"Anledningarna till att alla dessa böcker trots allt läsas så ivrigt, äro naturligtvis lätta att ange. För det första kunna de tillägnas utan all ansträngning av positivt slag; hopkomna i största hast så att säga med vänster hand, tillklippta efter gängse mönster, fyllda av en djup och allsidig okunnighet samt avfattade på diktamensprosa, kunna de assimileras av ryggmärgen och lilla hjärnan; man åldras inte över dem, varken andligt eller kroppsligt. Vidare är sådan litteratur alltid till sin läggning strikt 'modern', det vill säga rör sig med det triviala och vardagliga, trampar runt i trång cirkel som oxar vid en tröskvandring samt arriverar med stor pomp till konklusioner, som av okunnighet ärligt antagas vara nya, djärva och oerhörda men som i själva verket redan voro slitna på kung Orres tid; genom dessa egenskaper underlättas tillägnandet i hög grad, man behöver inte gå utanför den dagliga trallens råmärken på minsta sätt; fantasin och förmågan av syntes överanstränges inte; (...) begreppet modernt är ett negativt begrepp: det är vad som uppstår av en flock talanglösheters förenade ansträngningar att kasta över bord förnuft, kultur, imagination, form och konstnärligt samvete." (s. 145)
(Ur Frans G. Bengtssons bok "Folk som sjöng : och andra essayer", fjärde upplagan, 1955; i essän "Om böcker och deras användningar".)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar