"När allt kommer omkring måste man ju slå ihjäl tiden." (...)
Jag låter blicken fara över lokalen. Det är ju komiskt! Där sitter alla de där människorna med allvarliga miner, de äter. Nej, de äter inte: de hämtar krafter för att rätt kunna slutföra den uppgift de har sig ålagd. Var och en har sin lilla personliga idé som hindrar dem att märka att de existerar. Det finns inte en som inte tror att han är oumbärlig för någon eller något." (s. 136)
Ur Jean-Paul Sartres bok "Äcklet", tredje pocketupplagan 1969.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar