"Renässansens livsstämning var en överväldigande förnimmelse av att äga gränslösa möjligheter och outtröttliga krafter, en djup känsla av att vara helt hemma i världen och att vara oinskränkt härskare över allt det den hade att erbjuda." (s. 146)
"Det nya med romantiken är det sätt på vilket man söker etablera gemenskapen. Metoden är inte längre att låta jaget liksom förlora sig i alltet, uppgå i det gudomliga, försvinna in i tillvarons allra innersta urgrund. På ett sätt är det raka motsatsen man försöker: att uppta alltet i sig. Jaget försvinner inte, det vidgar sina gränser, i känsloruset drar det in allt på sitt eget område." (s. 245)
"På ett sätt var det inte alls något nytt Freud upptäckte. Även Nietzsche hade talat om de vilda hundar, som skällde i källaren, Kierkegaard hade avslöjat människans 'demoniska' möjligheter, och man skulle kunna nämna diktare från alla tider, som hade anat något om de okända irrationella krafterna i själens djup." (s. 292)
"Människan är inte fri att göra det ena eller andra, utan hon har frihet till sig själv. Hon kan vilja sig själv - eller hon kan neka att vilja sig själv. Hon kan inte välja mellan det ena och det andra, men hon kan välja sig själv. Människans frihet och möjlighet att välja är alltså något djupare liggande än det man annars menar med dessa ord. Och det är det faktum, att man kan använda orden i denna djupare liggande mening som medför, att människan har existens." [Enligt Kierkegaard - min anm.] (s. 299)
(Ur Erik Lunds, Mogens Pihls och Johannes Slöks bok "Europas idéhistoria", andra upplagan 1969.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar