"Livet förfinas vid hoven och i städerna under ömsesidig påverkan; borgarna får levnadsvett, adeln och prästerskapet får i gengäld intressen. I Italien, där utvecklingen är längst framskriden, ser man redan i början av 1400-talet frukterna av denna sociala sammansmältning. Ett nytt bildningsideal skapas, det humanistiska, som på ett harmoniskt sätt förenar och tillfredsställer den furstliga nåden och det borgerliga geniet." (s. 30)
"Det är föreningen av den franska klassicismen och dess världsmannaanda med den engelska empiriska vetenskapen och dess världsborgerlighet som ger upplysningstiden dess på en gång aristokratiska, humana och kosmopolitiska prägel." (s. 463)
(Ur Hartvig Frischs "Europas kulturhistoria III : från renässansen till enväldets slut", 1979.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar