tisdag 31 januari 2012

Svårt att sova? Prova denna.


Det är märkligt - att man kan skriva en så tradig bok om ett så spännande ämne. Lynne McTaggarts bok "Fältet : jakten på universums hemliga kraft" (2011) skulle kunna ha blivit en helt makalös bok om t.ex. Bill Bryson hade skrivit den. Nu är den i stället ett sömnpiller. Jag pallade 100 sidor. Sedan fick jag typ kramp - med c:a 200 sidor kvar.

Det må vara hänt att hon har helt rätt i sak. Det lär bli svårt att motbevisa henne. Men att använda så här många ord på ett så sövande sätt borde nästan vara kriminellt.


Nej, läs hellre detta och detta. Och se hellre detta.

måndag 30 januari 2012

söndag 29 januari 2012

Vad kallas det? Att yngras?

"Lopez ser yngre ut än någonsin". Jo, så stod det i en tidning. Besynnerligt. Ser hon alltså yngre ut nu än hur hon såg ut som nyfödd? Ett exempel på klantig journalistik.

Dagens haiku

En skitstövel är
en skitstövel om än med
stiliga lågskor.

En sällsynt liten bok

Vilken bok är detta?


Nej. Det är inte lätt att veta. Låt oss titta på titelbladet (retuscherat av mig - jag raderade min namnteckning):


Tryckår 1937. Föreställ er att sätta denna bok i händerna på dagens ungdom. De skulle tro att du kom från en annan planet. De skulle säga "Orka" och luta sig tillbaka för att leka med sina mobiltelefoner.

Man kan tro att denna bok är alltför barnslig för en vuxen publik. Så är det inte. Den bör intressera varje vuxen läsare som är det minsta nyfiken på alfabetets och bokens historia.

Någon sade att vi kommer alltid att läsa. Låt oss hoppas det. Men man kan inte vara helt säker. Dock kommer vi sannolikt - om vi finns i framtiden - att fortsätta vilja berätta och lyssna till berättelser. Det var så detta började. Någon hade behov av att visa vad han/hon hade upplevt. Alltså ristade man i grottan hur någon var på jakt och mötte t.ex. en bison. Så småningom "skrev" man brev av bilder. Man ville meddela sig.

Sedan kom de egyptiska hieroglyferna. Och så kom persernas kilskrift. O.s.v. På sidan 81 i denna bok finns ett schema där man ser hur olika alfabet hänger ihop. Vår bokstav A härstammar från hieroglyfen för oxe, D kan härledas tillbaka till hieroglyfen för dörr, M kommer från hieroglyfen för vatten - etc.

Det här rör sig om en gedigen och faktaspäckad liten bok, med klara och pedagogiska illustrationer. Tanken att ge ut denna bok på nytt - i någon sorts barnbibliotek - känns helt världsfrånvänd. Ingen bokförläggare skulle kunna komma på en sådan förryckt idé.

lördag 28 januari 2012

Ett geni som flippade ut

Måste priset vara så högt? Det är den första frågan som dyker upp i min skalle. Måste man bli komplett galen om man vill bli världsmästare i schack? Frågan är inte helt stollig. Se filmen och döm själva. Tre recensioner här, här och här. Trailer här.

Att han var ett geni inom schack är odiskutabelt. Men hans sociala intelligens? Nästan obefintlig. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att i stort sett det enda som sysselsatte hans hjärna från sju års ålder var schack och ingenting annat. Och när han väl hade blivit världsmästare - vad skulle han då göra?

Så småningom blev han antisemit. Hans mamma var judinna och hans biologiska pappa var jude. Läs mera t.ex. här.

Let it be

Jag hade en f.d. "vän" som var så "viktig" att han inte ens svarade på mail från mig. Jag tror jag vet varför han sade upp bekantskapen. Ändå har jag sträckt ut en hand och försökt. Ändå har jag kommit med glada tillrop. Ändå har jag visat prov på uppskattning. Men han sket i alltihop. Han tålde nog inte att bli ifrågasatt och emotsagd. Han ville väl att alla andra skulle dansa efter hans pipa. När jag inte följde hans minsta vink och stämde in i den bedårade hyllningskören och tyckte att han var superduktig på allt han höll på med ville han inte längre ha mig som vän. Det är härskarteknik, det.

Och nu - jag bryr mig inte. Jag hade ett bra liv innan jag lärde känna honom. Jag kan ha ett fortsatt bra liv utan honom i min vänkrets.

fredag 27 januari 2012

Amy en gång till

Kan inte låta bli... Jag tycker denna är bättre än originalet.

En unik musik-DVD


När jag har sett och hört den här dokumentärfilmen blir det bara mera uppenbart att vi har förlorat en makalös sångerska. Filmen gavs ut 2007 och visar Amy i relativt god form. Sedan vet vi hur det gick. Det är bedrövligt sorgligt och plågsamt.

Men hennes röst finns bevarad för all framtid. Det är alltid något. För mig var hon en lika viktig sångerska som t.ex. Billie Holiday eller Ella Fitzgerald.


Jag tror att hon gick under bl.a. för att hon inte blev riktigt klok på vad publiken - vi - ville ha. Hon kände sig förmodligen inte tillräckligt älskad. Hon var också - det sade hon själv i en intervju - mycket otrygg i sig själv. Ju större frisyr, desto mera otrygg.

Hur som helst - jag kommer alltid att minnas henne för sådana mästerliga låtar som "Back to black", "Tears dry on their own", "Rehab", "Love is a losing game" och "You know I'm no good". Helt unika bitar framförda på ett högst personligt sätt. Hon var i en klass för sig.

torsdag 26 januari 2012

Favorit i repris

En gammal goding - denna.

En ickerecension


Boken "Svenska ödehus" (2008) har så deprimerande bilder att jag inte orkar med den. Jag blir så nedstämd av att se sådant förfall. Läs därför detta i stället.

onsdag 25 januari 2012

En klok Bengt

Jag har tidigare hävdat - här - att Bengt Göransson är en klok man. Det kan jag påstå igen - efter att ha läst detta.

"(...) jag är också upprörd över en mediekampanj som förlorat all sans och undrar om de som varit drivande i den känner glädje över att de haft framgång i vad som, oavsett de tillkortakommanden som Juholt själv bär ansvar för, bara kan beskrivas som mobbning."

tisdag 24 januari 2012

Dagens sanningssägare

Leif G W Persson - vilken hjälte! I dagens avsnitt av "Veckans brott" gick han hårt åt lata poliser som inte gitter göra det enklaste utredningsuppdrag. Se, lyssna och njut av detta!

måndag 23 januari 2012

En bok bättre oskriven


Författaren till den här boken tror säkert att han är jättesmart och väldigt rolig. Men det finns en hake. Boken är inte speciellt smart skriven och den är inte alls rolig. Nog sagt.

Repetition



Luther än en gång... Jag repeterar.

Således: alla som påstår att det är Luthers fel att vi är tungsinta och tråkigt pliktmedvetna etc. pratar i nattmössan. Luther ville egentligen att vi skulle glädja oss med lovsång till Guds ära.

söndag 22 januari 2012

Achtung!

Ingen kan använda uttrycket "Jag kan, jag vill, jag ska" och fortsätta ha mitt förtroende. Den töntiga formuleringen är i mitt sinne alltid förknippad med en viss skrattretande figur i "Plötsligt i Vinslöv". Han som bl.a. tvättade sina golfbollar och lade dem på tork.

Om en amerikansk presidentkandidat säger - i översättning, alltså - "Jag kan, jag vill, jag ska", så hissar jag omedelbart en varningsflagga.

Några rader om "Sarahs nyckel"

Sedd:

"Sarahs nyckel" är knappast något mästerverk - en svag fyra från mig - men den bör ses. Helt väntat och totalt förutsägbart stretade recensionerna lite åt olika håll. Det blir så när en film behandlar ett så känsligt och diskutabelt ämne. Här får vi lära oss att fransmännen minsann inte var särskilt intresserade av att rädda judar undan förintelsen. Filmen bör ses därför att läxan aldrig får glömmas. Det är en tunn linje mellan godhet och ondska.

Kristin Scott Thomas är alltid sevärd - inte bara p.g.a. sitt fascinerande ansikte utan främst därför att hon alltid "levererar". Hon är suverän på konstpauser och sparsam mimik. Mycket av hennes skådespel sitter i blicken. I min värld är hon ungefär lika bra som Isabelle Huppert.


lördag 21 januari 2012

Drevet vann

Kom inte och säg att mediadrevet inte spelade någon roll när Juholt tvingades avgå. Det är klart att det gjorde. Kom inte heller och påstå att svenska massmedia som helhet är vänstervridna. De vänstervridna svenska massmedia skulle alltså ha sänkt (s) för att nästan kuppmässigt tvinga fram en (v)-regering? Inte sannolikt.

Dagens haiku

Tingen trilskas.
Allting är som prövningar.
Utan instruktion.

Fram i ljuset/ljudet

Vi fick en bokhylla - en likadan smal variant som vi redan hade. Tack vare den kan nu kassettbanden komma fram ur gömmorna. Det var åratal sedan jag lyssnade på något kassettband. Härligt att återupptäcka gamla godingar!

Ett länktips

Vi får aldrig glömma

fredag 20 januari 2012

Och tycka tycka hit och tycka tycka dit

Skärmbildsdumpning från Aftonbladet nyss:


Frågan är fel ställd. Det hade varit mera adekvat att formulera frågan t.ex. så här:
- Tror du att det är till socialdemokraternas fördel om Juholt sitter kvar?

Borgerliga väljare kan tycka att Juholt skall sitta kvar - ty de anser kanske att han kommer att leda till partiets totala sammanbrott. Och det är kanske vad borgarna vill.

torsdag 19 januari 2012

Trött

Jag gitter inte.
Det enda som återstår denna dag är att säga God natt!
Jag gör det med den här.

onsdag 18 januari 2012

Leonard igen

Han är nu helt enkelt bäst - Leonard. Här!

tisdag 17 januari 2012

En stressminskande åtgärd

Än en gång har jag siktat för högt när det gäller läsning. Högen på mitt nattduksbord måste krympas. Jag kan inte läsa på heltid. "Jag är Zlatan" är en av de böcker jag får lämna tillbaka olästa till biblioteket.

Kristna lever farligt

En bra ledare i DN - här. Det händer inte varje dag.

Money, money, money

Helt sinnessjukt - detta. Lägg ner!

måndag 16 januari 2012

Några rader om några häpnadsväckande vittnesbörd

Det är onekligen en fascinerande historia - den som berättas i Todd Burpos "Himlen finns på riktigt" (2011).


Du kan läsa vad boken handlar om här:


En ganska intressant recension finner du här. En annan recensent skrev att boken är "trosstärkande". Det är bara att instämma.

Det är inte första gången någon har skildrat vad som händer strax efter dödsögonblicket. Och förvånande ofta stämmer skildringarna överens. Folk som har dött och återvänt till livet återger ungefär samma fenomen. Skulle alla de berättelserna vara lögn och förbannad dikt? Det har jag svårt för att tro.

Det skulle dock inte förvåna mig det minsta om det dyker upp konspirationsteorier kring detta. Någon kommer väl att hävda att föräldrarna bara har fantiserat ihop hela boken - för att tjäna pengar.

När den plattan kommer ut skall jag vara en av de första att köpa den

Det finns bara en enda person på denna planet som kan ro detta i land. Det är han.

söndag 15 januari 2012

Detta infantila spelande

Jag vet vad jag tror. Jag tror bestämt att våldsamma datorspel minskar empatin hos dem som spelar. Det är ett gammalt vetenskapligt faktum att film påverkar. Om man t.ex. ser filmer som "Motorsågsmassakern" dag ut och dag in, så inte lär man bli en lallande fredsälskande Nalle Puh. Risken finns däremot att man blir som huvudpersonerna i "Funny games".

Jag förstår mig inte på det här myckna spelandet. Om jag skulle fastna för ett datorspel så skulle det vara något liknande Wordfeud. När jag var yngre spelade jag ofta Mastermind, Kinaschack, Othello, Labyrintspelet, Trivial Pursuit, "Skitgubbe", Canasta, Backgammon m.m. Jag ägnade mig åt pussel i två och tre dimensioner (i.e. vanliga pussel och "tankeknutar" av olika slag). Jag lade patienser. Etc. Nu vet jag att om jag skulle fastna starkt för ett spel - och nära nog bli spelberoende - så skulle andra och viktigare saker få stå åt sidan. Jag tänker inte fastna i den fällan. Dygnet har ett begränsat antal timmar. Man kan inte både äta upp kakan och ha den kvar.

Men aldrig skulle jag komma på tanken att använda datorn för att lägga en patiens. Det är hur töntigt som helst i mina ögon. Och varför skulle jag låtsas skjuta ihjäl en massa inbillade fiender i någon konstig stridszon? Give me a break. Det finns miljoner andra saker som är mera angelägna att syssla med. Om jag tvunget måste spela något datorspel så finge det bli något liknande Tetris, Gravitas eller något annat helt fredligt spel som inte går ut på att döda en massa fiender.

Det sägs att ungdomar som spelar väldigt mycket dator- och TV-spel blir bra på att fatta snabba beslut. Men det är i spelens värld, det. Och snabba beslut i den riktiga världen är ofta förhastade och dumma beslut. Det ser vi exempel på varenda dag i massmedia.

Jag begriper mig ännu mindre på dessa spelrecensenter som syns på TV stup i kvarten. Vuxna människor... Har de inget bättre att göra?

lördag 14 januari 2012

Favorit i repris


Bild- och ljudkvaliteten är kass, men låten och texten är det definitivt inte. Den här texten är väldigt tuff - och går att läsa här. Iris DeMent är helt unik. Respekt.

Jag är glöttig igen

Nytt nummer av tidskriften "Illustrerad vetenskap"! Jag dyker ned på den som en spattig knappt flygfärdig pilgrimsfalk och letar upp "TEST - Logik och matematik". Den här gången var allting ganska lätt, tycker jag. Och ännu en gång har jag hittat en alternativ lösning. Det känns som en seger vid varje tillfälle det sker.

Första problemet i den s.k. Expertboxen handlar om sexsiffriga tal. "Vilket tal passar inte in?" är frågan. Man skall se logiken bakom detta och skilja ett tal från de övriga fyra. Lösningen är intressant, men inte den enda rätta. Enligt facit skall man dela de sexsiffriga talen på mitten och lägga ihop de tresiffriga tal som då uppstår. Varje gång - utom en - blir summan 1000. Exempel: 239761 - dela det mitt itu; du får 239 och 761; lägg ihop dessa båda tal; du får 1000.

Min lösning? Så här: Vilket tal du än väljer (av fyra), så får du summan 28 om du lägger ihop siffrorna (I det femte och felaktiga exemplet blir summan 27). Se exemplet ovan. 2+3+9+7+6+1 blir 28. Detta gäller för alla tal som är uppbyggda på det sättet (Där alltså de två halvorna ihoplagda blir 1000) fr.o.m. 101899. Det gäller inte fr.o.m. 100900, ty då blir summan av siffrorna endast 10. Det gäller dock för 001999, men inte för 010990. Men varför skulle man börja med en eller två nollor?

Summa summarum: ett trevligt test i denna illustra tidskrift!

fredag 13 januari 2012

Dagens haiku

Tid för reflektion?
Dream on. All tid går åt till
allt det löpande.

torsdag 12 januari 2012

Armstrong är inte särskilt stark

Den har ett ambitiöst upplägg - Karen Armstrongs bok "Historien om Gud" (Denna pocketupplaga från 2010). Det kan vara intressant att jämföra den med Bill Brysons bok "En kortfattad historik över nästan allting" - som jag skrev om här.


Båda är tjocka populärvetenskapliga verk. Brysons bok är på c:a 490 sidor, Armstrongs är ett par sidor tjockare. Båda böckerna har oerhörda notförteckningar, båda har kolossala litteraturförteckningar, båda har digra register.

Alltså får Armstrongs bok också tio poäng av mig? Ingalunda. Armstrong kommer till korta. Och det beror till stor del på hennes ton, hennes tilltal. Hon skriver alldeles för beskäftigt och besserwissrigt för min smak. Hennes prosa saknar den mest elementära humor. Hennes stil är torr som knäckebröd i öknen. Dessutom litar jag inte på henne. Hon förbigår t.ex. Sören Kierkegaard med en axelryckning - och han var ändå en av världens mest intressanta och säregna kommentatorer till kristendomen. Hon ser nästan hånfullt nedlåtande på C. S. Lewis - som bara nämns en enda gång. Lewis måste dock räknas som en av Europas viktigaste kristna apologeter.

Att vilja men inte kunna... Armstrong vill antagligen ge sig själv en tiopoängare för sitt verk. Så självbelåten verkar hon vara. I min s.k. bok får Armstrongs bok dock bara en svag fyra på en femgradig skala.

onsdag 11 januari 2012

Shit in shit out

Vissa människor läser och läser och läser kopiösa mängder. Jag undrar varför. Samma personer deltar aldrig i några spirituella samtal om böcker de har läst, de skriver aldrig recensioner, de verkar inte särskilt bildade. De verkar inte vara klokare än en idisslande ko. De bara läser och läser och läser - en massa dynga.

Om blickar kunde döda...

The nerve of some people... En del typer går mig verkligen på nerverna. De har ingen susning om att andra människor har sina liv och tider att passa. Alla skall dansa efter deras pipa. Det är sådana typer som t.ex. kommer in i en butik kl 19:00 när butiken stänger kl 19:00 och "bara" skall panta tjugo kassar med ölburkar och PET-flaskor och sedan "bara" skall köpa tio fulla kassar och "bara" lämna in en tipskupong och "bara" köpa en stock med snus och sedan fråga när en hyrfilm kommer tillbaka. Grrrrrrrrrrrrr

tisdag 10 januari 2012

Var går gränsen?

Jag undrar hur mycket man orkar med. Varje dag har jag anledning att tänka: "Om inte jag gör det, så blir det inte gjort". Och det måste göras. Det är inte bra. Hur många gånger om dagen kan man tänka så - innan kroppen säger ifrån? Kommer jag att gå in i väggen?

måndag 9 januari 2012

Jag är glöttig

När det gäller s.k. tankenötter är jag barnslig. Jag växer aldrig ifrån dem. Jag kollar varje nytt nummer av "Illustrerad vetenskap" för att se om min hjärna fortfarande hänger med i deras test om logik och matematik. Och det gör den! Varje gång blir jag löjligt glad över detta. Och ännu gladare blir jag om jag lyckas hitta en alternativ lösning som är minst lika bra. Nu senast blev det så med detta problem:
"Skriv detta på ett lite enklare sätt:
5/11 : 25/22"
[Eller fem elftedelar delat med tjugofem tjugoandradelar]
Rätt svar enligt facit lyder så:
"2/5 eller 0,4. Man dividerar bråk genom att multiplicera med det omvända: 5/11 x 22/25 = 110/275, som kan förkortas till 2/5 eller 0,4".

Hur löste jag det då? Jo, så här:
Gör om 5/11 till 10/22. Stryk 22. Dela 10 med 25. Det blir 2/5 eller 0,4.

söndag 8 januari 2012

En fullpoängare!

Det händer ett par gånger - maximalt antagligen fem gånger - i ens liv att man råkar läsa en bok som man helt självklart måste kalla ett Mästerverk. En bok värd 10 poäng på en tiogradig skala. John Cowper Powys' "Självbiografin" var en sådan.


Bill Brysons "En kortfattad historik över nästan allting" (Denna pocketupplaga från 2011) är en annan sådan fulländad bok. Den är ett exempel på populärvetenskaplig litteratur av absolut bästa märke och högsta kvalitet. Den är faktaspäckad, intelligent skriven, med oerhörd entusiasm och dessutom rolig. Om man hade haft en sådan inspirerande lärare när man gick i skolan, så skulle man aldrig ha velat lämna klassrummet.

Jag brukar vara på min vakt inför superlativer och översvallande lovord, men här får jag ge mig. Omdömena på pärmen är helt adekvata. The Times: "En bok att älska ... En odyssé genom naturvetenskapen med en intelligent, engagerad och kunnig guide"; Sunday Telegraph: "Jag tvivlar på att det har skrivits en bättre bok för lekmän om naturvetenskap"; The New York Times Book Review: "En kortfattad historik över nästan allting verkar förutbestämd att bli en modern vetenskapsklassiker".

Jag skulle här kunna ge så många exempel på oerhört intressanta fakta och formuleringar i boken att denna bloggpost skulle bli kilometerlång. Jag besparar er den prövningen. I stället gör jag här ett oerhört begränsat urval:

"Utöver allt annat är livet på rent kemisk nivå fantastiskt banalt: kol, väte, syre och kväve, lite kalcium, ett stänk svavel, en gnutta av andra mycket vanliga grundämnen (...)" (s.12)

"[J. Willard] Gibbs är måhända den mest begåvade människa som de flesta aldrig har hört talas om. (...) Det Gibbs i huvudsak gjorde var att visa att termodynamiken inte bara gällde för värme och energi för stora och bullriga saker, som en ångmaskin, utan också var närvarande och påverkade kemiska reaktioner på atomnivå." (s. 114)

"Det var inte mycket i hans [Einsteins - min anm.] tidiga liv som pekade på den framtida storheten. Det är välkänt att han inte lärde sig prata förrän han var tre år gammal. (...) Han var en god student men utmärkte sig inte." (s. 117)

"Den speciella relativitetsteorin från 1905 var givetvis ett djupsinnigt och viktigt stycke arbete; men som C. P. Snow en gång anmärkte, om inte Einstein hade tänkt på den när han gjorde det, hade någon annan gjort det, förmodligen inom loppet av fem år; det var en idé som bara väntade på att presentera sig. Men den allmänna teorin var något helt annat. 'Utan den', skrev Snow 1979, 'är det sannolikt att vi skulle vänta på teorin än idag'." (s. 120)

"Den mest utmanande och icke-intuitiva av alla inslag i den allmänna relativitetsteorin är idén att tiden är en del av rummet." (s. 122)

"Varenda atom du har i dig har nästan säkert passerat igenom flera stjärnor och ingått i miljontals organismer på väg mot att bli du." (s. 129)

"(...) man aldrig kan förutsäga var en elektron kommer att befinna sig i ett givet ögonblick. (...) I någon mening existerar en elektron inte förrän den blir observerad (...)" (s. 139)

"(...) fysiken fick två uppsättningar lagar - en för det mycket lillas värld, en för universum i stort - som lever helt olika liv." (s. 141)

"Summan av allt detta är att vi lever i ett universum vars ålder vi inte riktigt kan beräkna, vars omgivande stjärnor vi inte med säkerhet vet hur långt de är ifrån oss eller varandra, och vars materia vi inte kan identifiera men som fungerar i enlighet med naturlagar vilkas egenskaper vi inte förstår på djupet." (s. 162)

************

Sic. Den här boken kommer att få en alldeles särskild hedervärd placering bland alla mina böcker. Den sticker ut som enastående välskriven och intressant. Den skall sticka ut även rent fysiskt och dra blickarna till sig. Jag kommer att återvända till den många gånger - för att kontrollera fakta och för att fröjdas åt eleganta formuleringar.

lördag 7 januari 2012

Ack, ack, ack. Vilka problem har egentligen Bengt Ohlsson? Det här är ju intellektuell rappakalja. Det är blaha, blaha, bara en oerhörd verbal spya. Texten spretar åt helt olika håll, han försöker hålla en massa bollar i luften samtidigt och de landar som spräckta ballonger. Det är förvirrat och förryckt. Han ser spöken mitt på ljusa da'n. Han framlägger inte ett enda hållbart bevis för en enda tes. Han bara blarrar på.

OK, jag håller med honom om att det stundtals är svårt att avgöra vem som egentligen har makten och jag instämmer när det gäller "satir" som påstår sig sparka uppåt. Det är varken särskilt begåvat eller kvickt, fyndigt eller relevant att driva med kungen om hans dyslexi. Men för övrigt anser jag att Bengt Ohlsson i den här debattartikeln är ute och vinglar som om han vore drogad.

fredag 6 januari 2012

Fyrtal

Körde en runda. Gick en lång promenad. Tog några bilder.





Om du vill använda mina bilder, så blir jag glad om du anger mig som fotograf.

En bra uppfinning

Nu sitter jag här vid den stationära datorn och skriver detta. Samtidigt lyssnar jag på Brian Enos "Music for airports". Och jag gör detta utan vare sig i-Pod eller Spotify eller datorns mediaspelare. CD:n rullar inuti CD-spelaren i ett annat rum, flera meter bort. Jag har sladdlösa hörlurar på mitt huvud. De ger en skön känsla av oberoende. Att lyssna på musik i en mobiltelefon är fjantigt, om du frågar mig. Sladdlösa hörlurar anslutna till en riktig CD-spelare - där går gränsen. Bäst är att lyssna på musik i en "redig" stereoanläggning, med fyra högtalare. Men då måste man ta hänsyn till omgivningen. Och det är en nackdel. Det här trivs jag med. Jag nästan spinner.

torsdag 5 januari 2012

Dagens haiku

Mångordighet är
makt. De för många orden
tröttar och tystar.

Lite om en annan Henry Miller-bok


Så här står det på bokens bakre pärm: "'Av alla de berättelser jag skrivit är denna kanske den märkligaste.' Så inleder den amerikanske författaren Henry Miller (1891-1980) epilogen till sin poetiska fabel om Auguste, clownen som ville skänka sin publik evig glädje, skriven 1948 på beställning av den franske målaren Fernand Léger till en bildsvit med cirkusmotiv."

Det var där det gick snett - redan från början. Henry Miller skriva på beställning? Idén i sig var absurd. Den här "poetiska fabeln" är inte lyckad. HM ville göra något storartat kring det gamla slitna temat "den ledsne clownen". Att kalla denna kortroman i fyra stycken för ett pekoral känns inte alls onaturligt. Men boken känns onaturlig. Här var inte Henry Miller sig själv. Här gjorde han sig till för att passa en tänkt publik.

Det bästa med den här boken är epilogen - och det var väl inte riktigt meningen. Därför citerar jag några väl valda formuleringar just ur epilogen:


"En clown är en handlandets poet. Han är den berättelse som han framställer." (s. 58)

"Hittills har alla mina gestalter varit verkliga, tagna ur livet, mitt eget liv. Auguste är unik i så måtto att han kom ur det blå. (...) Vi hittar sannerligen inte på någonting. Vi lånar och återskapar. Vi avtäcker och upptäcker. Allt är oss givet, som mystikerna säger. Vi har bara att öppna våra ögon och hjärtan för att bli ett med det som är." (s. 59)

"Clownen lär oss att skratta åt oss själva. Och detta vårt skratt är fött ur tårar." (s. 60)

"En cirkus är en liten avstängd arena av glömska. För en stund sätter den oss i stånd att förlora oss själva, att upplösas i under och sällhet, att föras bort av mysteriet. Vi kommer ut därifrån bländade, bedrövade och skräckslagna av världens vardagsansikte." (s. 61) [Men det samma kan ju sägas om t.ex. en biograf eller en teater. - Min anm.]

onsdag 4 januari 2012

Lite om en Henry Miller-bok och ett par utvikningar


Man måste läsa Henry Miller - annars har man inte levt på riktigt. Han kunde onekligen skriva. Det föll sig väldigt naturligt för honom. Läsningen tar inte emot någonstans - såvida man inte blir trött på egotrippandet.

"Stilla dagar i Clichy" (denna pocketupplaga kom 1970) skrevs 1940 och omarbetades 1956. Då var
Henry Miller inte längre någon ungdom. Jag antar att han inte hade så mycket tid att skriva när han "levde rullan" som mest - utan skrev ned sina minnen åratal senare. Jag har alltid varit ett fan till honom - eller rättare sagt en del av hans böcker. Jag anser fortfarande att "Kräftans vändkrets" och "Stenbockens vändkrets" och "Sexus" är mästerverk i sin genre. De har aldrig överträffats inom sitt område. Alla andra självbiografiska romaner blir som sömnpiller i jämförelse.

Henry Miller kunde onekligen skapa läslust. Jag slukade de ovannämnda böckerna i min ungdom. Och se på mig nu. Är jag depraverad? Är jag förtappad? Är jag förlorad? Njae, inte särskilt.

"Stilla dagar i Clichy" är ungefär av samma skrot och korn - men tunnare. Samma lättjefulla, amoraliska och ansvarslösa liv, fullt av umbäranden för att skaffa sig minsta lilla matbit mellan allt krökande och gökande. Den filmades av en dansk regissör. Av lätt begripliga skäl finns det ingen rättvis trailer ur filmen tillgänglig via IMDb. De är ju så pryda.

Men jag kan lova en sak. Filmen "Stilla dagar i Clichy" är oskyldig som ett lamm om man jämför med nästan vad som helst på många porrsajter nuförtiden.

Något som är ganska rörande i samband med Henry Miller är att den gamle "bocken" blev förälskad i en betydligt yngre kvinna när han bara hade några år kvar att leva. Man kan se och höra dem båda samtala (nåja, det blev mest HM som pratade) vid en måltid här och här och här och här. Mera om denna märkliga vänskap t.ex. här.

tisdag 3 januari 2012

Dagens haiku. 2 (Ordhaiku)

Ord är broar och
murar. De förenar men
skiljer också åt.

Dagens haiku. 1 (Metahaiku)

Att skriva haiku
- en övning i att fatta
sig kort och vettigt.

måndag 2 januari 2012

Så primitivt

Suck. Det är ynkligt och bedrövligt - detta.

söndag 1 januari 2012

Superbt

En stämningsfull början på året - här. Bättre än så här blir det aldrig.