"Ingen skapar ensam, av eller genom sig själv. En konstnär är ett instrument som återger någonting som redan existerar, något som tillhör hela världen och som han, om han är konstnär, är tvungen att lämna tillbaka till världen." (s. 125)
"(...) skillnaden mellan en konstnär och en vanlig människa består i att konstnären omedelbart glider tillbaka in i sin egen gränslösa värld, så snart han ätit sig mätt, och i den världen är han oinskränkt härskare medan däremot den vanliga brackan inte är något annat än en bensinmack med bara rök och damm mellan påfyllningarna. (...) Hon är rikare därför att hon förbrukar sig själv, därför att hon hela tiden ger ut sig själv, och inte bara arbete eller pengar eller presenter." (s. 126)
"Redan när jag stod på tröskeln till livet uppfattade jag arbete som en form av aktivitet som reserveras för dumbommar. Det är rena motsatsen till skapande (...) (s. 186)
"Var och en som höjer sig över de triviala vardagsbestyren gör detta inte bara i förhoppningen att kunna vidga sitt erfarenhetsområde, eller berika det, utan också för att göra det mera levande. (...) Han måste göra sig själv till en del av mysteriet, leva i det lika väl som tillsammans med det. Att acceptera detta är lösningen: det är en konst och inte någon självisk handling från intellektets sida. Genom konsten upprättar man alltså till slut kontakt med verkligheten: det är den stora upptäckten." (s. 192)
"Konstnärens uppgift är att nå en högre insikt om verkligheten." (s. 195)
(Ur Henry Millers bok "Sexus I", tredje pocketupplagan 1965.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar