"Men huru ofta har det inte kokat inom mig! Och huru mycket har jag inte lidit utav att se, hurusom vi människor låta så mycket av vår dyrbara tid av samvaro förrinna till ingen nytta, i stället för att på allvar samtala om allvarliga ting och visa oss för varandra såsom människor, vilka sträva, lida, hoppas och tro! Ofta känner jag det rent av såsom något orätt att sitta där liksom bakom en mask. Mången gång frågar jag mig själv, huru långt man kan gå i denna eftergift för konvenansen, utan att ens sanningskärlek därav tar skada." (s. 64)
(Ur Albert Schweitzers "Minnen från min barndoms- och ungdomstid", 1925.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar