kyssa deras händer. Den siste av dem var en sådan där påträngande typ som stod väldigt nära mig i kassakön. I sådana lägen går jag i gång. Det var nästan att jag hade frågat honom "Vill du slicka mej i örat eller va' e' de' frågan om?". Det var nog tur att jag höll tyst - annars hade jag väl åkt på stryk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar